Vänsterregeringens kandidat Lenín Moreno hävdar att han segrat i Ecuadors presidentval. Valresultatet innebär att Wikileaksgrundaren Julian Assange, som gömmer sig på landets ambassad i London, kan dra en suck av lättnad.

Enligt ett preliminärt valresultat är det Moreno som tar hem segern i valet, men oppositionens Guillermo Lasso hävdar att det har förekommit oegentligheter, och att han kommer att bestrida resultatet.

– Vi kommer att försvara det ecuadorianska folkets vilja med tanke på de oegentligheter som syftar till att tillsätta vad som vore en illegitim regering, säger Lasso.

Guillermo Lasso har lovat att sparka ut Wikileaksgrundaren och sexbrottsmisstänkte Julian Assange från Ecuadors ambassad i Storbritannien om han vinner valet. Assange tog sin tillflykt till ambassaden 2012 och beviljades asyl.

”Jag ber ödmjukast om att Lasso lämnar Ecuador inom 30 dagar (med eller utan sina skatteparadismiljoner)”, skriver Assange på Twitter, som en passning till Lassos löfte om att Assange skulle vara ute inom 30 dagar efter en eventuell valseger.

Moreno hade 51,1 procent av rösterna jämfört med konservative Lassos 48.9 procent enligt landets valmyndighet, då 92,7 procent av rösterna var räknade. Valmyndigheten hade inte utropat någon vinnare.

– De har lekt med folkets vilja, sade Lasso sent på söndagskvällen när han begärde en omräkning av rösterna, och sade att han var den rättmätiga vinnaren.

Men Moreno, som tidigare har varit vicepresident och som har lovat att satsa på den sociala välfärden, firade redan.

– Från och med nu, låt oss arbeta för landet! Alla vi! sade han inför jublande anhängare i huvudstaden Quito.

Det befaras att det oklara valresultatet kan leda till stora protester i det oroliga landet.

Efter dagar av dis i en grå november spricker en klarblå himmel upp över Haag. Men inte för alla.

Resultatet i parlamentsvalet i onsdags skapar jubel, men också oro.

– Jag utesluter inte att bli premiärminister, säger valvinnande Geert Wilders enligt tidningen De Telegraaf.

Med 37 mandat i parlamentet är hans PVV nu Nederländernas största parti. Framgångarna för det starkt EU- och invandringsfientliga partiet väcker dock olust bland invandrare och muslimer.

– Jag fick just ett meddelande från en lärare i en gymnasieskola vars elever frågade i morse om de nu måste lämna landet. Det här är verkligen en jordbävning, säger Mohammed Aknin från en muslimsk organisation i Tilburg till tidningen AD.

"Omskakning"

I PVV:s valmanifest talas om förbud mot koraner och moskéer, en bindande folkomröstning om EU-medlemskapet och att asylsökare ”festar på härliga gratisbufféer”.

Grekiske Dioni, som bott tolv år i Nederländerna, konstaterar att samma saker även hörs i hans hemland och andra länder i Europa. Men för egen del känner han ingen oro.

– Nej, nej. Holländarna har en kultur av hundratals år med öppenhet, säger han under en rökpaus utanför en restaurang i Haag.

Några kvarter bort spekulerar paret Paul och Esther i om Wilders nu kommer att ta plats i en regering för första gången.

– Jag tror det är dags nu att han tvingas ta ansvar, säger Esther.

– Det här kan vara en bra omskakning för landet, tror Paul.

Rutte går – men när?

På tidningarnas förstasidor dominerar en jublande Wilders och rubriker om högersväng och storseger. Vänsterlutande De Volkskrant toppar med chockade unga aktivister på valvaka hos de rödgröna.

Alla är överens om att regeringsbildningen kommer att bli svår. Nederländerna har en tradition av utdragna förhandlingar, som senast varade i nästan ett år efter valet 2021.

PVV behöver stöd från flera andra partier för att kunna regera. Partiledaren för högerliberala VVD, Dilan Yesilgöz-Zegerius, har visserligen närmat sig PVV men har också sagt rakt ut att hon inte kan tänka sig en regering under Wilders. Ett mer sannolikt alternativ är i så fall att Yesilgöz själv får ta premiärministeransvaret.

Tills vidare får hennes avgående partikamrat och företrädare Mark Rutte fortsätta leda en övergångsregering. När TT av en slump nästan springer in i honom i regeringskvarteren på torsdagsförmiddagen talar han allvarligt i telefon och har tydligt ingen lust att prata.

Han ska avgå – men när är det ingen som vet.