Tänk dig att Kommunal plötsligt fattade ett gemensamt beslut med arbetsgivarna om en 30-procentig sänkning av alla löner inom barnomsorgen, med motiveringen att det var mer givande att jobba med barn än med gamla och sjuka. Eller att staten lade en straffskatt på bostadsrättsinnehavare som motsvarade bostädernas ökade marknadsvärde. Tänk vilket upplopp det skulle bli.
Men ett liknande beslut har Hyresgästföreningen Region Stockholm just fattat i samråd med de kommunala bostadsbolagen. Denna pakt ingicks över huvudet på medlemmarna och bakom ryggen på lokalavdelningarna. Nu ska marknadshyror äntligen införas och undan ska det gå. Redan vid årsskiftet sjösätts det nya systemet under täcknamnet ”Stockholmshyror”. Trots de nyspråkliga dimridåerna är syftet desto tydligare: kraftiga hyreshöjningar i innerstaden, dock utan motsvarande hyressänkningar i ytterområdena. Att innerstadshyrorna generellt redan ligger på en betydligt högre nivå än utanför tullarna räcker inte. Nu sneglar de kommunala värdarna girigt på de upptrissade bostadsrättspriserna, inte minst i de bestånd som allmännyttan själv sålt ut till underpris. Den som vill bo med stadens hela serviceutbud inom räckhåll får väl också betala för kalaset, resoneras det. Visserligen är det inte fastighetsägarna som bekostat närbelägna serviceinrättningar, butiker och kollektivtrafik, men det är det de som tar sig friheten att casha in.
Vad alla tycks ha glömt är hyresrättens särställning, även den stora intresseorganisation vars existens bygger på att värna just hyresrätten. Bostadsbristen och det hejdlösa ombildandet till bostadsrätter har fått hyresrätten att tolkas genom ett bostadsbubbelfilter. En bostad är således inte längre att betrakta som ett hem, och ett bostadsområdes funktion går inte ut på social förankring och gemenskap. En privatbostad är istället ett investeringsobjekt och dess läge är en del i kalkylen. Att bo är att vänta in det stora klippet, det som kallas bostadskarriär. Men detta gäller inte hyresrätter. Ett hyreskontrakt får inte säljas, det kan bara bytas, och bytesmarknaden bygger på individuell matchning i motsats till fri budgivning. När värden höjer hyrorna höjs också värdet på fastigheten, liksom att värdet på en borätt följer prisstegringen. För hyresgästen sjunker däremot bytesvärdet av hyreshöjningar.
Hyresrätten ger ett besittningsskydd som garanterar rätten att bo kvar så länge man sköter sina åtaganden. Om då hyrorna ska höjas i skyn efter bostadsrättsmarknadens trender gröps denna rätt ur. Därmed når den segregering som påbörjades på 1980-talet sin finala fullbordan. Det var då finansvalparna fick för sig att det var hett att bo i stadskärnan. Först måste bara kåkarna lyxrenoveras, så upp med hyrorna och ut med gamla tanter, studenter, bohemer och annat fattigt slödder som nöjt sig med dass i farstun. Nu ska de som ändå kunnat bo kvar, tack vare allmännyttans rimliga hyror från tiden då dessa bolag gjorde skäl för att kallas allmännyttiga och inte profitlystna, också ut i periferin där ingen kan höra dem skrika.
Medierna i P1, som faktiskt fortfarande kan nollställa sig och hålla huvudet kallt.
Att vår regering agerar turistbyrå i sitt försvar av Trumps Sverigedissning.
