I vått och torrt har vi kunnat lita på rent vatten i kranen. Men det är inte lika självklart framöver. Förra årets rekordlåga vattennivåer i södra Sverige blev en tankeställare för flera kommuner. Nu ligger fokus på att förbereda för båda översvämmade och tomma rör.
Larmen om vattenbrist och rekordlåga grundvattennivåer har duggat tätt de senaste åren. Det är inte utan orsak. Under de nära 60 åren som Sveriges geologiska undersökning SGU studerat nivåerna har det bara förekommit liknande situationer tre gånger tidigare.
– Men det var absoluta bottennivåer förra sommaren på Öland och Gotland, det var rekord. Och det här året ser det ut att kunna bli likadant eller värre på flera platser, säger Nils Ohlanders på SGU.
Arbetet för att anpassa sig pågår därför för fullt. Nya vattenledningar har lagts ut för att säkra tillgången i kritiska områden i Kalmar och Blekinge län. Bevattningsförbud har redan införts i södra Halland, runt Örebro och rekordtidigt på Gotland. Även om det som sker just nu inte går att koppla ihop till klimatförändringar, går det att se situationen som en väckarklocka, enligt geologerna. Just de områden i södra och sydöstra Sverige som sticker ut i SGUs mätningar är desamma som pekas ut av SMHI som de som kommer att drabbas av vattenbrist framöver. För de värst drabbade förra året, i Mörbylånga kommun på södra Öland, blev det nästan ohanterligt.
”Vi gick ut redan i januari förra året och larmade om att vi bara hade vatten kvar för åtta veckor.”
– Det var galet. Vi hade nästan krismöte varje vecka under ett helt år. Vi gick verkligen på knäna och borrade hej vilt efter nytt vatten, säger Niclas Beermann, teknisk chef i Mörbylånga kommun. Vi fick uppleva hur det kommer att se ut framöver med klimatförändringarna, utan att faktiskt ha haft tid att förbereda oss.
Överskott större problem
Det är inte bara vattenbrist som hotar. När SMHI lägger upp prognoserna för det svenska framtida klimatet är det ett minst lika stort problem med för stora vattenmängder i andra delar av landet, vilket också kan leda till försämrad vattenkvalitet i extremsituationer. Det är vi dock mer vana vid att hantera, säger Markus Hoffman vid Lantbrukarnas riksförbund LRF.
– ”För mycket vatten”-frågan har vi länge arbetat med, och det är också där vi lägger mest energi för tillfället.
Som läget är just nu skulle Markus Hoffman uppskatta att runt tiotusen lantbrukare har problem med för mycket vatten, medan nära tusen dras med problem till följd av för lite vatten. Från regeringens sida har Jordbruksverket fått i uppdrag att utreda flera aspekter av vattenproblemen. En fråga som utreds är om det går att förhindra översvämningar i städer genom att stoppa upp extrema vattenflöden på jordbruksmarker runt dessa. En annan är att studera hur stort det faktiska behovet av vatten är i olika delar av jordbruket. Där finns det flera luckor för tillfället, berättar Ulrika Sabel på Jordbruksverket.
– Det krävs inga tillstånd för att ta upp vatten till djurhållning, medan det gör det för bevattning. Sammantaget finns det ett mörkertal som vi behöver ta reda på för att ge en mer riktig bild av behovet.
”Sammantaget finns det ett mörkertal som vi behöver ta reda på för att ge en mer riktig bild av behovet.”
Det tredje som utreds är åtgärder för att kunna avvattna jordbruksmark i ett förändrat klimat, bland annat genom att bredda diken.
– Men det rör sig om tusentals mil med diken i Sverige som grävts upp under hundratals år för hand och med maskin. Det är inte något som man åtgärdar på några år, säger Markus Hoffman vid LRF.
