Det finns en överdriven rädsla för vargar i Sverige och de skulle kunna vara långt fler än i dag. Det menar den spanske etologen, vargexperten och författaren David Nieto Macein som med en fot i Sverige med förundran följt vargdebatten. Rädslan bottnar i vår kulturhistoria och litteratur, menar han, och svenska vargforskare håller med om att vi rent praktiskt skulle kunna ha fler. De betonar dock att den sociala kontexten inte ska förringas.
Sverige har en gång i tiden haft vargar i hela landet och det skulle man fortfarande kunna ha, det finns tillräckligt mycket skog, säger David Nieto Macein, etolog och vargexpert som skrivit en rad böcker om bland annat vargens beteende och bevarande.
Tack vare sin svenska fru Kajsa har han bott ett antal år i Sverige och blivit väl insatt i debatten kring vargen här, och han tycker att rädslan för varg och vad den kan ställa till med är överdriven. I Spanien, där han nu åter bor, är vargpopulationen på omkring 2 500 individer koncentrerad till nordvästra delen av landet och alltså betydligt mer samlad än den svenska. Samtidigt finns det betydligt mer betesdjur än i Sverige. Två miljoner kor i Sverige kan jämföras med 6,5 miljoner i Spanien. 600 000 får kan jämföras med Spaniens 23 miljoner och de 200 000 renarna skulle kunna jämföras med Spaniens tre miljoner getter. Av dessa kommer antalet som dödas av vargar aldrig upp i en procent i de områden där vargen finns.
– Dessutom kan man misstänka att det är överdrivna siffror då det finns en rad sätt som man kan och har fuskat med rapporteringen, säger David Nieto Macein.
I det glesbefolkade Sverige skulle det med andra ord kunna rymmas mycket mera varg.
– Det kan inte finnas för många vargar i ett område, de ”autoreglerar sig” genom att bara ledarparet får ungar. Ungefär 30 procent av paren får dessutom inte ungar. Senare ger ungarna sig iväg för att hitta nya revir och en majoritet av dem dör. I USA har en studie visat att 70 procent av vargarnas naturliga dödsorsaker är att de dödats av andra vargar.
Håkan Sand, vargforskare på Skandulv på SLU, menar dock att man bör se på det hela på ett annat sätt.
– Biologiskt sett skulle vi kunna ha mycket fler vargar i Sverige, men man måste se på det sociala sammanhanget, och hur många vargar människan och samhället accepterar. Det är en värderingsfråga som snabbt blir politik. Ska den till exempel finnas i renbetesområdena så kommer detta att drabba rennäringen, vilket leder till stora ersättningskostnader för samhället.
Mer neutral bild
Men rädslan för vargen och eventuella angrepp på människor är något helt annat. David Nieto Macein menar att den är helt obefogad.
– Det sker miljoner olyckor orsakade av hundar varje år i världen, och många är dödsfall. Ändå älskar människor hundar medan de får panik och blir rädda för vargar. De är rädda för myten. Alla dessa historier som kom till redan på 1600-talet för att barnen skulle vara rädda för vargen, som Rödluvan. De har skapat legender som har levt kvar och skapat ett hat mot vargen.
Han tar upp den ökända Gysingevargen som exempel. Den uppges ha dödat nio barn och skadat långt fler under 1820-talet. Men mytbildningen är stor, siffrorna varierar i olika källor, och det var heller ingen vanlig varg.
– Det var en varg som var uppvuxen i fångenskap och som flytt. Då den var van vid människor och inte hade lärt sig att jaga så attackerade den barn. Att vilda vargar som inte är vana vid människor attackerar på det sättet existerar inte!
David Nieto Macein blir förvånad när han hör svenska föräldrar som inte vågar lämna sina barn vid busshållsplatsen om det finns varg i närheten. I Spanien finns en mer neutral bild av vargen. Kanske på grund av en känd programledare och naturforskare, Félix Rodríguez de la Fuente, som under 70- och 80-talet gjorde många uppskattade program och som hade ett specialintresse just för vargen och att visa upp dess sanna natur.
