Omöjlig intervju: Rachel Carson. Marinbiologen och författaren Rachel Carson hade en avgörande betydelse för miljörörelsens framväxt. Hon analyserade miljögifternas effekt i olika delar av näringskedjan och skrev om det, bland annat i Tyst vår. Rikard Rehnbergh har vänt tillbaka till 1960-talet och mött henne – både på ett symposium i Stockholm och på ett kafé i Baltimore.

Hon sitter försjunken i bok och anteckningsblock. Gul blyertspenna med rött radergummi i höger hand, vit kaffekopp med en skvätt svart kaffe i vänster.

– Hey!

Hon tittar upp, först nu, förstrött.

– Oh, Richard, hi, såg inte att det var du. Hur står det till?

– Åh, som sig bör, knallar å går.

– Slå dig ner.

Mars. På The Walden hut i Baltimore, Maryland, glider servitrisen fram med en stor kaffekanna i glas lyft likt en trofé. Hon fyller på.

– Vet du att Sverige och USA är två av få länder med påtår som kulturellt särdrag? frågar jag.

– Jo, jag upptäckte det i Stockholm.

Intervju i Stockholm

Rachel Carson var hedersgäst på Naturskyddsföreningens internationella symposium, höll föredrag om havet och luften, fiskar och fåglar, försurning och förorening, kväveoxid- och koldioxidutsläpp. Som reporter på det nystartade nyhetsbladet Klimatkris bad jag om en intervju med henne, som blivit något av en ekologisk ikon efter sin Havstrilogi och framför allt sin profetiska bästsäljare Tyst vår.

Januari. I lobbyn till hotellet vid Humlegården. Snöfall. Hon drunknar nästan i den bruna Chesterfielden. Hennes cendréfärgade lugg faller envist ned över de runda, nätta glasögonen vars skalmar liknar sköldpaddsskal. Vi hälsar. Hon beställer in vatten. Jag plockar upp papper och penna, frågar:

I din debutbok, Under the sea-wind (1941), gav du de olika havsdjuren personnamn och närmast antropomorfa drag: Rynchops saxnäbben, Scomber makrillen, Anguilla ålen. Vad var tanken med det?

– Att inge läsaren en sorts identifikation med djuret och ett slags förtrolighet med det. Jag tänkte på filmstjärnor som Lassie och Rin Tin Tin, tecknade filmer som Tom och Jerry, Gråben och Hjulben, serietidningar som Kalle Anka. Och boken kan ju läsas som ett manuskript.

Med termen Havsvind introducerade du en ny biotop, ett nytt habitat där arter som lever under vattnet i viss mån är beroende av dem som lever ovan ytan och vid vattenlinjen, som makrillen, måsen, krabban.

– Ja, idén eller snarare teorin kom till mig efter otaliga timmar på stränderna i Beaufort och lika många på hamnpiren till Buzzards Bay: att allt hänger samman. Ingen ny idé i och för sig, fast att det var så reciprokt tror jag ingen då ännu skrivit om.

Liksom i förbigående ifrågasätter du Darwins teori om det naturliga urvalet, och istället för du fram en slumpens teori: att över- och fortlevnad mest beror på att befinna sig på rätt plats vid rätt tidpunkt.

– Det globala ekosystemet ses som en motor som bara går och går, men det är mycket ömtåligt för påverkan utifrån. Vid bokens första utkast var depressionen fortfarande ett faktum, sen kom ett nytt världskrig och jag insåg att ekosystemet påverkas av faktorer som dessa. Darwins teori tenderar att tolka systemet för statiskt och leda till fel slutsatser.

”Det globala ekosystemet ses som en motor som bara går och går, men det är mycket ömtåligt för påverkan utifrån.”

Medeas kappa

Din liknelse i Silent spring (1962) av vår tids kemikalieanvändning till Medeas kappa är slående: hur grödor, gräs, plantor och växter täcks av en ”kappa” full av DDT, aldriner och dieldriner som sakta förgiftar bäraren av den, allt levande.

– Metaforen hoppade på mig när jag satt hemma i trädgården. Jämte alarmerande rapporter från Nature Conservancy läste jag Euripides tragedi. Bländande solljus, svalkande vind och vilt kvillrande fåglar stod i skarp kontrast till, ehuru i samklang med, Medeas och hennes barn grymma öde och den giftiga framtid som kemikalier och miljögifter skapar.

Hade titeln Silent spring något att göra med din uppväxtort Silver spring?

– Ja, ytterligare en korrespondens som bara fanns där. Under den totala solförmörkelsen i juni 1955 drabbades jag av en omskakande insikt: mörkret belägrade dagen, allt blev tyst, dödstyst. Då slog det mig att så här mörk och tyst kan framtiden bli om inget drastiskt görs åt klimatförstörelsen.

En fika i Baltimore

Det var då, nu är det mars 1964. Om en månad ska hon gå bort i bröstcancer, blott 56 år. Det vet jag inget om där vi sitter och språkar och fikar. Hon är förstås fullt medveten om att hennes tid är utmätt. Därav den högintensiva arbetstakt hon ålagt sig de sista åren i livet. Det känner jag däremot till.

Rachel, vad har hänt med allt vårt arbete, våra artiklar, böcker, demonstrationer, aktioner, appeller? Syracusemötet, antikärnkraftsmotståndet, din forskning, allt finns ju där. Allt FN behöver göra är att spika fast ett globalt dekret om att nu räcker det, nu vill vi inte bara överleva utan även leva över förväntan!

– I know, Richard, men du vet att pengarna styr världen. Jag angreps ju våldsamt av USAs kemisk-tekniska industri för Silent spring!

Vi befinner oss i Baltimore för en havskonferens där främst utrotningshotade havsfåglars öde dryftas. Huvudproblemet är hennes gebit: alla miljögifter i luften, marken och vattendragen.

– Jo, liksom olje- och gasbolagen, bil- och köttindustrin i dag pumpar in enorma mängder medel för att få fortsätta förstöra den här planeten, svarar jag.

– Fast det finns ett visst hopp, young man, boken fick ju stor betydelse för synen på biocid-användning – inte bara i USA. Den ledde till ett omfattande förbud mot DDT överlag.

Då stämningen blir lite dyster avrundar jag med att berätta att det kommer aktivister, forskare, författare, främst kvinnor, som ska axla hennes – oförgiftade – mantel nära 50 år senare:

– Din landsmaninna och kollega Jane Bennett beskriver samma saker som du vad gäller ekosystemens vitala materialism i Vibrant Matter: A political ecology of things (2009). Den kanadensiska författaren och aktivisten Naomi Klein plockar upp dina trådar – dioxiner och kvicksilver, PCB och DDT – i This changes everything (2014). Ditt förslag om förbud mot biocider är en väsentlig del av den skotska advokaten och aktivisten Polly Higgins juridiska kamp för att instifta ett femte brott mot mänskligheten: ekocid, naturmord.

Ett Stockholmsminne

Med tanke på hennes bräckliga hälsa undviker jag berätta att hennes land kommer välja en president som kallar klimatförändringarna en ”kinesisk bluff”, en som vill återupprätta utvinningen av fossila bränslen medan resten av världen satsar på förnybara energikällor, som drar landet ut ur ett vagt men ändå lite hoppfullt klimatavtal. Hon sjunker ner i funderingar. Ett minne från Stockholm kommer till henne.

– Vet du, Richard, jag blev bjuden ner till Östermalms tunnelbana. En späd kvinna i overall och skyddsmask blästrade loss på väggen. En grovhuggen mural, mucho macho, som var en hyllning till kvinnan och freden. Jag gick upprymd längs perrongen och läste: de Beauvoir, Sapfo, Hypatia, Woolf, Aspasia. Så vid dess mitt: mitt namn. Men jag hann inte utröna konstnärens namn eller vad orden Tyst vår betyder.

Jag förklarar att det betyder Silent spring på svenska – hennes bröstkorg tycks lyfta en smula – och berättar vidare om Siri Derkert, om hennes kompromisslösa hållning och hyllning till feminismen, freds- och miljörörelsen i verket Ristningar i betong (1961–65). Hon blir rörd. I vattenglaset droppar en tår. ”Oj, det var vågat av myndigheterna”, säger hon.

Då och nu

Ja, Sverige var en gång ett land som vågade: En statsminister som backade när landets populäraste trubadur hotade med landsflykt om inte en älv i norr räddades från storskaligt dammbygge. Och hans efterträdare som tog initiativet till FNs första miljökonferens där han i öppningstalet kallade USAs Vietnamkrig för ekocid och upprepade det i sitt jultal.

Det var då. I staden som gav namn åt den första FN-konferensen om miljö ligger i dag ett kolkraftverk kvar i citykärnan, en flygplats strax utanför och en motorled som slukar miljarder byggs för fullt. Fast det berättar jag inte för Rachel Carson. Åtminstone en ska få ha hoppet kvar på en ljusare framtid: En ljuvlig och ljudlig vår.

En allmänning är något som ägs och brukas gemensamt. Ursprungligen syftade det på jordbruksmark eller skogsområden, men det har i dagens samhälle fått en vidare betydelse och kan användas om allt ifrån operativsystemet Linux och webbencyklopedin Wikipedia till en gemensamt ägd verkstad eller samlingslokal. Ägandeförhållandena kan se olika ut, men i Sverige är det till exempel vanligt att en allmänning ägs av en samfällighet.

Dilemmat

Kritiker av allmänningar brukar hävda att människans inneboende egoism leder till att systemet inte fungerar eftersom alla ser mer till sitt eget bästa än till kollektivets. Det här dilemmat är långt ifrån nytt, redan Aristoteles skrev att “det som är gemensamt för störst antal personer får minst omsorg. Människan bryr sig mest om det som är hennes eget och mindre om det som är gemensamt.” På 1800-talet skrev den brittiske ekonomen William Forster Lloyd en pamflett där han tog upp ett exempel på allmänningens dilemma.

Exemplet handlade om en grupp fåraherdar som delade en bit mark tillsammans, vilket var vanligt i den tidens England. Lloyd lyfte fram att ur den enskilde fåraherdens perspektiv skulle det vara rationellt att skaffa fler får för att öka avkastningen, men för gruppen som helhet skulle det bli ohållbart eftersom det skulle leda till att marken överutnyttjades.

Spridning

1968 fick begreppet Allmänningens dilemma stor spridning då den amerikanske ekologen Garett Hardin skrev en artikel som hette just ”Tragedy of the commons”. Hardin utvidgar begreppet till att gälla hela jordklotet och tar upp tre exempel på allmänningens dilemma: överbefolkningen, utnyttjandet av naturresurser och människans förhållande till välfärdsstaten. I alla dessa fall menar Hardin att individens mål – till exempel att skaffa egna barn, att använda upp viktiga resurser eller att utnyttja välfärdssystemet för sin egen vinning – strider mot det som är bäst för mänskligheten i stort. 
Man kan dela upp dilemmat i två kategorier. Dels att det som är gemensamt överutnyttjas. Lloyds pamflett om betesmarken är ett exempel på detta, men också dagens storskaliga fiske där många fiskarter håller på att försvinna eftersom det fiskas för mycket. Dels att ingen tar ansvar för det gemensamma, ett exempel på det kan vara ett kollektiv där ingen städar eftersom ingen specifikt har det ansvaret eller att man ägnar mer tid åt att ta hand om sin egen odlingslott än en gemensam eftersom man tjänar mer på det.

Ett av de största exemplen på dilemmat är kanske klimatförändringarna, där det som uppfattas som positivt för individer – i alla fall på kort sikt – riskerar att förstöra hela vår livsmiljö. 