Han menar vidare att de flesta lantbrukare gör investeringar för att anpassa sig, såsom att byta grödor eller till djurhållning, men att det troligen ändå kommer att bli många drabbade även i sommar på grund av exempelvis torkan, då investeringarna är dyra.
– Lantbrukare anpassar sig för klimatförändringar, oavsett vilka riktlinjer som kommer från staten. Vi får allt färre och större bönder och ett torrår får då också större konsekvenser. Därför försöker de säkerställa att det finns vatten. De vill verkligen inte låta sitt företag skadas, eftersom marginalerna är så små. Vattnet är ju den enskilt viktigaste produktionsfaktorn för oss, säger Markus Hoffman.
”En prioriterad fråga”
Hos de regioner som drabbas av vattenbrist finns en viss upprördhet över att inte mer görs för att se till deras behov. Landshövdingarna där har bland annat begärt att nya lagar läggs fram som också möjliggör att drastiska åtgärder kan tas till vid torka. För tillfället är det exempelvis svårt att bestraffa dem som bryter mot bevattningsförbud eller tar upp mycket grundvatten.
På regeringsnivå analyseras just nu dessa och andra förslag, men arbetet är tidigt i processen, enligt Mattis Loberg vid Miljö- och energidepartementet.
”Dricksvatten har varit alldeles för självklart och alldeles för billigt. Därför behöver vi påminna om hur situationen faktiskt ser ut …”
– Det är dock egentligen först nu, efter sommaren 2016, som vi har fått anledning att titta på vattenbristfrågorna ur det här perspektivet, säger Mattis Loberg och fortsätter:
– Men det är absolut en prioriterad fråga att ha beredskap om det skulle inträffa en situation som den förra året igen. Man ska också komma ihåg att ansvaret för dricksvattenförsörjning ligger till stor del på regional och lokal nivå.
Hur hanteras bristen?
Men det är inte bara nya lagar som är vägen framåt. I Mörbylånga kommun har de även sett att det går att få med sig befolkningen på att minska användningen, vilket inspirerat andra kommuner som nu ser ut att stå inför liknande problem i sommar.
– Det var inte lätt. Vi gick ut redan i januari förra året och larmade om att vi bara hade vatten kvar för åtta veckor. Men det var först efter intensivt kampanjande som vi såg stora resultat under juni–juli månad. Då minskade användningen med nära 20–25 procent, vilket vi aldrig hört att man lyckats med på annat håll, säger Niclas Beermann.
Men de ser också att det är ett långsiktigt arbete som väntar. Efter sommaren gick användningen upp igen till normalnivåer.
– Vårt förhållande till dricksvatten handlar om att förändra ett beteende som sitter i ryggmärgen, och det görs inte så fort, säger Niclas Beermann.
– Dricksvatten har varit alldeles för självklart och alldeles för billigt. Därför behöver vi påminna om hur situationen faktiskt ser ut, men vi får göra det försiktigt och inte bli tjatiga, säger Elvira Laneborg, klimat och energistrateg i Mörbylånga kommun.
Teknisk hjälp
Det sätt som Mörbylånga arbetat på får gott omdöme från forskarsidan. Då det finns få tidigare svenska fall är det utomlands som det går att hitta fler framgångsrika metoder, berättar Kenneth M Persson vid Lunds universitet.
– Som med all beteendeförändring behöver intresset hållas vid liv. Och utöver nya kampanjer ser även teknisk hjälp ut att behövas, som kranar med sensorer exempelvis. Ett annat bra sätt är att återkoppla till brukarna genom att meddela ”så mycket har ni sparat denna vecka” till exempel, säger Kenneth M Persson.
Det finns dock en utmaning i och med att det ekonomiska intresset är att sälja mer vatten, fortsätter Kenneth M Persson.
– För säljaren är det egentligen mer lockande att leta nya vattenkällor framför att sänka köptrycket vid en bristsituation, även om det också får fler konsekvenser.
Skulle det inte hjälpa att höja priset?
