Glöd – Debatt

Får fredsrörelsen ha någon röst?

DEBATT Nyligen avslutades Folk och försvars rikskonferens i Sälen. Alla viktiga beslutsfattare var på plats. En huvudfråga var försvarets ekonomi. En annan väsentlig fråga rörde samhällsinformation som infiltreras av främmande stater. Som exempel nämndes USAs presidentval då ryska hackare tog sig in i Demokraternas datorer och spred känslig information till media, vilket kan ha påverkat valutgången.

Försvarsminister Peter Hultqvist menar att även vi i Sverige har varit och är utsatta för denna verksamhet. Han har otaliga gånger hävdat att det till exempel skedde i samband med debatten om svenskt värdlandsavtal med Nato. Utan att rodna påstår han att de som tog upp frågan om ifall avtalet skulle kunna innebära att kärnvapen skulle kunna föras in på svensk mark for med lögner och deltog i rysk desinformation. Det är en fruktansvärd anklagelse mot fredsrörelsen.

Hela hanteringen av värdlandsavtalet var dessutom mycket odemokratiskt skött. I flera år förbereddes avtalet utan att riksdagens ledamöter i utrikes- eller försvarsutskott var informerade. När det väl blev offentligt dröjde det bara två månader innan ÖB undertecknade avtalet på Natos toppmöte 2014. Eftersom avtalet krävde att riksdagen beslutade om vissa lagändringar så skickades förslaget på remiss – men inte till fredsrörelsen.

Trots det lämnade flera fredsorganisationer in sina synpunkter efter att ha läst promemorian och avtalet. Kvinnor för fred var en av dessa och anförde följande citat från försvarsdepartementets skrivelse: ”värdlandsstödsavtalet är avsett att vara i överensstämmelse med Natos ’doktrin’ och fungera som ett övergripande avtal för värdlandsstöd.”

Kvinnor för fred hävdade i vårt svar att: ”Det står inte vad denna doktrin avser men Nato har en kärnvapenstrategi som innebär att Europas säkerhet ska garanteras av en mix av konventionella vapen och kärnvapen.” Vi ansåg därför att Sverige klart måste ta avstånd från Natos kärnvapenstrategi och klargöra att kärnvapen aldrig kan tillåtas på svensk mark vare sig i fredstid eller krig.

På grund av dessa synpunkter så pekas vi ut som lögnare och som deltagare i rysk desinformation. Ingrid Segerstedt Wiberg skrev 1983 i sin biografi Utkastad och fri att de som arbetat inom fredsrörelsen ”utsatts för beskyllningar för kommunistiska sympatier gränsande till landsförräderi, dåligt omdöme eller naivitet”. I dag råder uppenbarligen samma förhållanden men nu kallas det att vi deltar i rysk desinformation, vilket väl också måste ses som gränsande till landsförräderi – eller?

Det är mycket allvarligt att försvarsministern offentligt anklagar oss från fredsrörelsen på detta sätt därför att vi framför kritiska synpunkter på den militarisering som nu pågår i Sverige. Detta förhållningssätt är ett hot mot det öppna och demokratiska samhället.


Nummer 133 fre 27/1-17

Ladda ner PDF Fler nummer

Innehåll

Nummer 133

fre 27/1-17 Fler nummer