Överarbetade och olyckliga människor är inte miljömässigt hållbara. Och europeiska hushåll är varken särskilt hållbara eller särskilt välmående, enligt EU-initierade projektet Glamurs, bestående av forskning från elva europeiska universitet. De har tagit sig an att identifiera hinder och utsikter för en övergång till mer hållbara livsstilar och en grön ekonomi.
Livsstilar som präglas av intensiv materiell konsumtion är skadliga för våra ekosystem på en global nivå och har dessutom misslyckats med att leverera löftet om lycka. Så skriver forskarna bakom Glamurs som står för Green lifestyles, alternative models and upscaling regional sustainability och är resultaten från regionala fallstudier i sju europeiska länder.
”Istället upplever sig européer allt mer tidspressade och känner mindre välmående, alltmedan vårt materiella välstånd och ekologiska fotavtryck växer.”
Större medvetenhet
Det är enkelt att, i tider då förutsättningarna för liv på jorden försämras i en alarmerande takt, dra slutsatsen att vi måste göra mer. Handlingskraftens höga status uppmuntrar tanken om att vi, genom att köpa ekologisk bomull och skaffa elbil, drar vårt strå till stacken för en bättre värld.
Men att ställa om till grönare konsumtion är bara en liten del i minskandet av vår påverkan på klimatet (och vår egen klimatångest) enligt Gibran Vita, civilingenjör och doktorskandidat i industriell ekologi vid Norges Tekniska-naturvetenskapliga universitet. Han är en av forskarna i Glamurs-projektet och enligt honom är det en större medvetenhet som i längden kommer leda till hållbar utveckling.
– Tänk dig att du är en planetär doktor och en planet kommer till dig, sjuk med avskogade marker, sura hav och smältande poler. Skulle du då ordinera ett piller för varje symptom eller skulle du misstänka att det snarare rör sig om ett systematiskt och underliggande problem? Det finns en tendens att ignorera den möjligheten, säger han.
Vad är våra behov?
Vita visar mig en vida känd definition av hållbarhet som etablerades av Världskommissionen för miljö och utveckling år 1987. Den säger att hållbarhet är utveckling som möter dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina. Vita menar dock att många underskattar just behovens betydelse i sammanhanget och framförallt våra sätt att möta dem.
– Våra behov är det som driver på miljöförstöringen, men det är sällan vi frågar oss om vi faktiskt behöver det vi anser oss behöva. Det första en tänker på är kanske kläder och tak över huvudet, men detta är snarare objekt än behov. Du behöver till exempel inte nödvändigtvis ett hus för att känna dig trygg.
Däremot kan vi, enligt Vita, se att människans behov av trygghet, fritid, identitet, frihet, förståelse och kreativitet sträcker sig över tid och nationer. Behovet av närhet var lika starkt för en grottmänniska som det är för en brasiliansk bonde eller en svensk stadsbo.
– Behoven är alltså inte förhandlingsbara, försätter Vita, men strategierna för att tillfredsställa dem är vitt skilda och mycket flexibla. Vi använder vårt kulturella, naturliga och sociala kapital för att möta dem, ibland i kombination med våra ekonomiska resurser.
Men det är långt ifrån alltid som det ekonomiska kapitalet är det bästa verktyget för att tillfredsställa behoven. Längtan efter mer fritid släcks kanske inte bäst med en två veckors semester på andra sidan jorden, utan med en något förkortad arbetstid. Det finns många dimensioner i frågan om hur vi möter behoven. En cykel är ett transportmedel men kan också vara en strategi för att möta ett behov av motion – eller frihet.
Känsla av kontroll
En av nyckelinsikterna inom Glamurs har varit att deltagarnas lycka och välmående har avgörande konsekvenser för hur hållbara deras livsstilar är. Välmående är i sin tur starkt kopplat till en känsla av kontroll över arbetssituation och fritid.