– Det verkar inte som om det hjälper särskilt mycket. I Köpenhamn flerdubblades priset och efterfrågan sjönk inledningsvis, men efter en tid ökade den igen.
”Mycket av exempelvis kläder och prylar är importerat från länder där vattenbristen är betydligt mer akut än i Sverige.”
”Många bäckar små” krävs troligen om det ska kunna bli en förändring framöver, säger Kenneth M Persson.
– För den enskilde uppfattas kommunalt dricksvatten som en oändlig tillgång, vi behöver bara vrida på kranen och så är det där. Vi har därför en bit kvar.
Samarbete väg framåt
Går det inte att komma runt utmaningen genom att transportera vattnet från platser där det är överskott till de där det är underskott? Nja, det är alltför dyrt och skulle inte heller lösa problemen på alla drabbade ställen, är det vanliga svaret. Men mer samarbete lokalt är en melodi som förespråkas. Enskilda lantbrukare med egna brunnar erbjöds hjälp förra året, och kommunerna samarbetade också med varandra, länsstyrelsen och andra myndigheter för att lösa problemet.
En annan av lösningarna som tidigare avfärdats för att den är dyr är att bygga in separata avloppssystem för toalettavlopp för att minska mängden dricksvatten där. Av de runt 140 liter per dygn och person som vi i genomsnitt använder i hushållen går nämligen 30 liter till toalettspolning. Men nu är det nya tongångar. År 2018 invigs i Helsingborg ett av de första bostadsområdena i världen där både toalett- och matavfallet separeras i avloppet i stor skala och återvinns till biogas och växtnäring. Enligt Hamse Kjerstadius vid Lunds tekniska högskola blir kostnaden 25 procent dyrare. Men den är försvarbar med tanke på de stora miljövinster som görs genom bland annat förbättrad återvinning av näringsämnena.
– Vi ser också liknande projekt komma igång i Tyskland, Nederländerna och Belgien. Det är extra kul att det är vanliga bostadsprojekt och inte bara som forskningsprojekt, säger Hamse Kjerstadius.
”Vattendeklarera varor!”
Den svenska situationen, där överskott dominerar, går dock inte att jämföra med den globalt. Krig sägs ha startats på grund av vattenbrist, och allt pekar på att striderna om vattnet kommer att intensifieras framöver. Därför är det inte bara viktigt att se över det vatten vi använder från kranen i hushållen, utan främst att sätta ett ljus på den stora personliga förbrukningen som ligger i grund till de varor vi konsumerar, säger Bo Olofsson vid KTH i Stockholm.
– Mycket av exempelvis kläder och prylar är importerat från länder där vattenbristen är betydligt mer akut än i Sverige. Jag tycker att varorna på något sätt borde vattendeklareras precis som man i dag måste deklarera innehållet, säger han.
”För den enskilde uppfattas kommunalt dricksvatten som en oändlig tillgång …”
På södra Öland vill de inte uppleva ännu en lika kaotisk sommar som den förra året. Men enligt prognoserna för klimatförändringarna är det just vad de kommer göra. Och därför vidtas flera parallella åtgärder redan nu. Ett avsaltningsverk ska sättas upp och ett unikt vattenverk som återvinner processvatten från industri till dricksvatten är också i startgroparna. Lantbrukare där, och även i andra drabbade områden anlägger fler och fler bevattningsdammar för att ta hand om det regnvatten som inte tas upp av grundvattnet.
Tankbilarna som rullade över Ölandsbron med vatten blev riksnyheter förra året. Men i år ska detta inte behöva ske. Även om de åtgärder som vidtagits troligen inte räcker i framtiden, ser det ut som att läget är hanterbart i år.
– Om det blir tankbilar igen har vi inte gjort vårt jobb. Det vore inte seriöst, säger Niclas Beermann.
Så mycket vatten använder vi:
Källa: Svenskt vatten, Waterfootprint.org och SCB
