Zoom

Hon vill göra upp med positivitetsnormen

Positivitetsnormen skapar en övertro som leder till sämre prestationer, orealistiska planer och icke infriade politiska löften. Så lyder en del av argumentationen från förespråkarna för negativt tänkande. De förespråkar en ”tillnyktring” som kan leda till ökad självhälsa, mer solidaritet och i slutändan ett bättre samhälle.

Stämningen inne i salen på Kulturhuset Kåken i Bagaregården är pyrande förväntansfull. Filosofen och psykologen Ida Hallgren som ska föreläsa har på kort tid gjort sig ett namn som förespråkare för ”negativt tänkande”. Situationen liknar en predikan inför en nyfrälst församling, där många åhörare verkar bära med sig betungande erfarenheter av vad de uppfattar som destruktiv positivism. Publikens förväntningar på predikantens svartsynthet tynger rummet inledningsvis. Då öppnar Ida Hallgren med något som avdramatiserar.

– Tack för att jag fick komma hit i dag. Det ska bli roligt, eller ja, roligt och roligt … Varför skulle någon tycka det här vara kul? Det vet jag inte.

Hela salen skrockar loss i ett isbrytande skratt. Det är inte helt lätt att veta hur man ska bete sig ”korrekt” i ett rum där det negativa helt plötsligt är norm. Vilket möjligtvis utgör en fingervisning i hur dominerande positivitetsnormen vanligtvis är.

– Den mest obehagliga delen av positivismen är att den är väldigt individualistisk. Det handlar inte om att skapa ett bättre samhälle, säger Ida.

Det senare verkar vara en drivkraft som hon själv agerar utifrån. Under föreläsningen ger hon flera antydningar om vikten av empati och solidaritet, tillsammans med välriktade pikar mot ”framgångsindustrin”. När vi efteråt talas vid undrar jag om vi ändå inte har positivismen att tacka för mänsklighetens framgångar?

”Känslorna berättar
något för oss, ger oss
varningstecken och
nödvändig information ...”

– Vad är framgång? 430 miljarder djur slaktas varje år! Det beror på varifrån man mäter framgång. Och vad är på gång runt hörnet? Påståenden om att det blir rakt av bättre och bättre är jag skeptisk mot. Visst finns det vissa saker som blir bättre, medicinska framsteg till exempel. Men idén om den mänskliga framgångssagan är för att den liberala uppåt-framåt-idévärlden måste beskrivas så.

Själv växte Ida Hallgren upp på en slaktgård i Småland, vilket bidrog till att hon valde att bli vegan. Hon gör många referenser om att det är naturligt för en smålänning att ha en negativ inställning till sakernas vardande, vilket ironiskt, eller talande, nog väcker reaktioner från en annan smålänning i publiken som inte känner igen sig i beskrivningen. Framåt slutet konstaterade Ida att den enda ”negativa” reaktionen på hennes föreläsning likväl kom från en smålänning …

Under kvällen levererar hon löpande skämt om den svårmodighet som våra fördomar automatiskt vill applicera på någon som förespråkar det negativa. Hon är preppad med one-liners från förr, där favoriten sammanfattar hennes budskap:

– Det är som det är.

Offentliga instanser, företag och organisationer kan ha nytta av att föreställa sig värsta tänkbara scenario, säger Ida Hallgren.

Negativt versus kritiskt

Ida Hallgren vill göra upp med positivietsnormen som hon menar för med sig en mängd destruktiva inslag. Hon hävdar exempelvis att positiva visioner sänker vår prestationsnivå, att optimister dör tidigare än pessimister och att flygvärdinnor vars jobb är att le löper en större risk för att bli sjuka. Det verkar finnas något självskadande i att ge uttryck för känslor som inte är sanna. Istället förespråkar Ida Hallgren att ta in och ge uttryck för verkligheten med alla dess nyanser. Det handlar alltså inte om att måla allt sotsvart i alla givna situationer, snarare att våga se världen som den är. Därmed kan man också agera på ett för situationen relevant sätt. Men vad är det då för skillnad på negativt och kritiskt tänkande?

– Ett kritiskt tänkande kan vara analytiskt, det utgör en riskanalys utan att det behöver angå en själv. Kritik kan innehålla både plus och minus. Negativt tänkande innebär att identifiera och lyssna till negativa känslor. Det är obehagligt, men nödvändigt. Känslorna berättar något för oss, ger oss varningstecken och nödvändig information om att något inte stämmer.

Föreläsningen är en av flera som studieförbundet Sensus arrangerar på temat, alla helt fullbokade. Efteråt haglar det reaktioner från publiken som vittnar om ett uppdämt behov.

 

”All överdriven lallande positivitet
föder hos många en känsla av
falskhet och överdriven optimism ...”

– Jag är den där jobbiga personen som alltid säger ifrån. För om ingen säger något kommer det gå käpprätt åt helvete, säger en kvinna i publiken.

Att bli tillskriven som ”den där jobbiga” är en beskrivning som återkommer från flera som tar ton. Många känner sig nedtystade på sina arbetsplatser med detta vanliga maktmedel. Häri ligger nog förklaringen till den senaste tidens drastiska uppsving för det negativa tänkandet. Utöver att Idas teorier numera är vida omtalade så har det på senare år kommit ett flertal böcker på temat. Gilla läget: hur allt gick åt helvete med positivt tänkande av Barbara Ehrenreich, Stå fast av Svend Brinkmann och The power of negative thinking av Bob Knight är några exempel. En annan röst i debatten är Mats Alvesson som är professor och organisationsforskare vid bland annat Lunds universitet. I sina böcker The Stupidity Paradox och The Triumph of Emptiness sågar han den rådande okritiska positivismen. Han tror att det växande intresset beror på att allt fler har genomskådat det rådande paradigmets svagheter.

