Energi · I blickfånget

De kämpar för miljön med nycirkus

Vad finns i en tid långt fram, när människan har huggit ner det sista trädet? Vad är vi människor utan träd? Den frågan ställer sig scenkonstkollektivet Karavan i Malmö i föreställningen Efterträdare som spelas nu.

Föreställningen är en av flera där Karavan har tagit sig an miljöfrågor och andra stora frågor. Ett samhällsengagemang har alltid funnits där men de senaste åren har det börjat handla allt mer om just miljö.

Idén till Efterträdare föddes bland annat ur en föreställning som Karavan gjorde i träden i Kungsparken för Malmö sommarscen för ett par år sedan.

– När vi hade gjort den kände vi att vi inte var riktigt klara med träd, utan vi ville fördjupa oss mer, säger Ida Stenman, en av de nycirkusartister som driver Karavan och Cirkus Saga.

Det sammanföll med att hon och flera av andra hade ett ganska nyvaknat miljöintresse och -engagemang. Det politiska intresset hade tidigare handlat om andra frågor, som jämställdhet.

– Lite sent gick det upp för mig hur fantastiska träd faktiskt är, att de bär livet på vår planet. Det är så sjukt hur urskogar skövlas och att vi planterar konstgjorda skogar i stället, som inte lever på samma sätt, säger Ida Stenman.

Så kom boken Trädens hemliga liv som bland annat tar upp hur träd kan kommunicera med varandra, och frågan kändes ännu viktigare.

Urflippad scenkonst

Karavan startade i stadsdelen Sofielund i Malmö för åtta år sedan. I det som tidigare var en bilverkstad ryms lokalen som har 9 meters takhöjd och en golvyta på mer än 300 kvadratmeter. Där huserar ett 20-tal olika artister som arbetar inom nycirkus, musik och annan scenkonst. Några av de mest kända grupperna är nycirkusgruppen Cirkus Saga, världsmusikbandet Faela och Lur, ett band som blandar elektronisk musik med urflippad scenkonst.

I föreställningen Efterträdare är det de tre nycirkusartisterna i Cirkus Saga och de två musikerna och scenkonstnärerna i Lur som samarbetar. Med bara fem artister på scenen är det Karavans minsta ensemble hittills. En av de första sakerna de gjorde när de skulle börja arbetet var att alla läste Helena Granströms civilisationskritiska bok Det som en gång var från 2016.

– Den handlar bland annat om att krisen börjar långt innan att det sista trädet huggs ner, säger Christoffer Remberger, som också är nycirkusartist och driver Cirkus Saga tillsammans med Ida Stenman och Josefin Karlsson.

Han förklarar Helena Granströms teori om att en ekologisk katastrof är svår att undvika.

– Det som kan produceras blir också producerat. Ny teknik ifrågasätts aldrig utan ses alltid som bra. Men till slut kommer teknikens gräns, finns det något annat kvar då?

Ida Stenman, Christoffer Remberger och Josefin Karlsson är nycirkusgruppen Cirkus Saga, som också driver scenkonstkollektivet Karavan i Sofielund i Malmö. Foto: Cirkus Saga

En värld av plast

Det är i den framtiden som föreställningen utspelar sig. Till den har Karavan lånat in Amanda Wickman, Malmöscenograf som också är känd som programledare i barnprogrammet Fixa rummet i Sveriges television. Den framtidsvärld utan träd som hon har skapat i Karavans lokaler består av ett enda material: plast. Det är vad som finns kvar i den nya världen, när all grönska är borta. Figurerna på scenen syns för publiken främst genom plasten och är själva sammanflätade med samma material. Kanske är de människor, kanske någon annan framtida livsform?

Artisterna själva beskriver föreställningen som suggestiv och lite skrämmande, vilket också förstärks genom Lurs experimentella musik.

– Det kan finnas något absurt hoppfullt i detta att det kan finnas något efter människorna, om man tolkar den så. Men jag tror att publiken kommer tolka föreställningen väldigt olika. Någon som inte läst något om den innan kanske uppfattar den på ett helt annat sätt än vi, säger Ida Stenman och menar att föreställningen mer handlar om att vara ett konstverk med olika tolkningsmöjligheter än att skriva människor på näsan kring miljöfrågan.

– Fast jag tror att de kommer förstå mer av vad vi menar än vad vi själva tror, säger Josefin Karlsson.

– Ja, det är kanske ett tydligt budskap ändå, svarar Ida Stenman.

Miljökatastrofer i dag

En förhoppning är att väcka tankar och frågor kring vilken framtid vi önskar för oss själva och framtida generationer.

– Miljörörelsen och vänstern, som pratar mycket om miljöfrågan, är ändå ofta inne på att vi bara behöver ändra oss lite grand, så kommer det lösa sig. Men det tror inte jag längre, jag tror att vi kommer behöva börja om på en helt ny bana, säger Ida Stenman som också har gått från att tro att miljökatastrofer kan drabba generationer långt fram till att tänka att de kan komma i dag.

– Det finns något slags tabu att ifrågasätta vår civilisation. Vi ifrågasätter fabrikernas utsläpp men inte fabriken i sig, säger Christoffer Remberger och fortsätter:

– Vi vill kunna fortsätta leva som vanligt, bara behöva byta våra glödlampor till mer miljövänliga. Men vi är på toppen av hur mycket fossila bränslen som kan tas ut och de förnyelsebara energikällorna kommer inte täcka våra behov. I längden kommer det inte att hålla, och då kan man välja att vara förberedd eller inte.

Kollektivt arbetssätt

Ida Stenman säger att hon allt mer undrar hur livet kan levas mer miljövänligt.

– Att göra en sådan här föreställning är en del av det vi kan göra.

Hon säger att det också har varit extra roligt att arbeta fram den tillsammans med kollegorna eftersom de använder ett kollektivt arbetssätt.

– Samhället i dag strävar mycket mot det individuella och så kan det vara också som cirkusartist. Men vi jobbar mycket som grupp inför våra föreställningar. Vi tar beslut där alla är med, musiker, artister, tekniker och så vidare. Det ger en fin motvikt mot samhället i stort. Våra manus och föreställningar föds alltid ur våra gemensamma diskussioner.

Det postapokalyptiska temat har funnits med i flera av Karavans tidigare föreställningar, som Days of war – nights of love och One way. I den förstnämnda fick publiken vara med och interagera och leva sig in i hur det skulle kunna kännas att vara de få överlevande efter efter en stor katastrof.

– När man har gett upp hoppet om en social förändring finns detta som en utväg. Även om det är mörkt finns det något hoppfullt i att tänka att saker kommer att gå åt skogen och vad som kan komma sedan, säger Ida Stenman.

Föreställningen ”Efterträdare” hade premiär på Karavan den 4 mars. Den spelas även fre–sön helgerna 10–12 mars och 17–19 mars. Nästa grej som Karavan gör blir att arrangera en nycirkusfestival den första helgen i juni. Det blir den tredje festivalen de arrangerar och liksom tidigare år blir det uppträdanden, cirkusskola, workshops och konserter både inne på Karavan och på gatan utanför.

Om Karavan:

• Startades 2009 i Malmö som ett scenkonstkollektiv av Cirkus Saga tillsammans med Faela! och Lur. Det är både en scen, ett träningsställe och en plattform för professionella cirkusartister och fysiskt utövande konstnärer som tidigare inte haft någon permanent plats.

• Producerar en föreställning varje år.

• I alla sina föreställningar tar de upp och vädrar de problem som mänskligheten står inför och de frågor som berör och oroar. ”Allt är politik, så även cirkus och musik” skriver de.

Läs mer på: cirkussaga.com

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV