Krönikor

Från prunkande balkong till turbulent korrigering

Vår balkong prunkar av växtlighet. Vårens pyssel med fröer, skott och jord börjar ge resultat. Vi har redan ätit sallad på hemodlade spenatblad, ruccola och plocksallad. Snart blommar tomat, squash och pumpa. Det är en enorm njutning att sitta på kvällarna vid den öppna balkongdörren och se växterna böja sig för vinden, i vetskap om att det är vi som har sått varenda frö.

Häromdagen tände jag och min sambo en oljelykta bland blommorna medan vi åt middag och sen spelade sällskapsspel med dörren öppen till vår lilla trädgård. Det kändes som att vara på landet. Några grannar grillade mat. Barn lekte.

Fram tills nyligen gjorde jag en rätt typisk bostadskarriär. Kommunal hyresrätt. Utförsäljning. Jag blev motvilligt bostadsrättsägare med rabatt från kommunen under den nyliberala ideologiska våg som sköljde över vårt land då kommun efter kommun gav bort miljonbelopp till enskilda medborgare som råkade ha turen att bo i rätt hus.

Lägenheten byttes mot ett radhus. Skilsmässa. Försäljning. Jag hoppade av ägandet. Både av personliga och ideologiska skäl. Framförallt är jag ingen husägartyp, men jag tycker också att det är djupt orättfärdigt med den resursomfördelning mellan, oftast ekonomiskt svagare, hyresrättsinnehavare och, lika ofta rikare, hus- och bostadsrättsägare.

Genom att den som äger sin bostad får dra av räntekostnaderna i deklarationen ges den en rabatt på sin boendekostnad. Pengar som samhället får skaffa någon annanstans. Vi som bor i hyresrätt har inte någon nytta av sådana avdrag. Den slopade fastighetsskatten för några år sedan gjorde ingen nytta för oss i hyreslägenhet.

Sverige av i dag är ett tämligen ogenerat kapitalistiskt samhälle och bostadsmarknaden är inget undantag. Istället för att satsa på miljövänliga, nya hyresbostäder som vanligt folk kan ha råd med så tillåts den sociala, ekonomiska och etniska segregationen breda ut sig utan det minsta motstånd. Gentrifieringen går som en ökenvind över de stora städerna.

EU-kommissionen har varnat oss i en rapport för att Sverige befinner sig i makroekonomisk obalans.  ”Stigande huspriser från en redan övervärderad nivå i kombination med att hushållen blir allt mer skuldsatta utgör en risk för en turbulent korrigering.”

I klartext är risken stor för att bostadsbubblan spricker. Vilket skulle få enorma konsekvenser för ekonomin och samhället. När alla hittepåpengar löses upp i ett dammigt moln inleds ett destruktivt dominospel som vi har sett gång efter gång genom historien utan att egentligen någon gjort något seriöst åt det. Marknaden fungerar ju så bra om vi inte petar på den ekar den borgerliga körens mantra mellan villorna. Låt den hållas, den vet bäst.

Det leder till att staten och politikerna inte gör ett skvatt åt bubblan och avdrag för hushållsnära tjänster och reparationer minskar ytterligare statens inkomster och ökar de redan rikas. Vi som bor i hyreslägenheter får stå för notan. När bubblan en dag spricker är det självklart att staten får gå in och hjälpa till. Överbelånade husägare. Banker som lånat ut för mycket. Pengar som skulle behövas till att  utjämna de snabbt växande ekonomiska klyftorna.

En kruka citrontimjan på balkongen

Ockupationen av Västsahara