Ekonomin ska bli cirkulär. Men med ett växande sopberg och krympande resurser är det en utmaning att skapa ett kretslopp av allt. Viljan har dock aldrig varit större.
I norra Malmö sticker den konstgjorda halvön Spillepengen ut från kusten. Med sina 55 hektar är den lika stor som 100 fotbollsplaner. Den är byggd på 90-talet för att i huvudsak lagra deponerade sopor från södra Skåne. Förra året beräknades den bli fullpackad. Men nu kommer den att hålla i runt 40 år till. Vad är det som hänt?
– Vi gräver inte ner så mycket längre. Det kan vi bland annat tacka förbudet mot att deponera hushållsavfall för, men också en allmänt ökad medvetenhet om problemet, säger Rustan Nilsson, miljöpedagog på det kommunala avfallsbolaget Sysav.
”Vi gräver inte ner så mycket längre.”
Något har skett. Allt mer av det som ses som sopor klättrar ”uppåt” i den så kallade avfallshierarkin. Från deponering i sopberg till energiåtervinning i värmeverk. Från värmeverken till materialåtervinning och en ny produkt. Och även återbrukssektorn växer. Men det är bara på ena sidan.
Ett halvt ton avfall
För två generationer sedan, på 50-talet, genererade genomsnittsvensken 25 kilo avfall per år. Nu är vi uppe i runt 500 kilo. I en värld av växande befolkning, samtidigt som resurserna är begränsade, har vi inte råd att slänga så mycket som vi gör. Enligt WWFs uppskattning skulle vi förbruka nära fyra planeter om alla skulle leva som en svensk. Så vad är vägen framåt? Avhållsamhet, svarar vissa. Men för dem som förespråkar tillväxt rimmar det illa.
Istället är det i fokus att nu arbeta mot en ”cirkulär ekonomi”. I dagarna släpptes en stor svensk statlig utredning och på EU-nivå pågår febrilt förhandlingarna om ett stort lagstiftningspaket under det namnet i Bryssels korridorer. Men vad innebär då en cirkulär ekonomi?
– Det är samhälle där vi stänger kretsloppet av råvaror, produktion och konsumtion, säger Camille Duran, som arbetat som strateg för lobbyorganisationen Zero waste och producerar podden Green exchange.
I praktiken kan förändringarna som nu diskuteras bland annat innebära att en mobiltelefon som ska in på europeiska marknaden först och främst ska hålla längre, sedan kunna repareras smidigare, för att till slut enklare kunna återvinnas till nya produkter. I nästa led uppmuntras uthyrande framför ägande. Alla dessa steg ingår i en strävan efter att bryta den ”linjära” modellen där resurser tas upp, görs till produkter, brukas och sedan slängs bort. Samtidigt innebär en satsning mot en cirkulär ekonomi nya arbetstillfällen, bland annat inom avfallsåtervinning, återbruk och produktdesign, argumenterar bland annat förespråkarna hos EU-kommissionen. För att allt detta ska ske behövs nya regler och nya investeringar, menar de vidare.
Vill minska importen
Tanken är inte precis ny, resonemangen om en cirkulär ekonomi och kretslopp har funnits sedan 70-talet. Men det är inte ofta som toppolitiker drivit en agenda lika tydligt.
”Den cirkulära ekonomin handlar om att minska på avfallet och skydda miljön, men också om en djupgående omvandling av hur hela vår ekonomi fungerar” proklamerade EU-kommissionstoppen Frans Timmermans när deras förslag lades fram vintern 2015.
Att ändra hur ”hela vår ekonomi fungerar” är en stor ambition. Men utspelet har satt fart på frågan.
– Det är en stor skillnad när tunga lagstiftare driver de här frågorna jämfört med när några inom miljörörelsen gör det. Och kommissionen gör det inte bara av miljöskäl, även om det problemet är gigantiskt. De ser att unionen är väldigt beroende av import av resurser. När det blir allt mer brist på dessa måste de hushålla om ekonomin ska gå runt, säger Camille Duran.
Men i det politiska Bryssel finns alltid något att kritisera. Bakom den europeiska planen som just nu debatteras hos EU-lagstiftare ligger en lång strid. Redan år 2014 lades ett första paket av förslag fram efter fyra års förarbete. Men därefter blev det EU-val och den nya kommissionen drog tillbaka förslaget för att ett år senare presentera ett nytt. Miljöröster menar att det var på grund av påtryckningar från industrilobbyn, medan kommissionen själv säger att det nya förslaget tar in fler aspekter från hela produktens livscykel ”från vaggan till graven”.
”… mängden avfall har ökat och därigenom ätit upp miljö- och klimatvinsten vi gjort
genom bättre återvinning.”
