I en stad i ett land någonstans har tvivlet börjat sprida sig bland människorna och en efter en börjar de söka sig till den lärde med sina frågor. I dagens avsnitt har turen kommit till Den fackliga ombudsmannen.
Jag skulle haft ett arbetsplatsbesök idag. Uppriktigt sagt: jag borde ha varit där nu.
Ja, egentligen var det bara ett informationsmöte och mitt enda uppdrag skulle ha varit att informera personalen om läget. Det borde varit enkelt. Det har alltid varit enkelt med facket. Man har inte behövt tänka så mycket. Fackets jobb har varit och är och kommer att förbli att till varje pris försvara jobben och lönerna. Det förstod jag direkt när jag kom till det här landet. Och man har gjort ett bra jobb. Och det var det jag förväntades göra idag med. Jobben, jobben, jobben. Men på väg till mötet insåg jag att det skulle bli omöjligt.
Jag är nämligen för en ny trängselskatt. Jag tycker att alla åtgärder vi kan göra för klimatet är bra. Men nu har man har gjort beräkningar som visar att om den införs här kommer trafiken att minska med 30% och den här bensinmacken, där jag alltså skulle ha varit just nu, kommer då självklart att drabbas. 30 procent mindre trafik innebär ju minst lika många procent tappade kunder. Och då kommer man med största sannolikhet att tvingas säga upp personal.
”Men facket kan ju inte driva frågan om medborgarlön. Då skulle ju inte facket behövas.”
Och jag som hittills bara tänkt att yes, äntligen händer det något. Stan börjar ta sitt ansvar för klimatet, insåg att det är oron för jobben jag kommer möta. Och att det förväntas av mig som representant för facket att jag ställer mig på de anställdas sida och säger att vi kommer att kämpa till den sista blodsdroppen för att rädda dessa. I detta fall alltså kämpa emot trängselskatten. Men det kan jag inte. Och det var det jag insåg på väg till mötet. Från djupet av mitt hjärta. Men samtidigt inser jag det omöjliga i att säga till en 23 årig tjej att jag är bredd att offra hennes jobb, hennes mat på bordet för klimatet.
Vad hade du velat säga till den där tjejen?
Jag hade velat fråga vad hon drömmer om. Egentligen. För jag vet att det inte är att sälja bensin på en mack. Men hon gör det för att det är ett jobb. Och hon är smart och vet att man måste ha ett jobb för att inte hamna utanför. Och det är jag med. Jag vet att jag, om jag vill behålla mitt jobb måste fortsätta kampen som den alltid sett ut.
Vad tror du tjejen hade svarat om du fått tillfälle att ställa din fråga?
”Medborgarlön” skulle hon ha sagt. ”För då skulle jag kunna göra något vettigare än att stå här och bidra till jordens undergång.”
Men facket kan ju inte driva frågan om medborgarlön. Då skulle ju inte facket behövas. Och det är det andra jag lärt mig i det här landet. Inte tänka för stort. Alla förändringar måste vara inom ramen för systemet. Till och med tankarna.
”En annan värld är inte bara möjlig, hon är redan på väg. Under en lugn dag kan du om du lyssnar noga, höra henne andas.”
Arundathi Roy
Läs tidigare delar i serien:
