Natur på recept

Med hjälp av naturunderstödd rehabilitering, NUR, får personer som lider av psykisk ohälsa en chans att bli ett med naturen. Metoden har visat sig vara effektiv och forskning indikerar att patienter som får NUR lättare tar till sig behandlingen och fortare återgår till arbetet. Frågan är om det alltid är önskvärt att återgå till det system som en gång gjorde dig sjuk.

Stallet på gården Humlamaden doftar sött av hö och det enda som hörs är hästarnas rytmiska tuggande. I övrigt är det tyst och fridfullt.
I en av hästboxarna sitter ingenjören Monika, 29 år. Invirad i tjocka filtar stryker hon försiktigt över dartmoorponnyn Robin Hoods mjuka päls, blundar och tar ett djup andetag. För tre år sedan drabbades hon av en utmattningsdepression som gjorde att hela världen rasade samman.

– Liksom många andra drabbade hade jag uppvisat tecken på stress redan tidigare men inte förknippat dem med just stress. Mycket av det man blir sjuk av är sådant som samhället värdesätter och det är ju aldrig någon som kritiserar en för att man är för duktig, säger hon.

 

”Att vi ska jobba åtta timmar om dagen har samhället bestämt. En gång i tiden samlade vi mat i två timmar, sedan slappade vi.”

Den slutgiltiga kollapsen kom när Monika var med om en allvarlig trafikolycka som utlöste en svår depression. När det hade gått två år och Monikas läkningsprocess ännu inte hade kommit igång sattes ett resursteam in. De föreslog naturunderstödd rehabilitering, NUR, som är ett tillägg till den vanliga vården där patienter med psykisk ohälsa får komma ut i naturen. Först då vände livet.

– Om jag hade haft ett brutet ben så var det här som jag äntligen fick mitt gips, säger Monika.

Stress som aldrig försvinner

Rehabiliteringsgården Humlamaden ligger mitt i Skåne och är omgiven av höga skogar och ljusa gläntor. Gården ägs av specialistsjuksköterskan Lis-Lott Andersson som sedan 1997 har arbetat med hästunderstödd terapi – en terapiform där ridning används som habilitering och rehabilitering för personer med fysisk funktionsnedsättning. Hon började att arbeta med NUR 2008 i samband med att Region Skåne inledde sitt pilotprojekt, vilket gör Humlamaden till en av de gårdar i Skåne som har varit med allra längst.

– Vi människor är skapta för att leva ett aktivt liv i naturen. Vi tillhör den biologiska mångfalden och forskning visar att vi är minst stressade när vi befinner oss i en natur som vi känner oss trygga i, säger Lis-Lott Andersson.

När det handlar om utmattningssyndrom är det just stressen som är boven i dramat. En gång i tiden var stress till för att trigga igång vårt flyktsystem och medan stress i lagom dos till och med kan vara nyttigt gör ständig stress utan chans till återhämtning att systemet kollapsar. I dagens samhälle med krav på arbete, karriär, familj och sig själv stressar vi helt enkelt aldrig av.

– Våra förfäder stressades av till exempel lejon och andra rovdjur och i de fallen försvinner hotet och därmed stressen ganska fort medan det som hotar och stressar oss i dagens samhälle aldrig försvinner.

Söker kravfri natur

Patrik Grahn är professor i landskapsarkitektur vid SLU i Alnarp och har sedan början av 1990-talet studerat naturens betydelse för människors hälsa. Mycket av forskningen äger rum i Alnarps rehabiliteringsträdgård där forskare och studenter undersöker hur vistelse i skilda typer av natur kan rehabilitera människor med stressrelaterade sjudomar.

Forskarna arbetar främst med två teorier, den ena är den stödjande miljöhypotesen som handlar om att ju mer i kris en person befinner sig, desto tydligare blir det att hen behöver en stödjande miljö, både socialt och fysiskt.

– Vi har sett att de som mår sämst gärna söker sig till den natur som har minst kravfyllda element och där man inte behöver tänka. Där de kan se, men inte synas. Ju mer återhämtad man är desto mer är man redo för andra intryck. Utblick över vatten och ljus skog verkar vara en naturtyp som fungerar i nästan alla kulturer, säger Patrik Grahn.

 

”Resultatet är en utmattad jord och utmattade människor.”

Den andra teorin handlar om visuella intryck.

– Vad är det rent visuellt som finns i naturen och inte i den byggda miljön? Min kollega Caroline Hägerhäll har genomfört studier som tyder på att upprepningar med fraktala mönster främjar den vakna vilan, till exempel moln, vågor och eld.

Partik Grahn hänvisar även till en undersökning från 2012 där 20 000 svenskar fick frågan vad som är viktigt för dem i gröna miljöer. Resultatet blev en mängd olika huvudkvalitéer som till exempel en trygg och rofylld miljö utan klotter eller andra störande moment, känslan av att komma in i en annan värld, en trygg reträttplats där man kan se, men inte bli sedd samt ren naturprägel.

– Folk trivs bättre i miljöer med dessa kvalitéer. De är generellt mer fysiskt aktiva, spenderar mer tid ute och har en bättre hälsa.

Olika typer av framgång

För tre år sedan undersökte Patrik Grahn vårdkonsumtionen ett år efter att deltagarna i rehabträdgården hade diagnosticerats. Resultatet var häpnadsväckande. I kontrollgruppen hade vårdkonsumtionen minskat med åtta procent medan den i Alnarpsgruppen hade minskat med hela 28 procent. Han kollade även på antalet ”bed days”, det vill säga hur många dagar deltagarna hade fått stanna på sjukhuset över natten, och där var minskningen 20 respektive 65 procent.

– Människor med utmattningssyndrom tar åt sig vården snabbare när de vistats en tid i rehabträdgården. Det finns dock en liten grupp, drygt 25–30 procent, som inte svarar på behandlingen och som inte går tillbaka till jobbet. Vi vet inte varför. Sen kan man fråga sig vad som är målet. Är målet att bli samhällsnyttig så har terapin misslyckats, men vi tittar även på om och hur personen fungerar i familjen och om hen orkar vara en bra förälder och så vidare och då har den kanske lyckats.

Mer är bättre

De som deltar i NUR är på gården i åtta veckor, tre dagar i veckan, fyra timmar åt gången. Sammanlagt blir det 94 timmar terapi. Lång ifrån tillräckligt, tycker Monika som blev klar med sin NUR på Humlamaden för drygt ett år sedan.

– Sista gången på min NUR var hemsk och jag kände mig inte alls redo. Jag hade verkligen behövt mer tid, säger hon.

Lis-Lott Andersson ser också problem med den relativt korta behandlingstiden och skulle önska att rehabiliteringen pågick i minst 12 veckor.

– Har du ett sår på huden förstår du att du måste ta hand om det för att det ska läka. På samma sätt måste du ta hand om såret på insidan. Hjärnan läker, men det tar lång tid. I vårt moderna samhälle måste vi lära oss att återhämta oss, säger hon och fortsätter.

– Många klarar sig efter åtta veckor, men efterrehabiliteringen är inte alltid optimal. Det är för många som faller mellan stolarna.

Patrik Grahn är inne på samma spår. Enligt honom kan man se att de som har fått en 12 veckor lång behandling har färre utmattningssymptom ett år senare och får en betydligt snabbare återgång i arbetet än de som har fått en åtta veckor lång behandling.

Trots ångesten för att halka ner i en ny utmattningsdepression fann Monika styrkan att fortsätta och i dag mår hon bättre än på länge. Hon är fortfarande sjukskriven, men besöker sin arbetsplats en gång i veckan. Dessutom återvänder hon till Humlamaden en gång i veckan för hästunderstödd terapi.

– Det viktigaste var att hitta en trygg plats där jag fick känna lugn och hopp igen. Det var också viktigt att träffa andra drabbade och människor som förstår mig så att jag insåg att jag inte är ensam, säger hon.

Dags att varva ner

Både NUR och rehabträdgården i Alnarp har visat goda resultat och människor som länge har lidit av stressbesvär, smärttillstånd samt depression och ångest har rehabiliterats. Vad gäller rehabträdgården finns det dessutom planer på att starta något liknande i Nederländerna och vårdgivare och försäkringsbolag i Belgien, Luxemburg, Tyskland och Kina har visat intresse för modellen.

Liselotte Abel, legitimerad psykoterapeut och verksamhetsansvarig för grön rehab i Sörby, frågar sig dock om det är rimligt att vi människor ska rehabiliteras tillbaka till ett samhälle som gång på gång gör oss sjuka. Hon är en del av en globala omställningsrörelse som vill ställa om till ett hållbart samhälle där människor tar hänsyn till sina sociala och existentiella behov och inte bara sina materiella.

– Stress och utmattning är en konsekvens av att vi fokuserar för mycket på det materialistiska samhället. Människor sliter hårt för att leva upp till alla ideal och har inte tid över att ta hand om sig själv. Resultatet är en utmattad jord och utmattade människor, säger hon.

Att ställa om ett samhälle kan låta som ett evighetsjobb, men Liselotte är hoppfull. Hon upplever att intresset för en omställning är stort och de föreläsningar som hon har hållit om sambruk har hittills alltid varit fullsatta. Enligt henne har även en stor del av näringslivet fått upp ögonen för det hållbara samhället, de är bara inte klara över vägen dit ännu.

– Det händer så mycket saker i världen som bekymrar och upprör oss just nu att det kan komma att gå fortare. Ju mer ondska som skapas i världen, desto större blir kontrasten till det som vi vill ha. Men det är klart att det kommer att ta tid att ställa om ett samhälle, vi sitter ju fast med huslån och så vidare, säger hon och fortsätter:

– Men även om jag kanske aldrig kommer i mål är det väldigt spännande att vara en del av processen. Att vara tillsammans med människor som vill ställa om till hållbarhet är en fantastisk upplevelse.

Källa: Anja Nyberg, projektledare på Region Skåne.

Källa: Anja Nyberg, projektledare inom Region Skåne.