I ett läge när USAs nya ledning skapar snålblåst för klimatfrågorna ska EU-länderna försöka enas om sin syn på den framtida handeln med utsläppsrätter. Tisdagens förhandlingar i Bryssel får stor inverkan på möjligheterna att uppfylla Parisavtalet.
När de 28 EU-ländernas klimatministrar möts är målet att nå en uppgörelse som sedan kan kompromissas ihop med det som EU-parlamentet för sin del slog fast för knappt två veckor sedan.
Diskussionerna lär bli heta. Mötesprogrammet är anpassat för att förhandla fram ändrade formuleringar under dagen. Sverige tillhör en grupp länder som tillsammans med bland andra Frankrike, Storbritannien och Danmark trycker på för att få ned antalet tillgängliga utsläppsrätter.
”Det är viktigt att EU visar klimatledarskap och enas om en stark reform av utsläppshandelssystemet”, säger klimatminister Isabella Lövin (MP) i ett uttalande inför mötet.
Samtidigt är trycket hårt även från andra sidan, där länder som exempelvis Polen inte har något emot om klimatministrarna inte kan komma överens och att frågan i stället hänvisas till EUs stats- och regeringschefer.
Klimatförändringsskeptikerna har stärkts av Donald Trumps tillträde som president i USA, med varma ord om gamla traditionella energiformer som olja och kol.
Energiminister Ibrahim Baylan (S) ser en ”uppenbar risk” för att skeptikerna nu försöker bromsa utvecklingen mot mer förnybar energi – men är ändå övertygad om vem som vinner i längden.
– Man märker ju i den amerikanska diskussionen nu att det finns flera energibolag som säger att varför ska vi bygga nya kolkraftverk nu när det är dyrare än att exempelvis producera el via solceller eller vindkraft med mera? Jag tror att det där tåget egentligen har gått redan. Där hänger inte politiken med. Där har den privata sektorn gått längre, säger energiministern, som på måndagen var i Bryssel för att diskutera EU-kommissionens tankar om energieffektivisering.
– Det finns fortfarande de som tror att det bästa här i världen är att gräva upp kol och elda upp det i stora kolkraftverk. Det är fel. Det är inte så och det kommer definitivt inte att vara det i framtiden, säger Ibrahim Baylan.
Parisavtalet
Det globala klimatavtalet förhandlades fram i december 2015 när Frankrike stod värd för det återkommande globala klimattoppmötet. Det slår bland annat fast att den globala uppvärmningen ska begränsas till under två grader jämfört med förindustriell tid, och att de globala utsläppen snarast möjligt ska nå sin högsta nivå för att sedan minska.
Ländernas nationella klimatplaner ska uppdateras vart femte år från 2020 och globala översyner av det internationella klimatarbetet ska göras vart femte år med start 2018.
Dessutom ska världens utvecklade länder bidra med 100 miljarder dollar årligen i klimatbistånd till utvecklingsländer från år 2020, när avtalet ska träda i kraft.
Avtalet har undertecknats av samtliga medlemsländer i FN utom Nicaragua, Uzbekistan och Syrien samt även av EU, Palestina, Niue och Cooköarna. Sedan tillräckligt många länder ratificerat avtalet trädde det i kraft den 4 november 2016.
EUs handel med utsläppsrätter
Systemet med utsläppsrätter är en av grundbultarna i den internationella klimatpolitiken och går ut på att storutsläppande industrier och företag måste betala extra för att släppa ut mer än vad som anses nödvändigt. Släpper man ut mindre kan man i sin tur sälja sina överblivna rättigheter till andra.
Delvis som en följd av den ekonomiska krisen har dock priset per rättighet sjunkit kraftigt, vilket inneburit att utsläppshandeln inte blivit lika effektiv som tänkt.
Sommaren 2015 föreslog EU-kommissionen en reform av nuvarande system – förkortat EU ETS – för att anpassa det till de hårdare globala utsläppskraven. Bland annat föreslås en minskning av antalet utsläppsrätter med drygt 2 procent varje år från 2020, samt överförandet av utsläppsrätter till en innovationsfond och en moderniseringsfond för att särskilt kunna stötta industrier och företag som vill göra förbättringar.
