Regeringen har börjat mäta välstånd på nya sätt. Nu hoppas förespråkare för bruttonationallycka skapa dialog kring långsiktigt hållbar välfärd med hjälp av ett gemensamt manifest.
Hur går det egentligen för det svenska samhället, ekonomin och invånarna? I många år har Sveriges välstånd främst mätts med hjälp av BNP, bruttonationalprodukt, alltså det ekonomiska värdet av landets varor och tjänster. Men regeringen har nu börjat att titta på fler sätt att följa samhällets utveckling som utbildningsnivå, mellanmänsklig tillit och utsläpp av växthusgaser. I årets ekonomiska vårproposition introducerades 15 indikatorer på ekonomiska, miljömässiga och sociala aspekter av livskvalitet som ett komplement till BNP.
Satsningen är bra – men går inte tillräckligt långt. Det menar många som är aktiva i den ideella föreningen Gross national happiness Sweden. Därför skriver de nu ett så kallat Välfärdsmanifest med fler mått på välstånd som inkomstfördelning, resiliens och framtidsoptimism. Men egentligen handlar det inte i första hand om att mäta variabler.
Det säger Anna Rosengren, initiativtagare både till Gross national happiness Sweden och till Välfärdsmanifestet. För henne är Gross national happiness, GNH eller bruttonationallycka framför allt ett slags stämgaffel, något att pröva samhällets planer och idéer mot för att ge ett långsiktigt, fördjupande perspektiv. Hon skulle gärna vilja att Sverige hade en vishetsgrupp eller åtminstone en minister som funderar på hur olika beslut påverkar planeten och mänskligheten i ett långsiktigt perspektiv och som ser saker från flera håll.
– Det finns en helhet i förhållningssättet som lyfter vårt sätt att tänka till nästa nivå. Jag tror att man missar poängen om man ser GNH som ännu ett välfärdsindex – det är snarare en vision och en helhet.
Ett utkast till Välfärdsmanifest har börjat att tas fram på GNH Swedens träffar och Facebookgrupp, med input från exempelvis forskare och aktivister både i Sverige och andra länder. Manifestet kommer att presenteras på Almedalen i samverkan med Social venture network, där fler ska kunna göra tillägg och/eller skriva under.
Det ska också överlämnas till regeringen. Tanken är inte nödvändigtvis att regeringen ska använda manifestet rakt av, utan snarare att det ska öppna upp för samtal och eftertanke både inom regeringskansliet och med GNH Sweden och andra aktörer.
– Det viktigaste är att skapa utrymme för en seriös dialog kring välfärd och hur vi vill ha det i ett samhälle.
Anna Rosengren vill gärna se djupare samtal mellan sektorer och över partigränser och hon ser ett stort behov av tydliga visioner i politiken.
– Jag är född 1967 och när jag växte upp var den politiska diskussionen fylld av visioner, framtidshopp, drömmar och bilder. Har vi några visioner i dag? Vill vi något? Kan vi inte sänka garden och hitta en visionsdialog utan att det behöver vara debatt?
