Regelboken ska mejslas ut, ambitionen höjas och kryphålen hållas stängda. Det var några av målen för miljörörelsen vid klimatförhandlingarna i Bonn som avslutades igår torsdag.
Det som gäller i sport gäller även för klimatförhandlingar. För att få något att hända behöver man först enas om reglerna. Efter att den historiska klimatöverenskommelsen trädde i kraft under förra årets möte i Marrakesh vet vi vad som ska uppnås. Nu är frågan hur.
Detaljerna som ska redas ut är många. Vad ska exempelvis ingå när länder rapporterar in sina utsläppsåtgärder? Hur ska vi kunna lita på att det som rapporteras in faktiskt gäller? Hur ska stöd redovisas för att undvika att pengar fifflas bort?
I skrivande stund pågår flera parallella sessioner för fullt, men på flera av fronterna talas det om att framsteg har uppnåtts.
Att dra upp en regelbok för Parisöverenskommelsen är en av de tyngsta frågorna vid mellanförhandlingarna i Bonn. Dessa möten, som sker i maj varje år, är tillfällena där tjänstemän får en chans att i mer ”lugn och ro” reda ut frågetecken. Bevakningen från påtryckare är mindre och de politiska utspelen färre. Denna gång fanns dock en risk att Donald Trump skulle stjäla showen. Men beskedet om USA ska stanna i klimatförhandlingarna sköts på framtiden. Det har tolkats som ett positivt tecken bland dem på plats.
– I och med att de inte har meddelat något så tolkas det som att de tar frågan på allvar och inte kommer att backa ur Parisavtalet så lättvindigt. Det har lett till arbetsro här, säger Sara Nyberg.
Hon är på plats tillsammans med sju andra ungdomar för Push Sverige, en plattform där unga samarbetar för att trycka på politiken i en hållbar riktning. Centralt för dem är bland annat att få regeringen att höja sina ambitioner, som inte är tillräckliga för att ligga i linje med att begränsa temperaturhöjningen till 1,5 grader.
– Vi har inte mycket tid. Det är bara drygt ett år innan vi når utsläppsbudgeten för 1,5 grader. Det snackas om att det är bråttom här, men vi saknar tydliga uttalanden om att länder är beredda att stärka insatserna redan nu, säger Sara Nyberg.
En annan tung fråga rör hur reglerna ska ställas upp för pengarna som ska användas till att anpassa och ställa om mindre utvecklade länder. Under veckan har parterna därför bland annat diskuterat hur flaggskeppet, den gröna klimatfonden, ska se ut framöver.
– Sverige har exempelvis redan uppfyllt sin del av finansieringen. Men det är många fler som behöver fylla på om den faktiskt ska nå upp till de 100 miljarder dollar varje år från 2020 som sedan ska delas ut för att hjälpa utvecklingsländer. Där borde svenska representanter trycka på andra länder för att de också ska bidra till klimatfonden mer, fortsätter Sara Nyberg.
Stämningen beskrivs generellt som positiv, men det förekommer också politiskt rävspel. Enligt Martin Vogel, företrädare för kyrkoalliansen ACT som står nära kopplad till utvecklingsländerna, finns det tecken på att EU tillsammans med USA och Australien bidrar till att förhala förhandlingsprocessen. Detta genom att förhindra ett snabbt beslut om överföringen av Anpassningsfonden från Kyotoprotokollet till nya Parisöverenskommelsen.
– Anpassningsfonden har fungerat hittills, så det ska inte behöva vara ett problem nu. Men nu ger de sig in i detaljdiskussioner. Det vi istället borde fokusera på är att se till att fonderna fylls. Ett nästan tomt konto, som vi har nu, fyller ingen funktion, säger Martin Vogel.
Roger Sedin, biträdande delegationsledare för Sverige som deltar i EUs förhandlingsgrupp, håller inte med.
– Det är dessa tekniska frågorna som vi ska diskutera nu. EU vill absolut inte förhala processen, men vi och många andra anser att det här inte är en fråga som man löser på fem sekunder. Vi vill att det ska bli så bra som möjligt. Och visst, jag förstår att det finns de som anser att vi borde kunna lösa detta snabbt och gå vidare, men det är egentligen först 2018 vi ska fatta beslutet.
Martin Vogel tycker dock att ämnet har tagit fokus från andra viktiga finansieringsfrågor som hade behövt diskuteras.
– Vi är oroliga för att fler enkla formella beslut ska användas i förhandlingssammanhangen som påtryckningsmedel.
Även om många steg ser ut att tas i Bonn, lär flera kvarstå efter torsdagens avslutning. Inför nästa stora klimatmöte, som hålls i november under Fijis ledning, ser det därför ut att sättas in fler mindre informella förmöten. Roger Sedin menar dock att det är viktigt att inte stirra sig blind på det som sker i klimatförhandlingarna.
– Det frivilliga arbetet för att anpassa och motverka klimatförändringarna springer faktiskt ofta om oss här i förhandlingarna. Det är skönt att vi också få se att länder och andra aktörer får tillfälle att lyfta fram sitt klimatarbete här, när man annars i förhandlingarna kan höra samma uttalanden som man också hörde för fem år sedan.