Lösningar

Så hur kan man lösa dilemmat? Elinor Ostrom, som fick Riksbankens pris i ekonomi till Alfred Nobels minne 2009, har föreslagit att dilemmat inte är så svårt som Garett Hardin och andra vill göra gällande. Hon pekar på att det finns gott om allmänningar över hela världen som fungerar framgångsrikt och där de som driver allmänningen gemensamt har beslutat om vilka regler som ska gälla. Det underlättar dock, menar Ostrom, om det finns tydliga gränser för vad som är gemensamt, att alla är medvetna om vad som händer om resurserna överutnyttjas och att det drivs av en lokalt förankrad  grupp med tydliga sociala normer och värderingar.

Ett annat exempel på hur man kan lösa dilemmat är det som brukar kallas för naturens rättigheter. Om man, som man till exempel har gjort med floden Whanganui på Nya Zeeland, erkänner floder, skogar och berg som subjekt med rätt att finnas till så förhindrar man också människor från att överexploatera dem.

Geografen Douglas L. Johnson har studerat nomadiska pastoralistsamhällen i Nordafrika och Mellanöstern och lyfter fram att för många av dem som lever i dessa samhällen är inte det viktigaste att få en så hög profit som möjligt utan att långsiktigt minimera riskerna, vilket man gör genom att inte överutnyttja en bit mark.

Från vänsterhåll menar många att allmänningens dilemma har använts som ett propagandaverktyg för att rättfärdiga privat ägandeskap framför gemensamt ägande. Propagandaverktyg eller ej – att allmänningar omöjligt skulle kunna fungera på grund av människans  inneboende egoism får nog anses vara en myt. Fråga till exempel det schweiziska jordbrukskollektivet som framgångsrikt har drivit en allmänning sedan 1517, samtidigt som bönderna också har haft sina egna privata odlingar.

Extinction Rebellion, eller XR, startade i England 2018. Det är en organisation som använder sig av fredlig civil olydnad för att få regeringar världen över att genomföra konkreta åtgärder i syfte att stoppa en ekologisk och social kollaps. XR vill också att det ska införas medborgarråd för klimaträttvisa och ekologisk hållbarhet och att vi ska ha uppnått nettonollutsläpp år 2025.

Återställ våtmarker

Beskrivs ibland som en utbrytargrupp ur XR. Återställ våtmarker driver frågan att vi ska stänga ner torvbrytningen och återställa Sveriges alla våtmarker. Enligt organisationen står torrlagda våtmarker för 25% av Sveriges koldioxidutsläpp och de menar därför att detta är en av de lägst hängande frukterna för att stoppa klimatförändringarna. Organisationen har fått stor uppmärksamhet för sina vägblockader och för att de tagit sig in på olika arenor med banderoller.

Greenpeace

Greenpeace grundades i Kanada 1971 och kan sägas ha gått i bräschen för den fredliga civila olydnad som många miljöorganisationer ägnar sig åt idag. Från att främst ha varit en anti-kärnkraftorganisation breddades de snart och började ägna sig åt olika typer av miljöfrågor. De har blivit kända för sina spektakulära aktioner, både till land och till havs, mot till exempel valfångst, kärnkraftsanläggningar med mera. I dagsläget fokuserar de mestadels på att stoppa den globala uppvärmningen och bevara den biologiska mångfalden i haven.

Naturskyddsföreningen

Sveriges största och äldsta miljöorganisation. Bildades 1909 av ett antal akademiker och bland de första medlemmarna fanns bland andra Selma Lagerlöf. Organisationen har lokalavdelningar i hela Sverige som bland annat ägnar sig åt studiecirklar, naturvandringar, prylbytardagar och mycket mycket mer. Samtidigt ägnar de sig också åt lobbyverksamhet på nationell nivå. Ligger också bakom miljömärkningen Bra miljöval.

