Livet med klimatförändringen

En olidligt varm sommar, en torr höst och en mild och snäll vinter. 2016 slog världen värmerekord för tredje året i rad. Forskarna på SMHI vill inte dra några slutsatser om ifall detta är ett resultat av den globala uppvärmningen eftersom klimattrender utläses i 30-årsperioder. Diverse klimatmodeller talar dock sitt tydliga språk:

– Om utsläppen av växthusgaser fortsätter i samma takt som nu kommer Sverige att få 3–6 graders uppvärmning till nästa sekelskifte. Om utsläppen begränsas blir uppvärmningen lägre, kanske 2–4 grader, säger Ingrid Gudmundsson, kommunikatör på SMHI.

Störst blir uppvärmningen i norra Sverige. Bland annat kommer trädgränsen att höjas, vilket gör att kalfjällsområdena minskar kraftigt. Dessutom blir snötäcket tunnare och mindre varaktigt. Det är således inte konstigt att djurlivet i norra Sverige är det som ser ut att drabbas värst av ett varmare klimat.

Ripor vid vägs ände

En internationell studie, där bland annat Naturhistoriska riksmuseet och Stockholms universitet ingår, visar på en oroväckande framtid för våra dal- och fjällripor. Enligt forskarna har riporna flyttat så långt norrut de har kunnat sedan den senaste istiden och kan nu inte flytta mycket högre upp.

– För en dalripa från svenska fjällen är det stor skillnad på att skifta utbredning gradvis inom samma kontinent och att flyga över öppet hav så långt som till Svalbard som är nästa landområde. Framför allt för en stannfågel vars normala spridningsbeteende begränsar sig till närområdet, säger Vendela Kempe Lagerholm, förstaförfattare till artikeln och forskarassistent vid University of St Andrew i Skottland.

”Det handlar inte om att riporna helt utrotas, utan om lokala utdöenden,
där en del av den genetiska diversiteten hos arterna försvinner.”

De habitatmodelleringar som hon och de andra forskarna har gjort visar att riporna i och med den varmare framtiden minskar kraftigt i antal och till och med kommer att försvinna från vissa områden.

–  Det handlar inte om att riporna helt utrotas, utan om lokala utdöenden, där en del av den genetiska diversiteten hos arterna försvinner.

Men det finns ytterligare ett alternativ. På de brittiska öarna finns en dalripa som inte ruggar till vit vinterdräkt, vilket Vendela Kempe Lagerholm menar kan vara en anpassning till regionernas mildare vintrar.

– Baserat på detta kan man spekulera i att riporna kanske stannar kvar i sina nuvarande utbredningsområden även i framtiden och anpassar sig till ett varmare klimat, snarare än att flytta på sig för att behålla samma klimat som de lever i nu.

Enligt en separat studie vid Umeå universitet är det inte bara riporna som ligger risigt till. Enligt forskarna kan så mycket som var tionde fågelart som häckar i de kyligare områdena i norra Europa trängas undan i ett varmare klimat. Fåglar i riskzonen är bland annat de redan rödlistade arterna dubbelbeckasin, fjällvråk, rödstrupig piplärka, tornseglare, berglärka, myrspov och taigablåstjärt, samt lavskrikan som nyligen klassades som livskraftig igen.

Jätteostronen anfaller

Matthias Obst är forskare vid institutionen för marina vetenskaper på Göteborgs universitet. Med hjälp av klimatmodeller kan han räkna på scenarion över tid och på så sätt få reda på vilka marina arter som skulle trivas i våra vatten under speciella omständigheter. En av dessa omständigheter är klimatförändringen.

– Temperaturförändringen i Östersjön har framför allt lett till att antalet mycket kalla dagar och dagar med istäcke har minskat. Ändringar i nederbörd påverkar salthalten i havet och för vissa delar av Östersjön förutsäger man en minskning i den redan låga salthalten. Både istäcke, temperaturvariation och salthalt är ofta avgörande miljöfaktorer för djurens marina utbredning, säger han.

”Både istäcke, temperaturvariation och salthalt är ofta avgörande miljöfaktorer för djurens marina utbredning.”

Matthias Obst, forskare vid institutionen för marina vetenskaper på Göteborgs universitet. Foto: Sofia Frändberg

Klimatförändringen innebär dessutom att främmande arter som funnits här i liten skala plötsligt kan expandera sin utbredning. Ett sådant exempel är japanskt jätteostron som importerades från Japan och Kanada till Frankrike på 1970-talet och som därefter spred sig norrut för att etablera sig i Kosterområdet. För drygt tio år sedan började de expandera och blev plötsligt en invasiv art med en explosionsartad utbredning. I dag känner man till minst 250 platser längs den svenska västkusten där arten har etablerat sig med upp till 500 000 ton biomassa.

– I klimatmodellerna ser vi tydligt hur migrationen fortsätter längs den norska kusten, vilket vi också får fler rapporter om. Unga ostron är känsliga för is och frös tidigare bort, men på grund av varmare vatten kan de nu etablera sig längre norrut.

Enligt Matthias Obst finns det en risk att jätteostronet kommer att konkurrera ut både blåmusslan och våra egna ostron.

Slutet för sillen

Som om inte jätteostron vore nog visar en rapport från Coalition Clean Baltic från 2015 att torsk, sill och skarpsill, de tre helt dominerande arterna i Östersjön, kommer att helt eller delvis slås ut om havet blir två grader varmare. Det innebär att sälar, tumlare och sjöfåglar kommer att få svårare att hitta mat. Ökad nederbörd kommer även att göra Östersjön mindre salt vilket gynnar invasiva arter som svartmunnad smörbult och kammanet. De i sin tur dammsuger vattnet på djurplankton, vilket är basföda för nästan alla fiskar under någon del av deras liv.

En ny avhandling vid Umeå universitet visar att även sötvattensarter i norra barrskogsbältet påverkas negativt. Mer nederbörd innebär ökad vattentemperatur och ett förhöjt inflöde av organiskt kol från land till sjösystemen. Detta förmörkar botten och hindrar fotosyntesen hos bottenlevande växter, vilket i sin tur minskar produktionen av viktig föda. När primärproduktionen minskar får djur längre upp i näringskedjan mindre föda vilket innebär lägre fiskproduktion.

Visent tar plats

Tvärtemot fisk- och fågellivet verkar inte de nordiska däggdjurspopulationerna drabbas av några extrema förändringar. Om man bortser från fjällräven, vill säga. Enligt Vendela Kempe Lagerholm kommer nämligen fjällräven, som är anpassad till extrem kyla, troligtvis inte att överleva det nya varmare klimatet.

– Historiskt sett har de har haft problem med att hantera klimatuppvärmningar. Vad det beror på vet vi inte, men man kan spekulera i att ökad konkurrens med rödräv kan ha bidragit till att sydliga populationer av fjällrävar dog ut efter den senaste istidens slut. Populationerna vi har i dag har återkoloniserat Sverige från Sibirien.

Redan i dag hotar rödrävens expansion fjällräven och det kommer troligtvis att fortsätta i takt med att trädgränsen drar sig högre upp.

Enligt Carl-Gustaf Thulin, föreståndare för Centrum för vilt- och fiskforskning vid SLU, kommer även älgen att få det svårt i framtiden, åtminstone de som lever i södra Sverige. Det beror dels på att det är en utpräglat boreal art, dels på grund av konkurrens från andra hjortdjur. Redan 2013 antogs klimatförändringen vara orsaken till 15 älgkalvars död på Öland. Eftersom älgarna inte anpassade sig tillräcklig snabbt missade de foderfönstret, vilket fick dem att producera för lite mjölk till sina kalvar.

Carl-Gustaf Thulin hoppas istället på återintroduktioner av sedan länge svunna arter.

– Jag hoppas mycket på visent som antagligen skulle klara sig bättre än älgen i ett varmare Sydsverige och på sätt och vis ersätta den som storvuxen växtätare. Jag är heller inte främmande för etablering av saigaantilop – kanske kan klimatet på Öland komma att passa? säger han.

”I min mening överdrivs ofta riskerna, åtminstone här i Sverige.”

Carl-Gustaf Thulin, föreståndare för Centrum för vilt- och fiskforskning vid SLU. Foto: Eva Thulin

Allt lugnt – i Sverige

Till skillnad från många andra forskare, som om inte räds så åtminstone oroar sig för klimatförändringen, är Carl-Gustaf Thulin inte det minsta bekymrad.

– Allt jag har nämnt är mycket positivt om du frågar mig. Jag kan inte se några allvarligare utmaningar med dem, åtminstone inget vi inte redan nu kan hantera. I min mening överdrivs ofta riskerna, åtminstone här i Sverige. Sen finns det ju såklart andra mer katastrofala exempel i till exempel Australien, säger han.

Enligt Carl-Gustaf Thulin är det viktigt att komma ihåg att alla i dag existerande arter har upplevt stora klimatsvängningar tidigare.

– Det är egentligen inget att tala om ur ett evolutionärt perspektiv.

”Jag hoppas mycket på visent som antagligen skulle klara sig bättre än älgen …”