Zoom

Feminismen växer i Ryssland

Kreml styr Ryssland i en allt mer konservativ riktning, bland annat genom lagen som förbjuder människor att offentligt prata om och informera om homosexualitet, och senast genom att göra våld i nära relationer lagligt. Men samtidigt ökar medvetenheten bland landets unga och några feminister som Syre pratat med ser att en mer seriös feministisk debatt växer fram.

I början av februari undertecknade president Vladimir Putin en ny lag vilken gjorde att våld i nära relationer, som inte orsakar så svåra skador att de kräver vård, nu är avkriminaliserat i Ryssland. Det är en del i den allt mer konservativa och nationalistiska politik som förs under Putin. Men samtidigt som kvinnors rättigheter inskränks så pågår en annan utveckling som inte har uppmärksammats mycket väst. I Rysslands storstäder kallar sig allt fler unga feminister. I ryska liberala tidningar kan man numera läsa seriösa artiklar om feminism. För bara några år sedan förekom inte sådant.

På kafé Double B på Kronverksavenyn i St Petersburg har Bella Rapoport, 36, precis fått in sin cappuccino. Det var en krönika av henne som gjorde att feminism på allvar började diskuteras i Rysslands liberala och demokratiskt sinnade kretsar.

Bella Rapoport är numera student vid det ansedda Europeiska universitetet. Hon skriver sin masteruppsats om hur den ryska staten förhåller sig till lesbiska par. Tidigare arbetade hon som journalist.

– När jag började jobba skrev jag om mode och film, så blev jag feminist och texterna kom mer och mer att handla om sociala frågor, säger Bella Rapoport.

För två år sedan publicerade Meduza, en rysk liberal nyhetsportal, en artikel med rubriken ”Hur man bär sig åt för att inte vara sexist i Ryssland”.  Där tog de upp frågor som ”Bör man hjälpa kvinnor på med kappan?”.

Rapoport sågade artikeln i en krönika. Hon menade att Meduza inte tog feminism på allvar och att de borde ägna sig åt sådant som verkligen är problem för kvinnor, till exempel våld och diskriminering.

Bella Rapoport fick mycket uppmärksamhet när hon för två år sedan angrep den ansedda nyhetssajten Meduza med feministiska argument. Foto: David Isaksson

Liberal opposition

Bland intellektuella i Rysslands storstäder är de politiska positionerna ofta givna. Det finns Kreml och så finns det den liberala oppositionen. Inom oppositionen förekommer inte mycket diskussion.

När Rapoport angrepp den ansedda nyhetssajten Meduza med feministiska argument startade hon en diskussion som inte förekommit tidigare. Hennes text fick mycket uppmärksamhet. Hon attackerades hårt, både i olika medier av kända liberala debattörer och privat. Hon anklagades till och med för att vara för Putin.

”För tre år sedan var det bara jag som skrev om feminism. När jag skrev min krönika kunde jag inte föreställa mig den diskussion som nu pågår.”

– Det skrevs så mycket elakt om mig. Att jag var en dum fitta. Att jag var konstig. Att jag inte ägnade mig åt verkliga problem. Jag mådde dåligt och blev utbränd. Jag kunde inte skriva på mycket länge, berättar hon.

På sociala medier hotades hon också för att hon är judinna. Några få stödde henne offentligt, men vid tidpunkten var hon mycket ensam i debatten.

Nadja Tolokonnikova och de andra medlemmarna i Pussy riot blev världskända när de efter en feministisk aktion greps och åtalades. De framförde en ”punk-bön” i en av Moskvas katedraler inför presidentvalet 2012 i en protest mot Putin.. Foto: Mikhail Metzel/AP/TT

För eller emot Putin

I krönikan hade hon också angripit Meduza för att de kallat kvinnor ”kvigor”, på ryska ”tiolotjka”, ett nedsättande slangord. En debatt uppstod om det var ok att använda ordet ”kviga”. Bland dem som tyckte det var oproblematiskt fanns Nadja Tolokonnikova från Pussy riot .”Mig får ni kalla kviga när som helst”, sade Tolokonnikova till en tidning.

– Nadja skrev mycket negativ om mig på Facebook. För mig är det förvånande att Pussy riot ses som feminister i väst. Masja (Aljochina, den andra Pussy riot-medlemmen) gör mycketbra, men säger märkliga saker om feminism.

