Alla som tar klimathotet på allvar slutar flyga. Men vad gör du när du ”måste” resa riktigt långt? Prioriterar du att resa klimatsmart och göra resan till en upplevelse i sig, så kan du ta dig överallt utan flyg. Harald Enoksson har familj i Japan och Taiwan och har därför åkt transsibiriska järnvägen och sedan vidare med båt sju gånger. Här ger han sina bästa tips för er som vill göra en fantastisk resa i österled utan att offra framtida generationers möjlighet att göra samma resa.
• Hur gör jag?
Har du redan långvisum eller medborgarskap så är det bara att köpa biljetter längs vägen, lika billigt och odramatiskt som reste du Umeå–Norrköping. Men tillhör du inte den skaran rekommenderar jag att du låter en renommerad Rysslandsexpert som till exempel Iventus göra jobbet, och kontakta dom så långt i förväg som möjligt. I Kina kan det vara klokt att vaska dom hotellnätter som visumet krävde, då dessa ofta håller Mao-standard till Xi-priser, och istället leta efter nåt bättre och billigare på egen hand. Kinesiska inrikesbiljetter hittar man också på plats, och turer av olika slag köps med fördel på hotellet.
• Österut eller västerut?
Båda så klart! Men det räcker med att ordna utresan i förväg, hemresan fixar du enkelt i Peking. Se dock till att avsätta åtminstone två veckor åt det, så slipper du nesan i att resten av ditt liv ha åkt transsibiriska ett udda antal gånger. Kolla också att du har nånstans att bo medan ditt pass är på visumbehandling, så slipper du nesan i att återvända till det hotell du nyss lämnade i vredesmod på grund av kallvatten eller annan i-landspersonskränkande behandling.
• Vilket tåg?
Transmongoliska har avgjort mest engelskspråkiga turister, speciellt i östlig riktning. Transmanchuriska och den ”riktiga” transsibiriska till Vladivostok är bättre om du vill öva ryska eller läsa din Krig och fred i fred. Dom tågen har också lite högre standard, till exempel elektricitet, medan transmongoliska värms upp med kol och bör undvikas av den som har andningsproblem. Men är du frisk kan Sibirienresan vara en bra investering; lukten av ofullständig förbränning kommer för alltid att ge dig positiva associationer, och din hemkommun kan anställa dig som luftkvalitetsmätare genom att ställa dig på olika platser och kolla hur nostalgisk du blir.
• När åker jag?
När du har som mest gott om tid. Varje årstid har sin charm. Vintern ger den där krispigt genuina Gulag-atmosfären, medan sommaren bjuder mest på dagsljus och fest.
• Vilken klass?
Är du på bröllopsresa och vill få lite Orientexpressen-känsla med äkta fuskträpanel kanske första klass är värt pengarna. Men eftersom duschen inte riktigt håller vad den lovar så kan det bli frottering ändå, och då kan man lika gärna frottera sig i andra klass och lägga slantarna på annan lyx.
• Vad äter jag?
Restaurangvagnarna drivs av olika aktörer (ibland en familj) och meny, kvalitet och pris skiljer sig stort. Förutom för veganer förstås, som garanteras stekt potatis, svamp och lök på alla tåg. Ljuvligt gott, och tröttnar man efter några dagar är det bara att låtsas att man är en extra privilegierad lägerfånge.
På stationerna säljs det också mat, och det skiftar kraftigt där med (och kan du inte ryska så blir det många spännande chansningar). Så ta med några tusen i kontanter så att du slipper leta bankomat i Sibirien, men ta för säkerhets skull också med en kasse skorpor, pulversoppor, torkad frukt med mera från Moskva/Peking (liksom tekopp, tofflor och toalettpapper).