– Han har påverkat många i min generation och det var hans dokumentärer som ändrade mentaliteten i Spanien. Förmodligen räddade det vargstammen här. Hans encyklopedi Fauna är de mest sålda böckerna i Spanien efter Don Quixote.
”Det kan inte finnas för många vargar i ett område, de ’autoreglerar sig’ genom att bara ledarparet får ungar.”
Denne man är också delansvarig för David Nieto Maceins karriärval och intresse för vargar och hundar. Som etolog och expert på varg- och hundbeteenden ser han ingen större skillnad mellan de båda – som egentligen kan betraktas som samma art. Sedan tidig ålder har han letat efter varg i naturen och även kunnat följa vargfamiljer på närmare håll. Han har också skrivit böcker om vargens och hundens etologi, vargkonservation och hur man skyddar boskap med hjälp av hundar.
– Det finns en enkel lösning på problemet med varg som attackerar boskap. I Spanien används spanska mastiff-hundar som vaktar djuren hela den tid som de går ute. Det finns studier gjorda på hur effektiva de är och i vissa fall visade det på noll skadade djur! Du ”utbildar” vargen med hjälp av hunden och den kommer inte att göra nya försök.
David Nieto Macein menar att skillnaden mellan Sverige och Spanien i detta avseende beror mycket på tradition. I delar av Spanien har vargen alltid funnits, och den gamla traditionen att vakta djuren med hundar har därför funnits kvar som ett självklart alternativ. I Sverige däremot blev vargen i stort sett utrotad innan den började återhämta sig på 1970-talet. Den gamla traditionen att använda hundar som skydd hann därmed försvinna. Rasen Dalbohund som traditionellt användes för detta ändamål utrotades redan på 1870-talet, då rovdjuren hade blivit så få att ägarna inte längre såg någon ekonomisk nytta i att ha hundarna kvar.
”Kostsamt med hund”
I dag finns ett femtiotal boskapsvaktande hundar i Sverige. Inga Ängsteg, verksamhetsansvarig på Viltskadecenter, menar att de kan vara ett bra komplement i de fall där stängsling inte är ett alternativ, exempelvis på grund av stora betesarealer. Men olika former av stängsel är det absolut mest använda skyddsalternativet.
– Boskapsvaktande hundar kommer aldrig att kunna bli en jättegrej i Sverige, då det finns många små fårbesättningar. Har man 20 tackor så blir det kostsamt att ha en hund för så pass lite djur.
Inga Ängsteg förklarar att allemansrätten i Sverige också innebär många fler förbipasserande människor med hundar än i Spanien, och att det kan vara svårt för hundarna att göra skillnad mellan tamhundar och vargar. Att träna hunden rätt är därför mycket viktigt.
– De måste socialiseras på ett korrekt sätt med tamdjuren och även socialiseras med människor, men inte för mycket, för då kommer de att vilja bege sig till ägarens hus istället för att vara med djuren. Hemligheten ligger i att välja rätt genetik och att träna hundarna tidigt. Det funkar inte med vilken hund som helst, säger David Nieto Macein.
Även i Spanien finns en liknande debatt om hur stor vargpopulationen bör vara och vad man ska göra åt skador på boskap, men det finns också en mer balanserad bild, där många jägare ser fördelarna med vargens inflytande på ekosystemet menar David Nieto Macein.
Själv skulle han vilja se att all vargjakt upphörde, såväl illegal jakt som annan jakt. Han menar att vargjakten i sig riskerar att leda till att attackerna mot tamboskap ökar.
– Om man skjuter ett djur i flocken så kommer de att sakna en familjemedlem, och då kan de få problem med att jaga vilda bytesdjur, då de förlorar mycket energi. Då kan de börja ge sig på lätta bytesdjur som boskap istället.
”Sverige har den mest inavlade vargstammen i världen efter den i Mexiko och varje varg som dör är förlorade gener.”