Fältbiologerna

Naturskyddsföreningens fristående ungdomsorganisation. De bildades 1947 och har precis som moderorganisationen en väldigt spretig verksamhet med allt ifrån fågelskådning och exkursioner till klimat- och rättviseaktioner. De uppfattas dock av många som lite mer radikala än Naturskyddsföreningen och de har använder ibland civil olydnad. Föreningen riktar sig till personer i åldern 6 till 25 år.

Världsnaturfonden WWF

WWF behöver kanske ingen närmare presentation. Det är en av världens största miljö- och naturvårdsorganisationer och driver framförallt frågan om att hejda förstörelsen av värdefulla livsmiljöer och bevara den biologiska mångfalden. Men man arbetar också med att förnybara resurser ska användas hållbart och att minska ohållbar konsumtion. Sedan starten 1961 har de bland annat inrättat flera nationalparker och tagit initiativ till världens största miljömanifestation, Earth Hour.

Jordens vänner

Jordens vänner är den svenska grenen av Friends of the Earth som sägs vara världens största demokratiska miljöorganisation med drygt två miljoner medlemmar. Förutom miljö har de stort fokus på demokrati och social rättvisa. En fråga som de drivit länge är kampen mot skövlingen av regnskog i Sydamerika. På senare år har de också börjat arbeta mer med klimaträttvisa och energifrågor.

Fridays for future

Greta Thunberg kan sägas vara upphovspersonen till den världsomspännande rörelsen Fridays for future. Allt började med att hon skolstrejkade utanför riksdagshuset innan valet 2018, snart anslöt fler och efter bara någon månad hade skolstrejkerna börjat sprida sig till andra länder. Organisationen söger själva att 14 miljoner människor har deltagit i skolstrejkerna sedan i 7500 olika städer. FFF drivs av ungdomar men det finns också sidoorganisationer som till exempel Grandparents for future för äldre som stöttar kampen.

End Ecocide Sweden

Till skillnad från många av de andra organisationerna här vill End Ecocide Sweden inte bara skydda naturen utan också ge den rättigheter. End Ecocide-rörelsen finns i många länder, i vissa länder har man lyckats ge floder rättigheter och på andra platser har man till och med lyckats få in naturens rättigheter i grundlagen.

Skydda skogen

Skydda skogen är en relativt ung förening. Den grundades 2009 med syfte att bevara gammelskogarna och andra skogar med höga naturvärden. De senaste åren, då skogsfrågan har blivit alltmer uppmärksammad, så har även Skydda skogen fått ett större genomslag. Förutom att lyfta skogar som hotas att avverkas i Sverige så har de även uppmärksammat Ikeas avverkning av värdefull skog i Ryssland.

Urbergsgruppen

Urbergsgruppen arbetar för långsiktig hushållning med jordens naturresurser och för minskat uttag av ändliga råvaror ur jordskorpan. Gruppen har sitt ursprung på Gotland och deltog i den uppmärksammade kampen för Ojnareskogen 2012. De har också tagit ställning mot flera gruvor och kalkbrott.

Älvräddarna

Älvräddarna har funnits sedan 1970-talet då utbyggnaden av vattenkraften var en het fråga. I dag verkar man bland annat för att den befintliga vattenkraften ska miljöanpassas, att man ska stoppa utbyggnad av ny vattenkraft och att man ska riva ut onödig vattenkraft som producerar lite el men förstör viktiga vattendrag. Under årens lopp har Älvräddarna bland annat lyckats få Vindelälven, Kalixälven, Piteälven och Torne Älv att bli skyddade nationalälvar.

Ta Tillbaka framtiden

Precis som Fridays For Future är det här en organisation för unga. De beskriver sig själva som att de ”gör fredligt motstånd mot samhället som bränner upp våra chanser till ett värdigt liv”. Organisationen bildades tidigare i år och har hittills framförallt blockerat vägen för oljetankbilar. I september störde de också Ulf Kristerssons AW i protest mot budgeten. 