Rapoports krönika tvingade Rysslands liberaler att ta ställning på ett nytt sätt. Man kunde inte längre vara bara för eller emot Putin. Många var då emot henne, men i dag ser man ofta artiklar som liknar hennes.

– Feminism har till slut blivit populärt i Rysslands storstäder, till och med män är feminister nu. För tre år sedan var det bara jag som skrev om feminism. När jag skrev min krönika kunde jag inte föreställa mig den diskussion som nu pågår. Jag pratar alltså inte om hela Ryssland, utan om de liberala kretsarna, säger Bella Rapoport.

Hon ser skillnaden framförallt i folks attityder och i medier.

– I Ryssland finns två medievärldar. Vi har Första kanalen (statlig TV) och så har vi de liberala medierna. De liberala har ändrats och det är bra. Även en tidning som Cosmopolitan publicerar sedan något år artiklar om våld i nära relationer. Ja, nu skriver till och med Meduza om feminism, säger hon och skrattar.

Foto: Sergey Ponomarev/AP/TT

Kritisk massa

Finns det något klart samband mellan att tredje vågens feminism kommit till Rysslands storstäder och den nya anti-feministiska lagen? Bella Rapoport anser inte det.

– I Ryssland är det stort avstånd mellan staten och civilsamhället. De håller till där uppe, stjäl våra pengar och skapar hemska lagar. Men jag tror inte att feminism blivit populärt på grund av de här lagarna. Det handlar mer om att en kritisk massa uppnåtts. Alla är trötta på våld och att behandlas illa. Det är svårt att vara den första som säger något. Men när det är gjort kommer fler att prata.

Som ett exempel på att feminism blivit populärt nämner hon ”Jag är inte rädd att berätta”, en sociala-medier-kampanj som påminner om den svenska #prataomdet. Kvinnor i Ryssland och Ukraina skrev på sociala medier om sina personliga erfarenheter av våld och övergrepp.

Hon säger också att även om Putin försöker göra landet mer slutet, så är Ryssland en del av en globaliserad kultur.

– Vi har internet. Vi ser att Beyoncé, äntligen, kallar sig för feminist, säger hon och skrattar igen.

Feminism har blivit populärt, men Bella Rapoport ser inte samma förändring när det gäller attityder till hbtq-personer. Hon menar att Rysslands ökända lag mot homosexuell propaganda hindrar förändring.

– Lagen gör det svårt att skriva om det här. Visst, någon liten förändring kanske har skett, men samhället, och särskilt män, är fortfarande mycket homofobiska.

Lågmäld protest

I Moskva, drygt 70 mil sydöst om St Petersburg, faller snöblandat regn. På Mu-Mu, en rysk snabbmatskedja som bland annat säljer blinier och borsjtj, sitter Darja Serenko, en av det senaste årets mest uppmärksammade feminister i Ryssland.

Darja Serenko, 23 år, är poet och konstnär. Hon jobbar på ett bibliotek och sedan den 28 mars förra året bär hon varje dag i tunnelbanan en skylt med en text. Oftast handlar texten hon skrivit om feminism.

I Ryssland är enmansprotester, alltså sådana där en person håller upp ett plakat, de enda som inte kräver tillstånd från myndigheterna. Trots det dömdes i december 2015 en ung aktivist, Ildar Dadin, till fängelse för just sina enmansprotester. Darja Serenko blev berörd av händelsen och ville själv engagera sig.

”Alla är trötta på våld och att behandlas illa.”

Varje dag gör hon en ny skylt. Texten är omsorgsfullt formulerad och skiljer sig från ett vanligt demonstrationsplakat. Hon vill inte använda klichéer, slagord eller ett språk som liknar reklamens. Den skylt hon har med sig när Syre träffar henne säger att sex handlar om samtycke och att vi inte skulle få för oss hälla ner te i någons strupe om de tackat nej till en kopp.

Projektet heter ”Lågmäld demonstration”. Själv beskriver Darja Serenko det som ett konstprojekt, medan andra har kallat det politisk aktivism. – Projektet är för mig feministiskt, eftersom jag är intersektionell feminist, förklarar hon.

