En basinkomst som skapar frihet

”Basinkomst är inte höger eller vänster – det är vägen framåt” är ett ständigt återkommande talesätt inom basinkomströrelsen som, hur pro-basinkomst en än är, kan få en gammal (nåja) vänsterpunkare att dra öronen åt sig snabbare än Napalm death hinner spela You suffer. En politisk reform för socialt skyddssystem som bejublas av marknadsliberaler? Vafalls? Det anas både en och två lömska borgare i den här mossen. Således är jag som vanligt skeptisk när jag läser en text med rubriken ”Medborgarlön är effektiv och rättvis”, skriven av vice ordförande för Centerstudenter Caspian Rehbinder och publicerad i den marknadsliberala tankesmedjan Timbros webbtidning. Ja, ni hör ju själva hur misstänkt detta låter.

Skepsisen övergår dock i både förvåning och förtjusning när jag inser att i problemformuleringen håller jag med Rehbinder nästan fullkomligt. Ja, behovsprövningen av ekonomiskt bistånd är i dag alltför byråkratisk, godtycklig, förnedrande och integritetskränkande. Ja, fattiga människor är fullt kapabla att själva ta kloka beslut gällande pengar och det finns ingen anledning att öronmärka bidrag till olika saker. Ja, det är oerhört ineffektivt att små inkomster räknas av på socialbidraget eftersom det hindrar människor från att ta små steg in på arbetsmarknaden.

Om högern och vänstern kan vara överens om allt detta finns det kanske sanning i att basinkomst är vägen framåt?
Jag blir dock lätt besviken när jag når till slutet och texten inte har andats ett ord om vilken nivå en basinkomst skulle ligga på för att passa Centerstudenterna. En precis summa har däremot det nya danska nationalkonservativa och marknadsliberala partiet Nye borgerlige lagt fram i sitt partiprogram: 6 000 kronor i månaden. ”På samma nivå som studiebidraget” skriver de och låtsas inte om att de flesta studerande i Danmark såväl som i Sverige tar studielån utöver studiebidraget av den enkla anledningen att det inte går att leva på bidragssumman. ”Mer frihet – mindre stat” sammanfattar de sitt förslag med. Men för vem är det mer frihet att få sitt ekonomiska bistånd halverat, oavsett om man slipper behovsprövningsritualen?

Den stora knäckfrågan mellan höger och vänster när det gäller basinkomst ser ut att vara just den om nivån: ska den ligga så att basinkomsten inte blir en trygghet utan fungerar som en passiv piska för att arbetare, och speciellt de på lågavlönade och prekära jobb, inte har något annat val än att acceptera dåliga arbetsvillkor för att de helt enkelt inte har råd med annat?

Eller ska den ligga på en nivå där marknaden blir tvungen att anpassa sig mer efter vilka arbeten och löner arbetarna finner rimliga? Båda scenarierna är fullt möjliga, men medan stora delar av vänstern fortsätter att ställa sig skeptiska till basinkomst enbart för att en del av förslagen kommer från höger (och jag förstår dem), så formulerar högern faktiskt ordentliga förslag. Det är dags för oss i den politiska vänstern att ta ordentliga initiativ för en basinkomst som skapar frihet för människor, inte för marknaden.