Våra barns klimat

2012 startade en grupp oroliga föräldrar något som de kallade för Föräldravrålet. Gruppen bytte senare namn till Våra barns klimat. De har skrivit ett upprop som har fått stor spridning och har även tagit initiativ till en internationell plattform som i dag samlar 60 organisationer i 18 olika länder. De lutar sig bland annat mot Parisavtalet, FN:s Barnkonvention och det svenska generationsmålet.

Rewilding Sweden

Runtom i världen pratas det alltmer om att återförvilda naturen, till exempel genom att återinföra arter som har varit utdöda. En sak som det har talats mycket om är att sätta ut visenter som skulle kunna beta och hålla de öppna landskapen levande. Men Rewilding Sweden arbetar också mycket med sådant som att återställa våtmarkerna och se till att älvarna får rinna längs sina naturliga banor.

Omställningsnätverket

Omställningsnätverket är en organisation som samlar olika omställningsgrupper i Sverige. Omställningsgrupperna i sin tur ägnar sig åt all möjlig typ av omställning, till exempel gemensamhetsodlingar, lokalekonomi att driva lokala föreningshus och mycket mer. Kanske finns det en omställningsgrupp på din hemort?

Poddar:

Climate One
Den amerikanska podcasten Climate One har funnits ända sedan 2007 och har som mål att binda samman alla olika aspekter av klimatnödläget. Här möts representater från FN, miljögrupper, religiösa grupper, fackföreningar och även fossilindustrin. Podden startades av Greg Dalton som hade fått upp ögonen för de snabba klimatförändringarna efter en expedition till Arktis. Förutom en podd driver de också ett nationellt radioprogram och en liveshow inför publik.

Klimatpodden
Klimatpodden har gjorts av Ragnhild Larsson sedan 2015. I varje avsnitt träffar hon en person, det kan vara forskare aktivister, artister, entreprenörer eller andra som på olika sätt engagerar sig i klimatkrisen. Målet är att den som lyssnar på podden också ska bli inspirerad att agera. Under årens lopp har hon bland andra pratat med Johan Rockström, Rebecka Lemoine, Stefan Sundström, Isabella Lövin och många fler. Ibland spelar hon även in avsnitt live inför publik. 

Klotet
Sveriges radios program Klotet serverar varje vecka fördjupande berättelser om aktuella miljöfrågor. Det kan handla om allt ifrån Sveriges klimatmål till varför skogsbolagen vill att det ska skjutas fler älgar. Programledare är Niklas Zachrisson.  

Filmer:

Om skogen och More of everything 
Två filmer som tillsammans avtäcker myterna kring det svenska skogsbruket. Genom envis lobbyism har de stora svenska skogsbolagen fått många att tro att skogsbruket som det ser ut i dag är hållbart, när det egentligen är precis tvärtom. I More of Everything medverkar ett antal forskare och berättar hur Sverige systematiskt har byggt upp enorma monokulturer och avverkat det mesta av det som en gång i tiden var urskog. I Om skogen synas klimatargumentet i skogsdebatten i sömmarna och det konstateras bland annat att skogsindustrin släpper ut dubbelt så mycket koldioxid som skogen ackumulerar. Tillsammans utgör de viktiga dokument för alla som vill förstå varför skogen har blivit en så het fråga.  

Greta
Filmen om Greta Thunberg släpptes år 2020. I filmen får vi bland annat följa med på hennes segling över Atlanten och när hon talar inför FN:s generalförsamling. Nathan Grossman som regisserade filmen sa att han ”ville bort från berättelsen om Greta, och komma in i hennes huvud”. Filmen hyllades för att den visade hur en väldigt ung människa får bära ett väldigt tungt ansvar och den blev bland annat nominerad till bästa film på Guldbaggegalan 2021. 

