Stadsdel i Göteborg blir testlabb för hållbarhet

Den sista söndagen i maj genomgår Majorna en transformation. Den annars lugna, på gränsen till sömniga, stadsdelen blir över en dag förvandlad till en enda gigantisk loppmarknad. 25-åringar i trendiga ryggsäckar trängs med grånade antikhandlare och barnfamiljer som säljer urvuxna kläder. Få är de hörn som inte dignar av folks avlagda ting och få är de besökare som inte någon gång under dagen upplever en lätt känsla av klaustrofobi. De lokala pizzeriorna jublar och på kvällen bågnar de utställda containrarna av saker som inte blivit sålda.

Megaloppisen i Majorna har blivit ett fenomen, men få minns kanske hur det hela startade. Arrangemanget sprang ur projektet Ekologisk stadsdel Majorna, som pågick mellan 2008 och 2011. Det kom till på initiativ av invånare i stadsdelen och rullades igång tillsammans med Hyresgästföreningen Västra Göteborg, som sedan drev det vidare. Projektet finansierades med hjälp av klimatinvesteringsstöd, så kallade Klimp-pengar, och handlade huvudsakligen om dialog och medborgarinflytande: Invånarna i Majorna skulle själva diskutera och arbeta fram idéer för hur stadsdelen skulle bli ett mer ekologiskt och hållbart område. Megaloppisen var en av de idéer som blev verklighet, liksom odlarkollektiv, ett bikooperativ, Majornas cykelkök och dialogforumet Staden vi vill ha.

Goda förutsättningar

Tre år är dock inte särskilt lång tid, i synnerhet inte när det handlar om att börja ställa om en hel stadsdel i en grönare riktning. Det fanns idéer kvar som man inte hunnit ta tag i och lösa trådar som släpade efter. Samtidigt höjdes allt fler röster för att världen måste snabba på sin klimatomställning. Det fanns med andra ord arbete kvar att göra och i början av 2016 sjösattes Ekologisk stadsdel Majorna 2.0 av Hyresgästföreningen, Familjebostäder, Bostadsbolaget och Poseidon.

My Welther är verksamhetsutvecklare på Hyresgästföreningen och leder projektet. Hon bor själv i Majorna sedan början av nittiotalet och ser stora möjligheter för en grönare framtid i stadsdelen.

– Majorna har en grundton som är väldigt levande och flexibel. Det finns också en nyfikenhet och en ganska hög grad av medvetande och engagemang i de här frågorna, säger hon över en kopp kaffe på sitt lokala kafé.

Billiga bostäder främjar

Majorna var förr en klassisk arbetarstadsdel men inhyser nu allt från studenter till barnfamiljer och pensionärer. Bebyggelsen består framför allt av landshövdingehus; flerbostadshus i tre våningar där bottenvåningen är byggd i sten och övriga våningar i trä. Det är en stadsdel som affärskedjorna inte hittat, eller kanske medvetet valt bort. Affärslokalerna bebos istället av lokala småbutiker, restauranger och kaféer – inte en hamburgerkedja så långt ögat når. Det är just den här karaktären som gör att Majorna har potential, menar My Welther. Hon pekar också ut bostadsbeståndet i Majorna som en nyckelfaktor: I Majorna finns fortfarande många relativt billiga lägenheter.

– En anledning till kreativiteten och rörligheten i Majorna är att det faktiskt har funnits billiga lägenheter. Människor har kunnat välja att kanske inte jobba heltid för brödfödan och har istället haft möjlighet att utveckla andra delar av sig själva. Överallt där det finns den här typen av levande kultur, exempelvis i Berlin, är det tydligt att det byggs upp av en viss lägenhetsstruktur. Låga hyror ger möjligheter till ett lite annat sätt att tänka, säger hon.

Gentrifieringen ett hot

Men om hyrorna på många håll i Majorna fortfarande är relativt låga är kötiden desto längre. För att lyckas få en lägenhet i området Majorna/Linné via Boplats Göteborg behöver du i genomsnitt ha köat i 2 348 dagar, alltså nästan 6,5 år. Det är klart längst kötid av alla Göteborgs stadsdelar.

Att Majorna på senare år har blivit så populär att bo i är inte nödvändigtvis positivt för dess utsikter som ekologisk stadsdel, säger My Welther.

– En väldigt stark gentrifiering har redan påbörjats och det är ett verkligt hot mot förändringsmekanismerna. Nya idéer skapas sällan i mainstreamfåran, utan det sker oftast i utkanten. Om ett samhälle blir för stereotypt tror jag att det slår mot hållbarhetstanken i sig, för omställningen kommer att kräva många nya tankar av oss. Tack och lov är de flesta mötesplatser, kaféer och krogar i Majorna fortfarande en del av den här småskaligheten som jag tror behövs.

Folkköket räddar mat

Här lämnar vi My Welther för en stund och beger oss istället till Aktivitetshuset på Karl Johans torg, för att få se ett konkret exempel på vad Ekologisk stadsdel kan vara. I skrivande stund är projektet fortfarande till stor del i ett slags planerings- och uppstartsfas, men Majornas Folkkök är redan igång. Folkköket är ett samarbete mellan Ekologisk stadsdel Majorna 2.0, Majornas Samverkansförening och Resursrestaurangen, en ideell organisation som lagar mat och bedriver catering med råvaror som blivit över från olika “svinnpartners” runt om i staden. Folkköket har öppet varje måndagskväll och erbjuder hemlagad vegetarisk och vegansk mat gjord på räddade råvaror, till det facila priset av 30 kronor för vuxna och 15 kronor för barn.

