Energi · Sommarföljetong

Moraltanten

Att så ett frö av tvivel – del 1:

Prolog: Det kom som en farsot. En smitta.
De första som drabbades betraktades som galna.
Men när tvivlet fått fäste hos tillräckligt många rämnade tvärsäkerheten. Och många var de vilsna som dessa dagar sökte sig till den lärde. Man sa helt enkelt så. Den lärde.

Den första som kommer är en kvinna. Hon är ordförande i stadens klimatförening. Hon är stressad. Klimatfrågans akuta karaktär har liksom satt sig i hela hennes kropp.

Alltså jag trodde att trycket över bröstet skulle lätta när jag engagerade mig, men ju mer jag satt mig in i frågan desto mer upprörd har jag blivit. Ibland tror jag att jag håller på att bli galen. Jag kan helt enkelt inte förstå varför det går så långsamt. Vi har ju all fakta vi behöver. Men folk verkar inte fatta.

Jag har tvingats bryta med nästan alla mina gamla vänner. Barnen har vänt sig från mig. Ja, jag förstår att det inte är så kul att umgås med en moraltant, som dom kallar mig, men jag fixar inte att de sitter där med sina blodiga biffar och pratar om att renovera sina kök. Och någon måste ju säga som det är. Särskilt som politikerna inte gör det. Jag tror egentligen de vet precis vad som behöver göras, men att de är rädda att inte bli omvalda om de gjorde det.

Och kvinnan drar efter andan och sätter sig på den framställda stolen. Den lärde rör om i elden.

Igår ringde Berit. En barndomsvän. Ja, vi har trots allt lyckats hålla kontakten genom alla år. Vi ungås inte mycket, men har alltid firat jul ihop. Vartannat år hos dem och vartannat år hos mig. Och så säger hon att de bestämt sig för att resa till Thailand i år. De har redan bokat och blir borta i tre veckor.

Det är klart, de är vuxna, fria människor. Men Thailand? Hur tänkte hon? Jag menar, hon vet ju vart jag står.

”Det är klart, de är
vuxna, fria människor. Men Thailand? Hur tänkte hon? Jag menar, hon vet ju vart jag står.”

Men uppenbarligen var den inte värd mer än så vår relation.

”Men kära du” sa hon när jag blev tyst, ”vi kommer hem till trettonhelgen och jag ringde dig för att föreslå att vi firar då istället!”

Då kände jag att allt brast.

Firar vaddå? skrek jag, att ni har rest till Thailand och bidragit till att ytterligare sju kvadratmeter av isen på Arktis har smält. För det är exakt vad som händer vid en sådan flygning. Det trodde jag du visste?  Vet du att temperaturen på Arktis förra året var 20 grader över det normala?

Du skulle ha hört hennes argument. Alla dom klassiska ursäkterna.

Att hon och hennes man hade jobbat så mycket att de tyckte att de var värda det. Att de båda varit nära att gå in i väggen och behövde komma bort lite. Att de gör det för barnens skull. Att de i år satsar på en gemensam upplevelse istället för julklappar. Och att de alltid sorterar sina sopor. Och sen avslutade hon med att säga att planet ju ändå skulle gå. ”Så om inte vi åker åker ju nån annan och då spelar det ju faktiskt ingen roll.”

Det är klart ikväll, säger den lärde. Har du sett stjärnorna?

Undrar om man ser stjärnorna lika klart i Thailand?

Du får fråga henne när hon kommer hem säger den lärde och stänger fönstret.

”Tvivel är vetandets begynnelse”  – Descartes

Bakgrund till serien: