I år har den israeliska ockupationen av Palestina pågått i 50 år. Situationen för de mänskliga rättigheterna är katastrofal och många palestinier har tappat hoppet. Det säger människorättskämpen Shawan Jabarin, som vill se handling och inga fler ord.
Jag träffar Shawan Jabarin på ett hotell på Kungsholmen i Stockholm. Sverige är sista anhalten på hans resa i Europa, där han träffat parlamentariker, politiker, fackföreningar, diplomater och samarbetspartner för att ge en uppdatering av situationen för mänskliga rättigheter i Palestina i dag. Det är ingen hoppfull bild han förmedlar. Ockupationen är inte längre någon ”vanlig” ockupation. Den innehåller inslag av både apartheid och kolonialism och brotten mot mänskliga rättigheter sker kontinuerligt och systematiskt.
Under 1980- och 90-talet tillbringade Shawan Jabarin sex år i israeliskt fängelse utan att ha blivit anklagad för något och utan rättegång. Under 90-talet blev han Amnestys första palestinska samvetsfånge. Idag är han direktor för den största palestinska människorättsorganisationen Al-Haq, generalsekreterare för FIDH, International Federation for Human Rights och ledamot i Human Rights Watch rådgivande panel för Mellanöstern.
– Palestinierna börjar tappa hoppet, framförallt den yngre generationen. Israel ignorerar helt sina juridiska skyldigheter som ockupationsmakt, de bryter mot internationell rätt och begår krigsbrott, säger han.
Det finns många exempel. Jabarin nämner några: konfiskering av palestinsk mark, byggande av nya bosättningar, blockaden av Gaza, husdemoleringar, förstörelse av egendom, kollektiv bestraffning, tortyr, utomrättsliga avrättningar, ”administrative detention” – vilket innebär att människor döms antingen med hemliga bevis eller att de inte döms alls men ändå hålls kvar i fängelse under långa perioder.
Upptrappning
Som ett resultat av det fortgående förtrycket har våldet trappats upp de senaste två åren. Cirka 40 personer har mist livet efter att palestinska gärningsmän angripit människor med kniv eller kört över dem med bil. Under samma period har israeliska säkerhetsstyrkor skjutit ihjäl över 255 palestinier, enligt nyhetsbyrån AFP.
Knivdåden leder till kollektiv bestraffning, där familjerna till dem som utför dåden straffas genom att deras hus jämnas till marken. Många familjer tvingas flytta från Jerusalem och förlorar allt skydd och alla rättigheter, som till exempel sjukförsäkring.
”Vi är väldigt långt bort från den ursprungliga tanken med en tvåstatslösning – framförallt på grund av bosättningarna. Om det internationella samfundet verkligen vill ha fred behövs ett nytt perspektiv.”
Jabarin menar att det palestinska samhället har blivit ett tiggarsamhälle som inte klarar sig utan internationellt bistånd. Det beror delvis på att Israel lägger beslag på palestinska naturresurser. Israels separationsbarriär har dragits så att viktiga naturresurser hamnar på den Israeliskkontrollerade sidan. Den stora grundvattenreservoaren ligger nästan helt på palestinskt område – men Israel har planerat stängsel, bosättningar och militärposteringar så att de kan lägga beslag på vattenreserverna.
– Den israeliska stölden av Palestinas naturresurser är helt i strid mot internationell lag, som Haagkonventionen och den Fjärde Genèvekonventionen, säger Jabarin.
Sedan Osloavtalet 1993 har bosättningarna mer än tredubblats. I dag bor det över 600 000 israeler i bosättningar på palestinsk mark. Område C, som utgör 60 procent av Västbankens totala territorium kontrolleras helt av den israeliska armén. Flera israeliska politiker har uttryckt öppet stöd för att Israel ska annektera området – ett mycket kontroversiellt förslag eftersom området enligt Osloavtalet är tänkt att ingå i en framtida palestinsk stat.
Men Shawan Jabarin menar att området praktiskt taget redan är annekterat eftersom Israel styr både militärt och civilt.
– Annekteringen har inte formaliserats än och det tjänar inte Israels syften att officiellt säga att området är annekterat eftersom de skulle möta stort internationellt motstånd. Men de facto är det redan annekterat.
Tvåstatslösning?
Finns det fortfarande något hopp om en tvåstatslösning med tanke på situationen?
Jabarin är vad vid frågan. Alla internationella politiker och andra han träffar frågar samma sak.
– Jag undrar varför denna fråga över huvud taget ställs. Vi är väldigt långt bort från den ursprungliga tanken med en tvåstatslösning – framförallt på grund av bosättningarna. Om det internationella samfundet verkligen vill ha fred behövs ett nytt perspektiv, säger han.
Jabarin menar att man måste gå från ord till handling. Det hjälper inte med fler fördömanden. Nu krävs åtgärder. Och han har en lista på åtgärder.
– För det första måste alla europeiska länder erkänna Palestina som stat, annars betyder tvåstatslösningen ingenting.
Där är Sverige, som erkände Palestina i oktober 2014, ett föregångsland. Erkännandet är viktigt ur flera synpunkter, anser Jabarin.
– Först och främst har Sverige visat att det är dags för en verklig förändring. För det andra har man förmedlat hopp till den unga generationen. För det tredje har Sverige agerat som förebild för alla som tror på rättvisa, internationell rätt och mänskliga rättigheter.
Sedan behöver fler länder sätta tryck på Israel, anser Jabarin. Det enda som kan fungera nu är sanktioner, annars kommer brotten att fortsätta.
– Det är orimligt att bosättarprodukter ska få nya marknader eftersom bosättningarna är olagliga. Därför måste det internationella samfundet förbjuda bosättarprodukter och stater måste göra företagsaktiviteter med bosättare olagliga.
Inom EU finns ett beslut om att produkter från bosättningar ska ursprungsmärkas. Men det räcker inte, anser Jabarin.
– Det betyder ingenting. Det är som att märka en produkt som är stulen men ändå säga att det är okej att köpa den.
”De stoppar oss inte”
Finns det någon ljusning i kampen?
– Jodå, svarar Jabarin. Det finns företag, som till exempel det franska telebolaget Orange, som valt att avsluta sin närvaro i Israel efter att det företag som hade deras licens i Israel var verksamma i bosättningar.
Det finns även pensionsfonder som valt att avyttra från israeliska banker med kopplingar till israeliska bosättningar.
För två år sedan beviljades Palestina medlemskap i den Internationella brottmålsdomstolen i Haag, ICC. Sedan dess har Al-Haq varit en av de organisationer som bidragit med rapporter och information om Israels krigsbrott och brott mot mänskligheten för att söka upprättelse för de drabbade. I samband med det har Jabarin och andra medarbetare utsatts för anonyma dödshot över telefon. Dessutom har Al-Haqs servrar och e-mail hackats. Detta är ett led i Israels kampanj att göra det svårare för organisationer som kritiserar Israel, menar Jabarin.
– Men de kommer inte att stoppa oss. Tvärtom. Deras aggressioner mot civilsamhället och MR-organisationer är ett tecken på att vi är på väg åt rätt håll, att vi är effektiva i vår kamp. Vi vill ställa de skyldiga till svars och komma åt de verkliga brotten. Mänskliga rättigheter ska inte vara en teori. De är till för människor att åtnjutas.
Om Shawan Jabarin
