Göteborg har under flera decennier satsat stort på att bli en evenemangs- och turiststad. Det kanske tydligaste exemplet är stråket längsmed Skånegatan där Ullevi, Scandinavium, Filmstaden Bergakungen, Svenska Mässan och Gothia towers tornar upp sig. För den som bejakar kultursatsningar borde det här kanske ses som något positivt, men frågan är vad det är för kultur man satsar på och för vem.
För samtidigt som stora pengar läggs på arenabyggen och evenemang som ska locka turister till staden försvinner möjligheterna för stadens många kulturarbetare att faktiskt utöva sin kultur. Det senaste exemplet på det är kulturföreningen Truckstop Alaska vars lokal på Lindholmen, där mellan 150 till 200 band har sina replokaler, nu ska rivas för att ge plats åt Göteborgs nya skrytbygge, Karlatornet. Visserligen behövs det fler bostäder i Göteborg, men att på detta sätt dra undan mattan för många kulturutövare utan att erbjuda dem någon ersättningslokal är minst sagt bedrövligt.
I rättvisans namn ska sägas att Göteborg också gör många bra kultursatsningar, som Kulturkalaset – en årlig återkommande kulturfestival som är gratis för alla – och beslutet att bygga ett nytt kulturhus i Bergsjön. Men det är tydligt att när stora kommersiella intressen spelar in får ofta små kulturaktörer ge vika. Ett annat exempel är Smedjegatan 5 i centrala Göteborg där olika konstnärer har haft ateljéer, men där den nya fastighetsägaren har velat kasta ut konstnärerna och göra om huset till bostadsrätter.
Göteborg har satt upp ett kulturstrategiskt mål att ”skapa goda och hållbara villkor för konsten och konstnärerna”, men det är svårt att se hur detta går ihop med de ovan nämnda exemplen.
En självklar risk när man minskar tillgången till lokaler för kulturutövande är att vi får fler passiva kulturkonsumenter och mindre aktivt deltagande. En annan sak som förstärker det är arbetsnormen i samhället. Många som tvingas jobba fyrtio timmar i veckan eller mer har varken tid eller ork att praktisera kultur på sin lediga tid trots att de egentligen skulle vilja. Jag är övertygad om att sänkt arbetstid och/eller basinkomst skulle göra att vi fick otroligt mycket mer kultur i samhället samt att fler också skulle få tid att uppleva all den kultur som redan finns.
Förutom tid är pengar också en bidragande faktor till att många inte har möjlighet att ta del av stadens kulturutbud. Bortsett från Kulturkalaset, bibliotek och museer är de flesta kulturupplevelser som bekant långt ifrån gratis. Som exempel kostar en tredagarsbiljett till musikfestivalen Way out west 2 195 kronor. Med en basinkomst skulle alla ha en fast och trygg grundinkomst, vilket också skulle göra att fler skulle få möjlighet att ta del av kulturen.
Jag är glad över att bo i en stad som Göteborg med ett så brett och varierat kulturliv, men stadens politiker måste inse att kultur inte bara handlar om gigantiska Ullevikonserter eller om stadsjubileer utan att kulturen måste få finnas överallt och att många av oss som bor i staden inte bara är konsumenter utan också kulturutövare. Det kan kännas självklart men det kanske ändå måste sägas: om det inte finns möjligheter till skapande så dör kulturen.
Vänsterpartiet vill lagstifta om nattöppna vårdcentraler i hela landet. Det lär behövas.
Sexuella övergrepp på musikfestivaler. När ska män sluta bete sig som svin?