Den licensjakt som genomförts i Sverige och som bidragit till att antalet numera uppskattas till 340 individer jämfört med 415 under vintern 2014/2015 förkastar han helt.
– Sverige har den mest inavlade vargstammen i världen efter den i Mexiko och varje varg som dör är förlorade gener, säger han.
Men han får inte medhåll från Håkan Sand på Skandulv.
– På det sättet som jakten bedrivs i Sverige har det ingen avgörande roll för den genetiska situationen i populationen. Man gör kontroller och tillåter inte jakt på vargar som bedöms vara viktiga genetiskt sett.
Däremot kan nyinvandrade vargar som är på väg genom ett jaktområde råka bli skjutna av misstag. Men den största bidragande orsaken till genproblematiken är att extremt få vargar lyckas ta sig från Ryssland och Finland in till vargstammen i Sverige.
– De är levande mirakel om de lyckas ta sig igenom Finland och norra Sverige, där de möter ett filter av gevär, säger David.
Han tar upp ett exempel på ett vargpar som tagit sig in i Sverige från Ryssland och som dessutom fått ungar. Men en av föräldrarna sköts och de andra överlevde inte.
– Där har du miraklet framför dig, och så går det så. Det är deprimerande och det är en förföljelse, säger han.
Naturlig rörlighet
Vargar som själva valt att vandra till ett område borde givetvis ha bättre förutsättningar att etablera sig jämfört med individer som blivit utplacerade. Faktum är att Naturvårdsverket numera gör bedömningen att fokus för att säkra ett genetiskt utbyte bör ligga just på att ”möjliggöra en naturlig rörlighet av vargar genom renskötselområdet och mellan Sverige, Finland och Ryssland”. Detta vill man genomföra i dialog med Sametinget och rennäringens företrädare. Men problemet uppstår när de invandrade vargarna bestämmer sig för att stanna i rennäringsområdet.
– Då får man antingen försöka att störa bort dem och hoppas att de lämnar området. Ett annat alternativ är att söva dem och flytta dem längre söderut. Men det är ingen enkel operation i sig och dessutom vill man att de ska vara kvar i ett område i minst tre månader för att förhindra eventuell smitta. Det brukar oftast vara för lång tid för rennäringen, vilket kan leda till skyddsjakt, säger Håkan Sand.
Det tredje alternativet brukar till sist bli att vargarna skjuts illegalt, förklarar han.
Svagt naturintresse?
David Nieto Macein har personligen valt att göra köpbojkott på renkött. På liknande sätt har aktivister i Spanien valt att inte köpa vissa ostar som är gjorda i områden där vargar ofta blir olagligt skjutna och där vargen ses som en fiende till djurhållningen, såsom Idiazábal-osten i Baskien.
De som engagerar sig i vargfrågan är betydligt fler i Spanien än i Sverige. Nyligen var David Nieto Macein på en demonstration i Madrid för det totala bevarandet av den iberiska vargen, där antalet demonstranter uppgick till 30 000. Organisationen bakom heter Lobo Marley, ett namn som man tagit efter en uppmärksammad varg vid namn Marley som dödades i ett naturreservat, trots att den var radiomärkt och viktig för forskningen kring vargens beteende.
– Det är ett exempel på hur man har skjutit den första vargen man stött på, utan något slags urval.
”Biologiskt sett skulle vi kunna ha mycket fler vargar i Sverige, men man måste se på det sociala sammanhanget …”
Han tror att intresset för naturen och bevarandet av arter i Spanien kommer mycket från den tidigare nämnda programledaren Félix Rodríguez de la Fuente. Naturintresset hos svenskarna har han inte upplevt som lika starkt, åtminstone inte i de yngre åldrarna.
– På de föreläsningar som jag gjort i Sverige har i stort sett ingen varit under 60 år.
Han tror det har att göra med att svenskarna när de vistas i naturen ofta gör det för att motionera eller på något annat sätt få ut något konkret av vistelsen.
– Det är synd, för ett barn som till exempel gillar fåglar är redan nu en naturvän och kommer att bli den som sedan engagerar sig.