Klart är att de konkreta återvinningsmålen sänktes, enligt kommissionen för att det nya förslaget skulle bli mer realistiskt. När nu den politiska striden pågår kring fyra av sex förslag till nya direktiv är det också frågan om hur hög ambitionen ska bli som är central.
– EU-parlamentet skärpte återvinningsmålen relativt kommissionens förslag och det är en viktig markering. Vi måste bli mycket bättre på återvinning för att kunna nå en cirkulär ekonomi, säger Jytte Guteland, S-parlamentariker.
Ekonomiska argument
När det kommer till frågan om ifall en omställning till en cirkulär ekonomi också leder till att ekonomin växer är meningarna delade. Enligt Konjunkturinstitutets analys från i vintras är det inte självklart att det kommer att ske. Den tunga rådgivningsfirman McKinsey tycker dock annorlunda. Enligt en rapport som har övertygat många tidigare skeptiker kan BNP-tillväxten i EU öka med sju procent vid ett skifte, jämfört med om man fortsätter på den nuvarande banan.
– Det är oftast ekonomiska argument som fungerar, och just nu finns det flera som driver på förändring hos lagstiftare och industrin, säger Camille Duran.
”Äter upp miljövinsten”
Hur långt det är kvar innan vi kan nå denna vision av stängda kretslopp beror på vilket perspektiv man har.
– Vi har både kommit jättelångt, stått stilla och gått bakåt. Vi har fått bättre energiutvinning, biologisk behandling, vi bränner mindre sopor i onödan. Men mängden avfall har ökat och därigenom ätit upp miljö- och klimatvinsten vi gjort genom bättre återvinning, säger Rustan Nilsson på Sysav.
När vi pratar om nära halvtonnet avfall per person och år räknar vi bara hushållsavfallet. I tidigare led kommer sedan frågan om hur mycket avfall som uppkommit för att tillverka det som sedan hamnat i din soppåse. Där är det mer oklara uppgifter. Enligt livscykelanalyser från svenska miljöinstitutet IVL ligger det runt 86 kilo avfall bakom din smarta mobiltelefon, och 1 200 kilo bakom din bärbara dator.
– Det är alltså inte nerströms i avfallskedjan, där mobilen väger 180 gram och datorn runt ett kilo, som det finns mycket att spara in. Utan det är uppströms, i tillverkningen och produktionen, säger Rustan Nilsson på Sysav.
Industrins avfall
Totalt uppgick hushållens avfall till runt 4 miljoner ton i Sverige år 2014. Men det är bara en försvinnande del av avfallet totalt. Här står hushållsavfallet för bara nära 4 procent. Nära 83 procent, eller 139 miljoner ton, utgjordes av gruvornas avfall från utvinningen av bland annat järn och andra basmetaller. Därefter står resterande industrin för nära 14 procent.
Trots det är det främst inom i det senare ledet, på hushålls- och förpackningssektorn, som målen sätts upp för att åstadkomma ökad cirkulärt arbete. När lagstiftare debatterar är det främst kring om exempelvis 65 eller 70 procent av hushållsavfallet ska återvinnas till nya material år 2030.
Men materialåtervinning är inte den lösning som ska eftersträvas i första hand för en mer cirkulär ekonomi, utan det är avfallsförebyggande och återanvändning. Vad görs då för att minska avfallet från produktionen av det som sen landar i soppåsen? Inte tillräckligt, enligt dem som Syre talat med.
”… producenterna uppmuntras inte tydligt att arbeta mer cirkulärt, på grund av att reglerna för ekonomin i dag bygger på mer linjärt tänkande.”
Det förhandlas fram flera EU-direktiv på området, exempelvis inom ekodesign. Men hos industrin finns även fler önskemål, säger Åsa Moberg på Svenska miljöinstitutet IVL som undersökt detta i projektet Polcirkeln.
– Det finns tydliga önskemål på mer och konkreta åtgärder för att uppmuntra en cirkulär produktion från företagen. Just nu läggs mest fokus på styrmedel för att öka återvinningen och minska deponering. Men producenterna uppmuntras inte tydligt att arbeta mer cirkulärt, på grund av att reglerna för ekonomin i dag bygger på mer linjärt tänkande. Det vill de proaktiva företagen ändra på.
Uppblåsta svenska siffror?
Återvinningsmålen på EU-målen som just nu förhandlas är inte särskilt svåra att nå för svensk nivå. Men för hela unionen är det en tuffare utmaning.
– Att nå upp till 65 procent över hela brädet till år 2030, enligt kommissionens förslag. Det är en utmaning. Frågan är om det ens går, säger Rustan Nilsson på Sysav.
En sak är dock tydligt. Sverige kritiseras för att blåsa upp sina goda återvinningssiffror. Egentligen är nära hälften av återvinningen bara energiåtervinning, där avfall bränns upp för att skapa värme och el.
