Begreppen vetenskapliga bevis och evidens behöver bli förstådda för att kunna användas på ett relevant sätt. Det gäller inom vetenskapen själv, inom praktiken, till exempel i sjukvården och även inom politiken, tycker László Gönczi.
Begreppen vetenskapliga bevis och evidens behöver bli förstådda för att kunna användas på ett relevant sätt. Det gäller inom vetenskapen själv, inom praktiken, till exempel i sjukvården och även inom politiken.
Låt mig först fastslå att det i princip inte finns någonting som är bevisat till fullo. Det handlar alltid om sannolikheter. Nog så ofta har det visat sig att bevisen inte var entydiga eller att de till och med har blivit falskförklarade med tiden och med nya rön.
Ibland handlar det om aningslöshet, ibland om misstag. Marie Curie fick cancer i brist på insikt, trots ett suveränt intellekt och suverän kunskap.
När debatten om hormoslyr var som hetast drack en av försvararna av detta effektiva bekämpningsmedel ett glas av det i tv – det var ju ”inget gift”. Det skulle han inte ha gjort. En för mig bekant kemist kämpade i åratal med att påvisa klorföreningars farlighet och dioxinernas roll i detta. Men länge ansågs hans teorier strida mot evidens.
Hur mycket har jag inte kämpat, tillsammans med många bland er, för att påvisa att kärnkraftens spridning av strålning är mer sannolik än industrin hävdade, och farligare. Med detta och mycket mer som bakgrund behöver vi inse att vetenskapen ofta är på efterkälken och att sanningen om hur det faktiskt förhåller sig är vag och inte på något vis hundraprocentig.
Tar ett exempel till. För cirka 20–15 år sedan fick jag kontakt med så kallade mögelallergiker. Det kanske skulle hetat sjuka-hus-överkänsliga, men det begreppet fanns knappast bland besserwissrarna. De drabbade kunde gå in i ett hus och få omedelbara reaktioner på hud och i andningsorganen med mera. Ibland kunde även vi andra känna en lukt av geosmin eller just mögel, men ibland inte alls.
Det förnekades i det oändliga, ”de var bara hispiga”, ”de hade inga belägg”, och ville man göra systematiska försök med dem vägrade de dessutom att delta. De ville inte vara mögelhundar.
Så låt oss fortsätta med en grundläggande hållning att vetenskaplig utveckling är en bra grund att stå på. Att evidens kan vara en god vägledare. Men låt oss behålla ett mått av ödmjukhet och inte ta strid med dem som likt mögelkänsliga känner att de har andra upplevelser än de som är påvisade i systematisk forskning.
Förneka inte per automatik olika behandlingar som inte har fått kredit från högre ort. Kom ihåg att det numera är bevisat att placebo kan ha effekt, vilket ju är en tankemässig orimlighet om en ska vara strikt vetenskaplig. Kom också ihåg hur akupunkturen togs emot för något decennium sedan! Inte ens kamomillte fick man prata om förrän det togs till nåder.
Samhället borde ha en ödmjukhet som inte trycker ner dem med andra upplevelser. Oavsett om de har problem med elektromagnetism eller om de vill satsa på naturens läkekraft.
Miljontals barn har fötts på vår jord innan det fanns en vetenskaplig studie som förklarade sambandet.