How to blow up a pipeline
Den här amerikanska action-thrillern bygger på idéer som presenterades i Andreas Malms bok med samma namn från 2021. I boken argumenterar Malm för att förstörande av egendom kan vara en viktig taktik för att uppnå klimaträttvisa. I filmen (som är fiktion och inte någon dokumentär) får vi följa en grupp unga personer i Texas som bestämmer sig för att spränga en oljepipeline. Filmen utforskar var gränsen går för vad som är  acceptabelt i kampen för att rädda klimatet.

Böcker:

Lisa Röstlund: Skogslandet 
Lisa Röstlund har i ett antal reportage i Dagens Nyheter kritiskt granskat den svenska skogsindustrin. Nu har hon samlat sina kunskaper i en bok. Bilden som framkommer är inte bara den av en komplicerad fråga där olika intressen står mot varandra utan också om hur det faktiskt liknar ett krig med hemliga dokument, forskare som tystas ned och människor som är livrädda för att våga prata öppet. 

Klimatboken (red. Greta Thunberg)
Över hundra geofysiker, matematiker, oceanografer, meteorologer, ingenjörer, ekonomer, psykologer och filosofer har bidragit med sin expertkunskap till den här boken som Greta Thunberg varit redaktör för. Tillsammans brottas de alla med den stora frågan hur vi ska lösa klimatkrisen och skapa en framtid som är värd att leva för de generationer som kommer efter oss. Några av de kända namn som medverkar är Naomi Klein, Margaret Atwood och George Monbiot men också svenskar som Elin Anna Labba och Johan Rockström. 

David Wallace-Wells: Den obeboeliga planeten
Klimatdebatten präglas i mångt och mycket av önsketänkande. Bara vi framställer lite mer el eller bygger ut CCS-tekniken så kommer allt lösa sig. David Wallace-Wells bok, som utgår från en artikel han skrev i New York Magazine och som blev den mest lästa i tidningens historia, är en motvikt till det där. Här visar han hur illa det faktiskt kan bli om vi inte vidtar genomgripande åtgärder genast. Trots att den kan verka väldigt dyster inger den också hopp genom att visa hur vi kan tänka för att komma vidare. 

Peter Alestig: Världen som väntar: Vårt liv i klimatförändringarnas Sverige
Peter Alestig är klimatjournalist på Dagens Nyheter. I den här boken visar han att inte bara resten av världen utan även Sverige kommer påverkas stort av klimatförändringarna. Allt ifrån energiförsörjningen till ekonomin och till och med demokratin kan komma att sättas i gungning om vi inte aktar oss. Redan i dag ser vi tecknen på klimatförändringar med extremväder, skogsbränder och översvämningar – men allt talar för att det kommer bli ännu värre framöver. 

Ulrike Herrmann: Kapitalismens slut – myten om grön tillväxt
Går det att förena kapitalism med ett hållbart samhälle? Många vill svara ja på den frågan, men den tyska ekonomijournalisten Ulrike Hermann tror annorlunda. Hon menar att det är tron på evig tillväxt som är själva grunden till många av de problem vi ser i dag och så länge som vi upprätthåller det kapitalistiska systemet så kommer våra försök att mildra klimatkrisen vara dömda att misslyckas. Lösningen heter cirkulär ekonomi menar hon och lyfter fram den brittiska krigsekonomin från 1939. 

Johan Rockström m.fl.: En jord för alla: Ett manifest för mänsklighetens överlevnad
Inom klimatforskningen pratar man ofta om att vi håller på att passera flera så kallade tipping points, trösklar där det vi gör efter får självförstärkande effekter. Men tipping points behöver inte bara vara av ondo. I den här boken lyfter Johan Rockström och flera andra forskare fram att vi också är på väg att nå en social tipping point. Sociala rörelser, en ny ekonomisk logik, teknisk utveckling och politiskt handlande kan tillsammans bidra till att vi hamnar i självförstärkande goda cirklar. Med hjälp av kraftiga datormodelleringar visar forskarna hur vi tillsammans kan skapa en jord för alla.