DEBATT Terrorism är en global risk. Ett globalt problem som sker över gränserna. Den 7 april 2017 kommer att gå till historien som dagen när Stockholm drabbades. På liknande sätt som som Nice och Berlin genom ”lastbilsattacker”. Att risken finns innebär inte att terrorn måste hända, att det är något som man kan ”varna” för i förväg. Det handlar om att lära sig att kunna leva med riskerna och ha kunskap om hur dem kan hanteras och förebyggas. Som människor väljer vi inte alltid de situationer som vi hamnar i, men vi har ofta valet att välja hur vi ställer oss till situationen. Att förhålla sig till terrorism handlar om värderingar.
Storstäder betyder mycket för den kulturella utvecklingen. Städer som Stockholm är globala, mångkulturella och kosmopolitiska. De drar till sig olika människor från världens olika delar med olika humana kapital, intressen, viljor till självförverkligande. Samspel mellan människor resulterar i beteenden och produkter som formar samhället. Som Johan Norberg menar i sin artikel i Aftonbladet är de främlingsfientliga så tuffa mot islamister att de själva påminner om aktörer som Isis i sitt hat mot den där fria, kosmopolitiska zonen där vi blandas, lever och låter leva.
Ett annat exempel på hur huvudstäder är viktiga för människors inlärda beteenden handlar om politisk och mentalitet. Hur Sverige har formats när det kommer till arkitektur, skolundervisning eller välfärdsstaten kan spåras till politiska beslut tagna i Stockholm. På det sättet är den kommande politiska utvecklingen efter terrordådet väldigt viktig att analysera och tänka igenom noggrant. Hur framtida Sverige kommer att präglas av terrordådet beror på de kommande politiska besluten som tas.
Den 7 april förekom flera brister och problem rörande hur olika människor agerade i samband med attacken. Felaktiga uppgifter spreds i medier, förhastade slutsatser drogs, skrämselpolitik användes. I stort var dock dagen präglad av gemenskap, medmänskligt agerande och medborgaranda. Hashtagen #OpenStockholm är nu en viktig del av historien. Därför är det värt att lyfta upp det positiva som dominerande dagen. Att myndigheter agerade föredömligt och professionellt, att människor ställde upp för varandra och att människor i Stockholm och myndighetspersonal visade tacksamhet mot varandra.
I slutändan är det ”vi” som stockholmare, svenskar, européer och kosmopoliter som väljer hur vi vill hantera och förhålla oss till terrorismen. Under den 7 april och dagarna efter var budskap och värderingar om öppenhet, mångfald och kärlek samt medmänsklig tillit och vikten av gemensamma institutioner människors svar på attacken. Låt därför den 7 april fokusera både på attackens offer och människors ageranden genom att göra den till en solidaritets- och öppenhetsdag. Låt en sådan positiv, medmänsklig samhörighetsanda prägla framtidens Sverige.
Debatt:
