Idén om basinkomst framfördes för första gången för 220 år sedan. I dag är försök på gång i flera länder. På veckans Under ytan tittar Leif Drambo tillbaks på Thomas Paine tankar på 1700-talet och diskuterar vad han tycker behövs i dag.
I ett kosmiskt perspektiv är det bara ett ögonblick sedan Thomas Paine för första gången förde fram tanken om en basinkomst; en garanterad och villkorslös minsta inkomst som ger alla en grundläggande ekonomisk trygghet. Året var 1796 och titeln på boken var Agrarian justice. Syftet var att bekämpa fattigdom och ojämlikhet.
Thomas Paine var under 1700-talet en av upplysningstidens stora samhällstänkare, tillsammans med Rousseau och Benjamin Franklin, en av författarna till den amerikanska självständighetsförklaringen 1776 om de mänskliga fri- och rättigheterna; för övrigt samma år som Paine anonymt publicerade sin pamflett Common sense. Paine var aktiv i den amerikanska revolutionen 1776–1783 och den franska revolutionen 1789 som visade att samhället gick att förändra: makten skall utgå från folket och alla har lika värde.
I Agrarian justice anser Paine att fattigdom inte beror på individens tillkortakommanden utan var en konsekvens av samhällsutvecklingen. I en ociviliserad värld existerar ingen fattigdom, men där saknas också den moderna tidens signum: jorden och industrin som producerar, konsten och vetenskapen. Men samhället hade utvecklats på fel sätt: en del levde i överflöd och de andra i fattigdom. ”Djävulen” måste utrotas och större jämlikhet skapas.
Humanism och sunt förnuft
Till skillnad från dagens diskussion om basinkomst, som utgår från inkomstsidan, utgick Paine istället från kostnadssidan och införde begreppet ”grundavgift” och som han sa: Jag kommer inte på något bättre begrepp som kan uttrycka den här idén. Grundavgiften var en kombination av förmögenhetsskatt, som skulle betalas in av jord- och kapitalägare och arvsskatt som skulle betalas in av arvingar. I bägge fallen skulle skatten uppgå till 10 procent och betalas till en nationell fond. Fondens medel skulle användas för att till varje individ, som hade fyllt 21 år, utbetala ett årligt belopp på 15 pund som basinkomst. Hela planen redovisades i en budget med kalkyler, motiveringar och en plan för det praktiska genomförandet.
Paine underströk särskilt att förslaget inte var uttryck för någon form av välgörenhet utan vilade på humanistiska värderingar, sunt förnuft och skulle antas under demokratiska former. ”Den utvecklingsnivå samhället i dag befinner sig på är lika motbjudande som det är orättvist” skrev Paine för 220 år sedan.
En filosofisk fråga
För Paine var basinkomsten en revolutionerande rättvisereform som var helt naturlig i ett civiliserat samhälle och som låg helt i linje med den så kallade ”ärorika revolutionen” i England 1688. Enligt historikern Steven Pincus var ”glorious revolution” början på en världsomfattande revolution i rättvisa. Den gav legitimitet åt att grupper som inte delade etablissemangets ideologi och praktik hade rätt att försöka förändra den rådande ordningen.
Sommaren 2016 inträffade två händelser som kan ses som steg i den ”ärorika revolutionen”: Folkomröstningen i Schweiz om att varje medborgare skulle ha rätt till en basinkomst och folkomröstningen i Storbritannien om utträde ur EU – brexit. Liksom tidigare i historien kan de ses som exempel på en pågående kamp mellan ”etablissemanget” och ”antietablissemanget”.
Även om förslaget om basinkomst röstades ner talar ingenting för att frågan därmed skulle vara avförd från dagordningen. Snarare tvärtom, med tanke på att fattigdom, ojämlikhet och orättvisa fortsätter att öka. Och spännande experiment med basinkomst pågår i såväl rika som fattiga länder, i vår närhet Finland och Nederländerna.
Basinkomst är en komplicerad fråga. Rätt utformad kan den bidra till en radikal lösning på nuvarande sociala kriser och den sociala polariseringen. Frågan består av två delar: (1) bekämpande av utanförskap och ojämlikhet och (2) underkännande av lönearbete som definition av meningen med livet. Den första är politisk och praktisk, den andra är filosofisk och etisk.
Praktik och politik
Det pågår en dialog om basinkomstens fyra dimensioner. En som tagit sig an basinkomstens praktik och politik är Guy Standing. Han visar hur den kan definieras, konstrueras, finansieras och dess för- och nackdelar. Hans utgångspunkt är att alla ska ha en naturlig medborgerlig rättighet till en grundläggande trygghet oavsett ålder, kön, etnicitet, civilstånd, sysselsättningsstatus etcetera.
Basinkomsten ska vara universell i den meningen att den ska garantera varje individ i sin egenskap av medborgare eller innehavare av uppehållstillstånd och inte vara underställd byråkratisk behovsprövning. Det innebär att även multimiljonärer har rätt till basinkomst. Det kan sticka i ögonen på en del, men skälet är att människor inte ska delas in i ”basinkomstare” och ”vi andra”, stigmatiseras och hamna i fattigdomsfällor.
”Ska arbetet befrias från arbetsetikens tvångströja måste den ersättas med en livsetik som återger alla människor den värdighet som det moderna kapitalistiska samhällets arbetsetik har misslyckats med”.
Beloppet ska vara fast och tillräckligt stort för att täcka grundläggande materiella behov och underlätta att uppnå andra livsförbättrande mål, vara kopplad till medianinkomsten och endast justeras med den ekonomiska tillväxten. Basinkomsten ska vara individuell (inte betalas familjevis), frikopplad från godtyckliga, onödigt påträngande och kostsamma administrativa rutiner och ska betalas ut i kontanter varje månad. Den kan finansieras genom en omfördelning av nuvarande offentliga bidrag, ersättningar och subventioner och vid behov kompletteras med någon form av basinkomstskatt. Den skulle kunna hanteras av en oberoende, självständig basinkomstfond.
Etisk kärnfråga
Nätverk för basinkomst finns nu i många länder under det globala nätverket Bien (Basic income earth network, www.basicincome.org). De skulle kunna göra en insamling av namnunderskrifter för ett europeiskt medborgarinitiativ (ECI) som skulle tvinga EU-kommissionen att utreda möjligheterna till basinkomst och sjösätta pilotprojekt inom ramen för European social fund (ESF), som för 2014–2020 förfogar över 100 miljarder kronor. För detta krävs nätverk i minst sju länder och en miljon underskrifter. Det motsvarar 0,2 procent av befolkningen på 504 miljoner, varav 125 miljoner ligger på gränsen till fattigdom enligt EU. I den normala EU-medborgarens ögon har EU blivit en regim som bara en handfull människor tjänar på. Globaliseringen drivs av eliter för eliter utan respekt för vanliga människor. Deras förtroende kan bara återvinnas om och när EU förmår skydda sina medborgare från de orättvisor som följer i globaliseringens kölvatten. Införande av en europeisk basinkomst skulle vara ett steg i rätt riktning.
En som djupsinnigt har reflekterat över bas-inkomstens filosofi och etik är Zygmunt Bauman, 92 år och författare till ett 60-tal böcker efter sin pensionering som professor. I Postmodern etik (1995) och Arbete, konsumtion och den nya fattigdomen (1998) analyseras ämnet. Den etiska kärnfrågan är, som Bauman formulerar den: Kan vi föreställa oss att det är möjligt att skilja individens rättighet till en summa pengar från den faktiska förmågan att tjäna pengar på en marknad?
Det är möjligt, svarar han, om vi lämnar det arbetsetiska perspektivet, där lönearbetet står i centrum, för ett livsetiskt perspektiv, som bygger på att grundläggande förmåner och garantier för överlevnad tillkommer individen i egenskap av människa och ger henne valet att fritt utveckla sina kapaciteter.
Arbetsetik och livsetik
Under folkomröstningen i Schweiz tillfrågades väljarna på en valaffisch vad de skulle göra om de fick basinkomst. De flesta motståndare svarade: Ingenting alls. Det visar att många människor är uppslukade av arbetsetiken och kommer att förkasta varje alternativ som ”orealistiskt” eller”stridande mot tingens ordning”. Arbete som kan köpas och säljas på marknaden har ett erkänt bytesvärde och ska ersättas i pengar. Utanför arbetets sfär placeras allt annat: ideell verksamhet, hushållsarbete, barnuppfostran. Att stanna utanför arbetsmarknaden, att utföra obetalt arbete eller osäljbart arbete är på arbetsetikens språk arbetslöshet, icke-arbete, utanförskap.
Arbetsetiken, menar Bauman, bidrar starkt till det gradvisa söderfallet av den sociala sammanhållningen och gemensamheten. Det undergräver hela nätverk av mänskliga relationer, de moraliska banden mellan människor och skadar livskvaliteten. Ska arbetet befrias från arbetsetikens tvångströja måste den ersättas med en livsetik som återger alla människor den värdighet som det moderna kapitalistiska samhällets arbetsetik har misslyckats med.
Basinkomst
Det finns lite olika sätt att definiera bas-inkomst på, Basinkomstnäverket i Sverige beskriver det så här:
Basinkomst innebär att alla ska garanteras en regelbunden inkomst som går att leva på utan krav på motprestation.
Basinkomst, även kallat medborgarlön, är inte ett färdigt förslag, utan det finns en rad olika modeller för hur ett system med basinkomst skulle kunna utformas, till exempel genom negativ inkomstskatt (omvänd inkomstskatt). Dessa basinkomstmodeller har genom åren stöttats av inte mindre än nio ekonomipristagare till Nobels minne, samt fredspristagaren Desmond Tutu och litteraturpristagaren Bertrand Russell.
Oavsett modell är vår gemensamma definition av basinkomst att den ska:
• garantera alla en inkomst som går att leva på
• betalas ut till individer, inte till hushåll
• betalas ut utan krav på motprestation
• betalas ut regelbundet (månadsvis)
• betalas ut i pengar, inte till exempel matkuponger.
Leif Drambo är filosofie doktor, forskare vid Institutet för sociala innovationer och författare, aktuell med boken ”Synvända. Förändring för det 21:a århundradet”.