– Förvisso skulle 60 procent av det som brinner här kunna utsorteras och utvinnas som råmaterial. Och det bör vi göra. Men först bör vi faktiskt få bort de alternativ som är ännu sämre. Vi bränner exempelvis fortfarande fossil gas för att skapa fjärrvärme och i EU deponeras fortfarande mycket avfall som släpper ut en massa växthusgaser, säger Rustan Nilsson på Sysav i Malmö och fortsätter:
– Sen ska vi inte glömma att allt inte är bra att materialåtervinna. Du kan exempelvis återvinna asbest, men då kan du utveckla cancer.
Detsamma gäller många ämnen som stegvis fasas ut inom exempelvis kemikalielagstiftningen. Det finns en oro hos återvinningsbranschen om svårigheterna att separera ut hälsofarligt avfall, och bland annat S-ledamoten Jytte Guteland försöker förhandla in lagändringar för att trycka på arbetet mot giftfria kretslopp.
– Allt handlar inte om att öka återvinning, utan det är också viktigt att fråga sig var saker hör hemma bäst, säger Rustan Nilsson.
En fråga om design
Våra ohållbara konsumtionsmönster är ett av de största hindren för att vi ska nå våra miljömål enligt Naturvårdsverket. Arbetet för att knäcka nöten pågår därför på flera fronter. Mycket landar dock i frågan om design, för att förhindra att ”slit-och slänget” uppkommer.
– Produkter behöver tillverkas för att ha en längre livslängd. Men för att göra det behöver affärsmodellen ändras, säger Camille Duran.
Ett exempel: Istället för att sälja en jacka för 2 000 kronor kan företag hyra ut den för 50 kronor i månaden. Då tjänar producenten på att tillverka saker som håller länge, menar Camille Duran och fortsätter:
– Men producentens kassaflöde blir då helt annorlunda, vilket är en utmaning. Det är bland annat därför som inte alla bolag direkt hoppar på båten.
För tillfället har flera storbolag gått ut med att de vill ta steget, men få har vågat.
Vissa förväntar sig att det offentliga ska gå in som säkerhet. På pengasidan har därför bland annat Europeiska investeringsbanken fått det uppdraget och på svensk nivå finns liknande initiativ. 100 miljoner kronor per år läggs i projektet Re:source för att ge en skjuts till bra idéer på området.
Hyberavdrag?
I Sverige presenterades också i veckan Cirkulära ekonomi-utredningen. Där läggs fokus på att angripa den övergripande utmaningen att det oftast är billigare att köpa nytt än att exempelvis laga eller låna. Centerpartisten Ola Alterå föreslår att arbetskostnaderna för sektorerna där de här tjänsterna utförs ska minska genom att man inför ett hyberavdrag (hyr-begagnat-reparation).
– Många av de här frågorna löses bäst på EU-nivå, men det här ”hyberavdraget” kan i Sverige ge en ordentlig skjuts åt att vi köper mer tjänster, mindre prylar och samtidigt uppmuntrar producenter att göra produkter som håller längre, säger Ola Alterå och fortsätter:
– Det löser inte alla problem, exempelvis rörande bättre design. Men vi kan få miljö- och klimatnytta, samt arbetsmarknadspolitisk nytta, vilket också gör att det går hem enklare i politiken.
”hyber-avdrag” = hyr-begagnat-
reparation
Ekonomin ska alltså byggas om i grunden, enligt de politiska målen. Mycket arbete återstår, men Camille Duran pekar på att vi redan ser förändringen på flera håll.
– Kom ihåg att vi redan ser den här förändringen ske i många andra sektorer. Tänk bara på bilpooler, det är bara är ett sätt att gå mot en delningsekonomi som gynnar det cirkulära.
De pushar för cirkulär ekonomi:
Cradlenet – En koalition av intresserade företag och organisationer som på svensk nivå har blivit en stark röst i sammanhanget.
Ellen MacArthur Foundation – Har de senaste åren finansierat mycket underlag, bland annat McKinseyrapporten om möjlighet till tillväxt inom cirkulär ekonomi, som fått stort genomslag i politisk nivå.
Zero waste – tar mer plats på europeisk nivå som en av de största ideella organisationerna på området.
Tre andra förslag från Ola Alterås utredning:
1. Förändra garantireglerna så att tillverkaren har bevisansvaret i två år istället för, som i dag, i sex månader.
”Då uppmuntras längre hållbarhet i produktionen.”
2. Ge kommuner möjligheten att tilldela bilpooler parkeringsplatser.
”Då kan vi gå från att bygga för sex bilar till att endast bygga för en.”
3. Ge kommunerna ansvar för att sträva efter att förebygga avfall.
”Många gör det redan. Men genom att de får mandatet kan de lättare arbeta för att visa upp exempelvis vilka som erbjuder reparationer i kommunen exempelvis.”