Tid kan därför ses både som en potentiell barriär mot och något som kan underlätta hållbara livsstilar, enligt forskarnas empiriska undersökningar. Deltagare i studierna uttrycker åsikten att arbetet tar upp för mycket tid på bekostnad av mer hållbara val. I vissa fall upplevs lönearbetet även som alltför tröttande, vilket resulterar i uttömmande av kognitiva och psykologiska resurser.
”Våra behov är det som driver på miljöförstöringen, men det är sällan vi frågar oss om vi faktiskt behöver det vi anser oss behöva.”
I ett sammandrag för forskarna fram idén att mer flexibla arbetsmönster skulle kunna underlätta organisering av pendling så att färre åker ensamma i varsin bil. Det skulle eventuellt också kunna leda till bättre användning av existerande infrastruktur. På så vis minskar privatbilismens utsläpp men ger också individen mer känsla av kontroll över arbetssituationen och bättre förutsättningar för välmående.
– Och det finns andra fördelar med förkortad arbetstid, menar Vita. Mindre pengar gör att vi fokuserar mer på grundläggande behov, ett materiellt minimum, och att vi tillfredsställer de andra behoven med icke-materiella saker. Fritiden blir då en resurs i sig för att tillfredsställa behoven. Tillgång på tid är något som reglerar hur vi faktiskt agerar och justerar våra handlingar efter våra värderingar.
"Inte göra, inte köpa"
Så hur kan vi dämpa vår klimatångest och samtidigt göra verklig skillnad?
– Vi lever i så förvirrande tider att det säkraste kortet för den som vill leva hållbart alltid är att inte göra, inte köpa. Fråga sig själv om man verkligen behöver den där saken, den där t-shirten, även om det är ekologisk och hållbar bomull. Telefonen jag har är till exempel från en vän som köpte en Fairphone och skulle slänga den här. Så det är ju absurditeten i det hela. Sedan vill jag inte avråda folk från att göra bra saker, och det har ju även att göra med vid vilket stadium i livet man befinner sig. En del är villiga att köpa ekologisk bomull men inte att göra någon mer radikal livsförändring. De behöver mer tid helt enkelt.
Men sedan krävs också att lagstiftningen utformas på ett sätt som gör att de hållbara alternativen är de första medborgarna ser och kommer att tänka på, säger Ricardo García Mira i en intervju i tidningen Horizon. Han är professor i miljö- och socialpsykologi och projektkoordinator för Glamurs.
Ekonomiska systemet
För även om hållbara livsstilar tycks vara något som sprider sig från botten och uppåt, bland annat genom gräsrotsinitiativ, måste också teknologin styras i en hållbar riktning, fastslår Glamurs-forskarna. Annars kommer höjda löner och sänkta energipriser ändå fortsätta uppmuntra intensiv konsumtion eftersom det är så det ekonomiska systemet fungerar i dag. Och det rådande ekonomiska systemet är ett av de största hindren för hållbara livsstilar och hållbar utveckling.
Lagstiftning lyfts alltså fram som det kraftigaste verktyget för att möta detta.
Ett förslag för att mer rättvist mäta CO2-utsläpp är att göra det baserat på konsumtion. Det innebär att det är slutkonsumenten, importören, som blir ansvarig för utsläppen och inte den som exporterar. Vi kan ta Kina som exempel, ett land som förorenar mycket. Deras miljömässiga avtryck är enormt om vi bara mäter produktionsbaserade utsläpp. Ser vi däremot till landets konsumtionsbaserade utsläpp är det i själva verket ganska litet med tanke på att det mesta de tillverkar säljs till andra länder.
Andra exempel på verktyg är att införa regionala mål för miljöpolitiken utifrån miljöpåverkan och behov, liksom att mäta framgångarna utifrån ett konsumentperspektiv.
– Dessa saker är viktiga, för det går inte att säga att allt är upp till fri vilja hos individerna, menar Gibran Vita. Enskilda människor kan inte oroa sig för hur mycket som helst. Lagstiftningen måste göra det svårt att förstöra världen.
Sonya Oldenvik Cunningha
Om Gibran Vita
