Genom att analysera ett områdes förmåga att möta förändringar blev det lättare att nå personer som annars inte brukar vara intresserade av omställning. Det visar en färsk artikel från Stockholm resilience centre.
Begreppet resiliens används ofta inom både omställningsrörelsen och forskningen. Det handlar om förmågan att möta förändringar eller hot och kan användas om såväl individer som samhällen eller naturresurser.
Under 2014–2015 hölls tre workshops kring resiliens som en del av ett landsbygdsutvecklingsprojekt i Småland med inriktning på omställning. Projektledare var omställarna Daniel Hägerby och Hillevi Helmfrid och de bjöd in forskaren My Sellberg från Stockholm resilience centre till ett samarbete. De flesta av deltagarna var på olika sätt engagerade i lokal utveckling men bara några få hade ett tidigare engagemang i hållbarhet.
Workshopparnas innehåll kom både från omställningsrörelsen och från så kallad resiliensanalys, ett särskilt verktyg för att analysera resiliensen hos olika system (se faktaruta).
Med My Sellberg som rådgivare utvecklade projektledarna en process där deltagarna fick en introduktion till begreppet resiliens och därefter diskuterade ”vilka hot behöver vi bygga resiliens mot?” och ”vad vill vi ska vara resilient?”. Resultatet från dagen blev en deltagardriven resiliensanalys för bygden/kommunen.
– Tanken var att använda praktiska övningar för att skapa förståelse för de utmaningar som lokalsamhällen står inför och hur de kan mötas. Deltagarna kom fram till ungefär samma slutsatser som omställningsrörelsen i stort, nämligen att resilienta lokalsamhällen behöver sådant som en mer lokal ekonomi, mindre beroende av rysk olja och större lokalt självbestämmande, berättar Daniel Hägerby.
Forskningsstudien visade att forskare och omställare har mycket att lära av varandra.
– Om omställningsrörelsen vill undersöka det egna lokalsamhällets resiliens, kan resiliensanalys bidra med en struktur och ett språk som är grundade i forskningen. Och idén om komplexa system antyder att det inte finns en person eller roll eller organisation som kan kontrollera systemet, utan att alla är med och påverkar. Det kan ha konsekvenser för hur man tänker kring att skapa förändring, säger My Sellberg.
Nu ska hon medverka i den nya upplagan av handboken i resiliensanalys som forskningsnätverket Resilience alliance håller på att ta fram och lärdomarna från projektet i Småland kommer att användas där.
– Hittills har metoden inte betonat hur verksamheten på en plats bidrar till globala problem genom att exempelvis släppa ut koldioxid. Det gör det mycket lättare att komma på strategier för att anpassa sig till förändringar, än strategier för att skapa ett fossilfritt samhälle. Här kan resiliensanalysen lära från omställningsrörelsen, säger hon.
Hillevi Helmfrid och Daniel Hägerby förebyggde det här problemet på två sätt när de lade upp sin process för deltagardriven resiliensanalys. Dels genom att koppla resiliens till grundläggande mänskliga behov som mat, energi och gemenskap. Då blir det naturligt att titta på hur dessa behov kan tillgodoses på ett mer resilient sätt. Istället för att byta transportmedel kanske behovet av transporter kan minskas genom att producera fler varor och tjänster lokalt, till exempel.
Och dels genom att börja workshopparna med att sätta in resiliens i ett global hållbarhetsperspektiv genom att diskutera de fyra E:na energi, ekologi, ekonomi och jämlikhet (equity).
– Det kan finnas en risk att ett ensidigt fokus på resiliens leder tankarna mer till vårt egenintresse och gör att vi bryr oss mer om det egna samhället än om hur vi påverkar miljön, andra platser, klimatet eller framtida generationer. Den risken hanterades inom projektet genom att sätta in resiliens i ett större perspektiv, säger My Sellberg.
Inom projektet tillämpades också praktiska metoder för lärande och delaktighet som saknats i forskarnas metod för resiliensanalys.
Den viktigaste slutsatsen för Daniel Hägerby var att idén om ett mindre sårbart lokalsamhälle kan hjälpa omställningsrörelsen att locka även personer som inte är så intresserade av miljöfrågor.
– Det här var bland de mer lyckade workshoppar jag varit med om för vi nådde nya grupper med omställningstanken och det blev drag runt något som kanske bara en del tyckte var viktigt innan de kom. Deltagarna tyckte att det här var kraftfullt och motiverande, säger Daniel Hägerby.
Nu hoppas han att omställningsrörelsen, med hjälp av den resiliensguide som tagits fram i projektet, ska bli bättre på att använda sig av resiliensbegreppet och resiliensanalys.
– Det här tror jag är ett bra sätt att nå en bredare massa.
Den vetenskapliga artikeln är skriven av fyra forskare från Stockholm resilience centre och KTH och finns på www.ecologyandsociety.org/vol22/iss1/art28.
Leader är en EU-finansierad metod för att utveckla din bygd utifrån lokala förutsättningar.