Kristus Frälsarens katedral ligger i centrala Moskva. Det var här Pussy riot framförde en anti-Putin-sång. Foto: David Isaksson

Bortom propagandan

Med hjälp skyltarna vill hon starta en konversation om feminism – och andra ämnen – med medresenärer. Hon vill att samtalet ska vara ett möte mellan två personer, bortom den statliga propagandan.

–  De här konversationerna är försök att prata med den verkliga människan. Jag känner ofta att när jag talar med någon i tunnelbanan så är vi inte två där, utan tre. Det är du, jag och Första kanalen.

”Vi i 'Lågmäld demonstration' börjar aldrig prata först. Det är bara om någon tar kontakt vi börjar kommunicera.”

En känd fotograf hamnade av en slump i samma vagn som Darja Serenko och tog en bild av henne när hon satt med en skylt. Den fick stor uppmärksamhet på sociala medier och plötsligt var hon känd i liberala kretsar. Lågmäld demonstration var inte ett enmansprojekt längre.

– Jag hade åkt med skylten varje dag i två månader när det där fotografiet togs. Folk skrev plötsligt till mig och ville vara med. Nu är vi nästan 200 personer som åker runt med skyltar i olika städer och länder.

Darja Serenko är konstnär, poet och feminist i Moskva. Jobbar med projektet Lågmäld demonstration. Foto: David Isaksson

Mer än 500 samtal

Att starta meningsfulla samtal om ämnen som feminism är svårt. Därför har hon noga tänkt igenom hur hon kommunicerar.

– Jag håller ofta skylten så att det är svårt att läsa vad som står på den. När jag håller den upp och ner kan jag se hur folk på tunnelbana vrider på huvudet för att kunna läsa. Det är viktigt att de blir nyfikna. Att de frivilligt läser plakatet. Vi i Lågmäld demonstration börjar aldrig prata först. Det är bara om någon tar kontakt vi börjar kommunicera.

Hon har snart hållit på i ett år och säger att hon har haft fler än 500 samtal. Hon är förvånad över hur öppna folk är. Några har berättat om övergrepp, andra om konflikter med nära släktingar. Vid ett tillfälle har någon varit aggressiv mot henne.

– En gång när jag åkte med en skylt där det stod att homosexualitet inte är en sjukdom sa en man att han skulle slå mig. Han sa att det var något fel på mig och att min man inte var normal, som de alltid säger.

Mer polariserat

Hon upplever att Ryssland blivit allt mer polariserat på senare tid. Aggressiviteten i samhället har höjts och de politiska konflikterna syns i personliga relationer.

– Ta frågan om ifall Krim tillhör Ryssland. Det är en konflikt som finns i väldigt många familjer. Det är problematiskt för många i min generation att tala om Krim med sina föräldrar. Nu vill den politiska ledningen att vi ska ha en traditionell familjesyn. De säger att familjen är helig och den får man inte ifrågasätta. Därför blir problem i familjen, som våld, inte synliga.

Darja Serenko tror att skälet till att feminism har blivit populärt i Rysslands storstäder är kopplat till att den officiella ryska politiken blivit mer konservativ.

– Ju mer de säger åt oss att vi måste gå i kyrkan och lyda våra män, desto fler kommer att vara emot det. En del håller förstås med, men det finns en ny generation som inte vill vara med. Det växer upp pojkar som skrattar åt att vara macho.

Hon gläder sig förstås åt att fler kallar sig feminister, men oroar sig samtidigt för att feminismen ska bli ett modeord och förlora sin politiska sprängkraft.

–Det är inte klart vart feminismen är på väg. Det är en arena där olika intressen kämpar mot varandra. Den feminism som blivit modern är en feminism för vita medelklasskvinnor. Men feminism ska inte bara vara för dem. Den måste också omfatta migranter, minoriteter, hbtq-personer och andra, säger Darja Serenko.

En av Darja Serenkos skyltar säger att sex är en överenskommelse där det finns samtycke. Om någon säger nej när vi bjuder på te häller vi inte ner det i personens hals med våld. Foto: David Isaksson

Nummer 147 fre 17/3-17

Ladda ner PDF Fler nummer

Innehåll

Nummer 147

fre 17/3-17 Fler nummer