I restaurangvagnen kan det vara smart att låta rublerna rulla i en strid ström till den hårt arbetande familjen, så blir det lättare att få ladda sin utrustning och spela utrymmeskrävande brädspel utan att bli utkörd. I sovvagnarna är det tågvärdarna som bestämmer vem som sover var och när man får gå på toaletten, så där kan det också vara klokt att vara så trevlig och hänsynsfull som möjligt mot sina fångvaktare.
• Hur är sällskapet?
Mycket ryssar, mongoler och kineser. Ju fler språkkurser man hunnit med, desto roligare blir det. Men det går alldeles utmärkt att klara sig med bara engelska. Turister av andra nationaliteter än ovan nämnda brukar på transmongoliska segregeras till vagn 6, vilket kan bli livat. Mot slutet av resan är man ofta rätt goda vänner, men dom första dagarna kan vara lite trevande. Ett hemligt partysvensktrick är att katalysera processen genom att köpa öl och godsaker i förväg och bjuda hela vagnen så fort tåget börjar rulla ut från stationen. Under resten av veckan integrerar ni sen resten av tåget.
• Stanna på vägen?
Det största med transsibiriska är transsibiriska, så om pris- eller visumsituationen gör det svårt att kliva av så tycker jag inte att man missar så mycket. Men om man verkligen vill sträcka på benen en längre stund är Irkutsk en trevlig stad. På 1800-talet deporterades alla bråkiga intellektuella dit, och i dag verkar det som att Ryssland skickar dit alla som ertappas med att skratta och skämta utan sprit.
Mongoliet är ett svårt turistland som helst upplevs med lokal uppbackning, och tyvärr är många guider inte helt seriösa. Vi hade turen att hitta en som berömde sig av att vara ”svenskexpert” och mycket riktigt ordnade kaffepaus varannan timme och lagade vegmat på stormkök för dom av oss som inte gick igång på okryddade inälvor. Men det största med Mongoliet är landskapen och djurlivet, som inte är mer intagande från baksätet i en skumpande Toyota än från den ombonade mongoliska restaurangvagnen (där det också finns inälvor för den som är sugen), så varför inte softa ombord?
• Måste resan ta slut?
Det är väldigt sorgligt när tåget rullar in i Moskva/Peking/Vladivostok och alla passagerare vräks från sina korttidskontrakt. Men spåren går vidare, till exempel till Vietnam, liksom till färjelägena i Vanino, Tianjin, Weihai, Shanghai och Xiamen.
Färjorna till Korea, Japan och Taiwan är rätt lika – tänk en förvuxen Vaxholmsbåt som tar upp kampen med Viking Line med hjälp av karaoke och taxfree, men inte riktigt når ända fram. Välbelagda lyxhytter högst upp, packade sovsalar längst ner, och en ödslig medelklassavdelning i mitten för den som vill ha det lite lagom. Båtarna behöver normalt inte bokas i förväg utan det är bara att dyka upp i rättan tid med en sedelbunt. Tänk på att biljetter inte alltid säljs på samma plats som färjan avgår ifrån, och att färjehamnarna kan ligga lite avigt till.
Kolla också att ditt visum inte hinner går ut ifall turen blir inställd på grund av dåligt väder. För den som föredrar att resa inbäddad i en engelskspråkig miljö är Shanghai-Kobe/Osaka det bästa alternativet. Det finns dock ingen garanti för att engelsktalarna i fråga inte är paranoida pensionärer som förväxlar dig med en australisk backpacker på jakt efter deras familjejuveler.
• Måste artikeln ta slut?
Ja, den doppar nu fotnoterna i Stilla havet. Men du hittar mer info om priser, tidtabeller med mera på seat61.com. Informationen där är avsedd för brittiska medborgare så blunda för allt som har med visumregler att göra. Och tidtabeller kan ändras med kort varsel, så dubbelkolla på plats. Det finns många sköna restauranger i Irkutsk, men när tåget rullar in är det ju på perrongen du vill stå, med ryggsäcken fullpackad med mutor till intet ont anande medresenärer.