När Syre kliver in genom dörren har Folkköket inte riktigt öppnat ännu. I köket står flera volontärer och skär fruktsallad för fullt och i själva matsalen ställs det fram stora skålar med matvetesallad, rostad brysselkål, guacamole och stekta auberginer som annars skulle ha slängts i soporna.

Johan Åberg och hans dotter Vega är några av volontärerna den här kvällen. Johan Åberg driver butiken Göteborg Vintage på Ekedalsgatan och har goda förhoppningar om att Majorna ska kunna bli en ekologisk stadsdel. Själv är engagerad i det nystartade Majnavet, ett nätverk av affärsidkare, bostadsbolag och andra aktörer i Majorna som tillsammans vill jobba med hållbarhetsfrågor.

– I Majnavet kan mindre aktörer träffas och få gehör för sina projekt, säger han. Jag hoppas att det ska bli ett forum där man kan få hjälp om man har en idé men kanske sitter fast lite. Vi har ju bostadsbolagen i ryggen, och även andra drivande aktörer som kan få saker att hända.

Majnavet ska vara ett långsiktigt projekt, säger han.

– På vårt senaste möte hade vi en diskussion om vad Majnavet är om fem år. Det här kan bli en aktör att räkna med på sikt; en stor samling människor som är insyltade i en massa spännande projekt. Jag hoppas att vi kan exportera det till andra stadsdelar också. Min ambition är att det ska bli ett majnav i varje stadsdel.

Inte bara prat

Tillbaka hos My Welther på kafét. Det är tydligt att engagemanget och viljan att förändra finns hos många enskilda aktörer och röster i Majorna. Men hur får man med gemene man på tåget? Det är en svår nöt, säger hon, och pekar ut några faktorer som hon tror behövs för att knäcka den: konkretion, kontinuitet och tidsmässigt och ekonomiskt utrymme.

Vill man fånga folks intresse är det mer effektivt att börja bygga pallkragar på deras gård än att skicka ut inbjudningar till möten.

– Jag tror att vi lever i en tid där människor är rätt trötta på allt prat. Det behöver bli konkret, så att det skapas en nyfikenhet. Därför är det är viktigt att man kommer igång. Det blir kanske inte precis som man tänkt sig, men man ska inte vara så rädd för det. Bättre att komma en bit på vägen än att det blev en mängd fina ord i ett dokument, bland alla de andra dokumenten med fina ord som redan ligger travade i alla organisationer i samhället.

Hon nämner också de små lösningarna, som att ta fram en kasse med bra fack för sopsortering eller att sätta upp fönsterlådor där människor kan odla sina egna kryddor.

– Det är sådana här små och väldigt enkla saker som jag faktiskt tror skulle kunna förändra något.

Hitta nya modeller

En tydlig skillnad mellan den första upplagan av Ekologisk Stadsdel Majorna och 2.0-versionen är att man nu funderar mycket kring hur man kan få ekonomi i det hela. I det första projektet låg stor vikt vid att engagera ideella krafter, något som man nu delvis försöker komma ifrån. Om en verksamhet ska överleva på lång sikt behövs kontinuitet, och då är det för sårbart att förlita sig enbart på ideella krafter, säger My Welther.

– Det är det där tillskottet av ekonomi som kan få eldsjälarna att överleva istället för att brinna upp. Om man kan gå ner i tid på sitt vanliga jobb och samtidigt få en liten försörjning från sitt andra engagemang, då tror jag att vi kommer att se en mängd nya entreprenörer växa upp.

– Vi behöver hitta modeller för en ny sorts samhälle, där det både finns sådant som är gratis och sådant som man får betala för, fortsätter hon. I Ekologisk Stadsdel tänker vi oss att kunskap ska vara gratis, men att tjänster ska få kosta. Vill du att jag ska sy om din klänning får du betala för det, men vill du att jag ska lära dig hur man gör, då är det gratis.

Arbetstidsförkortning

My Welther återkommer också till de billiga bostäderna.

– Med ett billigt boende kan du ha valet att gå ner i arbetstid, och ska jag vara helt ärlig tror jag att det är en förutsättning om vi vill ha ett samhälle utan den här eviga tillväxttanken. En nedgång i arbetstid är den enda vägen till social och ekologisk hållbarhet, för det tar lite längre tid att vara ekologisk.

För att få en mer långsiktig ekonomi i projekten krävs också att politikerna tar sitt ansvar, säger My Welther.

– I ett övergripande projekt som Ekologisk Stadsdel handlar det mycket om att försöka hitta strategier och metoder, men för att verkligen komma längre behöver vi naturligtvis förstärkas. Om staden verkligen vill någonting med sina miljömål, då måste man vara med och delfinansiera den här typen av verksamheter under en längre tid, så att man kan få en kontinuitet i dem.

Vill gå på export

Huvudidén med Ekologisk Stadsdel Majorna 2.0 är att testa nya verksamheter och kanske även ta fram manualer för hur man kan bedriva förändringsarbete från gårdsnivå till stadsdelsnivå. Förhoppningen är att kunna sprida idéerna vidare till andra stadsdelar i Göteborg. På så vis kan Majorna bli lite av ett Göteborgs ekologiska testlabb.

– Men man kan aldrig konceptualisera sådana här saker, för alla stadsdelar har olika förutsättningar. Där får nog vi majbor akta oss, så att vi inte blir så förträffliga att vi tror att vi vet bäst. Det här handlar ju om att hjälpa varandra och försöka inspirera andra stadsdelar. Jag tror att det skulle fungera utmärkt med ett folkkök i Biskopsgården.