Glöd · Ledare

Vad är en realistisk säkerhetspolitik?

Den här veckan har Sverige mottagit utländska militärförband i och runt Göteborg. I nästa vecka kommer de att öva tillsammans med svenska armén, flygvapnet, marinen och hemvärnet i framför allt Stockholm, Mälardalen och på och runt Gotland.

Aurora 17 är den största svenska militärövningen på 24 år, med drygt 19 000 deltagare från svensk militär och 1 500 gästande soldater från Natoländerna Danmark, Estland, Frankrike, Litauen, Norge och USA, samt Finland. Under september ska de öva i elva län för att möta ett fiktivt, väpnat angrepp mot Sverige.

Riksdagens beslutade mål för svensk säkerhetspolitik är att ”värna befolkningens liv och hälsa, att värna samhällets funktionalitet och att värna vår förmåga att upprätthålla våra grundläggande värden som demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter.” I statsbudgeten står dock militära utgifter alltid i motsättning till mer satsningar inom exempelvis vård, skola, klimat och internationellt fredsarbete. Aurora 17 beräknas kosta över en halv miljard kronor, nästan lika mycket som hela UNHCRs arbete för att stödja flyktingar i Libyen under 2017 och lika mycket som den totala humanitära responsen till konfliktdrabbade Burundi under 2017.

Riksdagens säkerhetspolitiska mål säger också att ”säkerhet byggs solidariskt tillsammans med andra och att den svenska säkerhetspolitiken ska, inom ramen för målen för vår säkerhet, förebygga krig och framväxten av hot [min kursivering] mot svensk, nordisk och europeisk säkerhet.”
Att det skulle vara realistiskt att förebygga framväxten av hot genom att visa upp sin (allians) militära förmåga inför potentiella angripare är en logisk självmotsägelse som visar hur starkt den nationella och territoriella definitionen av säkerhet sitter i den svenska försvarspolitiken. Samtidigt avfärdas ofta nya perspektiv på säkerhet som naiva.

Försvarsmakten betonar att Aurora 17 är en svensk militärövning men det sticks inte under stol med att detta är en övning inom ramen för värdlandsavtalet med Nato, som säger att militäralliansen efter inbjudan från regeringen får stationera trupper och personal på svensk mark. Varken avtalet eller svensk lagstiftning innehåller något förbud mot att föra in kärnvapen i samband med en sådan situation.

Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg bekräftar att Aurora 17 är strategiskt viktig för Natomedlemmarna runt Östersjön och svenska regeringen är öppna med att övningen skickar ”en viktig säkerhetspolitisk signal […] där en trovärdig militär förmåga höjer tröskeln mot angrepp, hot och påtryckningar.”

Kommer Aurora 17 bidra till att skapa trygghet för människor i Sverige och i vårt närområde? Med eskalerande internationell oro följer ett mönster av ökad militär aktivitet. Samtidigt med Aurora 17 pågår den rysk/vitryska militärövningen Zapad 17 som väntas bli mycket större än vad som officiellt utlovats från ryskt håll. Konfrontationer mellan den svenska och ryska övningen bedöms vara möjliga.

Att det med Europas lärdomar av världskrigens helveten och kalla krigets paranoia i bagaget kan ses som realistiskt handlande att rusta upp och visa militära muskler, och att det skulle vara naivt att tro att en annan och bättre form av säkerhet är möjlig, kanhända oprövad och främmande för den svenska försvarsmakten, är det verkligen rationellt?

Är det orealistiskt att vilja förstå säkerhet som något annat än nationell, territoriell säkerhet? Att tro att det går att främja fred och förebygga krig och framväxten av hot genom internationellt samarbete, diplomati, globala satsningar för jämlikhet, klimat och mänskliga rättigheter, och inte minst genom värnandet av tillit inom och över gränser – är  det utopiskt eller snarare de enda beprövade metoderna som visat ge långsiktiga resultat?
Prästen och antinazisten Dietrich Bonhoeffers sa redan under trettiotalets upprustning i Nazityskland (fritt översatt): ”Det finns ingen väg till fred längs vägen till säkerhet. För fred uppnås genom risktagande. Den är i sig själv det stora äventyret och kan aldrig vara säkert. Fred är motsatsen till säkerhet. För att kräva garantier är att vilja skydda sig själv.”

Gärna övningar för fred och mänsklig säkerhet, men inte med vapen och militärallianser på våra gator.