– All överdriven lallande positivitet föder hos många en känsla av falskhet och överdriven optimism och hurtfriskhet. Politik och offentlig sektor genomsyras av luftigt prat och positiva uttryck, men vi kan se igenom de orealistiska löftena. Det finns en hel del som är problematiskt i världen som vi blir alltmer medvetna om, menar han.

” För att kunna komma fram till bra svar behöver vi utgå från hur verkligheten faktiskt ser ut. Men det här är ingen självhjälpsrörelse”, poängterar Ida Hallgren.

Negativa nyheter?

I tv-programmet Idévärlden (Svt) ställdes Ida Hallgrens idéer mot den nyliberala författaren och debattören Johan Norberg, vars bok Progress handlar om att världen blir bättre och bättre.

– Det negativa tänkandet kan leda till rädsla. Rädda människor blir inte kreativa eller empatiska utan vill sluta sig inne, sa han när han opponerade mot Idas idéer.

Norbergs bok är en reaktion på den världsbild som växer fram som han menar är överdrivet negativ, och spelar populistiska intressen i händerna. Växande högerextremism, inte minst Trump i USA är ett resultat av en mediebild och debattklimat som präglas av allt för mycket negativism.

Ida försvarar sig genom att förtydliga att negativt tänkande handlar om att analysera varför man blir rädd, och att det också bör kombineras med medkänsla.

– Vi behöver hitta förhållningssätt till de här känslorna. Jag menar att det positiva synsättet kan leverera slutsatser som att göra nationalstaten ”great” igen. Medan med ett negativt tänkande kommer man fram till att ”det här får aldrig hända igen”. Men håller det på att hända igen? Är det där vi är nu? frågar hon sig.

Just nu pågår i mångt och mycket en kamp om världsbilder. Mats Alvesson tror att de problem som han tycker existerar går att härleda till överdriven positivism.

 

”Är det någon som vet
ett samhällsprojekt som
har hållit budget, mejla mig!”

– Positivt tänkande och tjusiga omskrivningar ligger delvis bakom stora problem i skola, socialtjänst, sjukvård, polis, migration med mera. Vi har på papperet en massa utbildningar som inte leder till reellt kvalificerande. Vi har utfästelser om allt till alla på många områden. Många offentliga organisationer levererar en uppsjö av planer, policys, visioner, dokumentation, politisk korrekthet, värdegrundsprat och varumärkandeförsök – mindre av substans och leverans av bra resultat, menar han.

Ida Hallgren lyfter fram vår förmåga att identifiera hot och agera därefter som områden där samhället misslyckas. Hon tar klimathotet som exempel. Redan på 70-talet var flertalet forskare överens om att växthusgaser påverkar klimatet.

– Min pappa röstade för kärnkraft av klimatskäl år 1980, ändå är det först nu som världen börjar agera, poängterar hon.

Offentliga instanser, företag och organisationer kan ha nytta av att föreställa sig värsta tänkbara scenario. Ett gott exempel på detta är Fritidsresor som hade en krisplan att sätta i verket när tsunamin drabbade Sydostasien år 2004.

– Det var nog en ganska svår fråga att lyfta internt …

”Positivt tänkande och tjusiga omskrivningar ligger delvis bakom stora problem i skola, socialtjänst, sjukvård, polis, migration med mera”, säger forskaren Mats Alvesson.

”Protesteras för lite”

Finanskrascher är ett annat exempel. Hon beskriver hur den tidigare amerikanske presidenten George Bush Jr beskrev finanskrisen 2008 som att ”marknaden tappade sitt självförtroende”. Som om bara självförtroendet kom tillbaka skulle allt bli bra, att det inte fanns något reellt bakom kraschen. Ida tar också stora byggnationsprojekt som exempel på överoptimism som slår fel.

– Samtliga vinter-OS från 1994 har gått över budget, och sommar-OS med ett undantag. Det fick dock sin ursprungsbudget fyrdubblad, berättar hon och skickar med en uppmaning till publiken:

– Är det någon som vet ett samhällsprojekt som har hållit budget, mejla mig!

I Göteborg har till exempel infrastrukturdebatten gått väldigt het, inte minst om Västlänken – tågtunneln som ska byggas under stan. Den infekterade debatten har fått Trafikverket att gå ut med en särskilt hemsida som är tänkt att bemöta myter. Där menar de att samtliga sju storprojekt som öppnats för trafik sedan Trafikverket bildades 2010 har legat på eller under budget. Men den anonyme projektledare som Syre Göteborg har pratat med håller inte med (se separat intervju på nästa uppslag).

Mats Alvesson, som är inriktad på organisationskulturer, stämmer in på Ida Hallgrens linje. Det protesteras för lite på arbetsplatserna.

– I dag vacklar de flesta inför att tänka självständigt och agera med integritet. Det är säkrast att hålla med andra och säga sådant som låter bra. Men kritiskt tänkande, reflektion och ifrågasättande är nyttigt och vi bör definitivt utveckla dessa kapaciteter. Då kan vi undgå alla de orealistiska löften och dyra projekt som nu dominerar. Snarare än till exempel en positiv människosyn behövs en genomtänkt och realistisk människosyn, säger han.


Nummer 154 tis 11/4-17

Fler nummer

Innehåll

Nummer 154

tis 11/4-17 Fler nummer