Här finns en hel värld av välsmakande, nyttiga och läkande örter att upptäcka.
I allt för många år har jag bekämpat kirskålen i mitt trädgårdsland. Jag har grävt och dragit bort de förhatliga vita rottrådarna, hur många och långa som helst. Jag har silat jorden mellan mina fingrar och försäkrat mig om att den är ren och lucker innan jag försiktigt petat ner mangold- och spenatfrön i välvattnade sårader.
Jag har känt mig stolt, kapabel och glad – tills de första små kirskålsskotten så retligt stuckit upp sina gröna blad igen. ”Trodde du att du var av med oss, va? Så lätt går det inte!”.
Nej, så lätt går det inte. Och även om jag inte tagit till så drastiska metoder som en del av mina vänner, som att plasta in hela trädgårdslandet, så förpestades min odlarglädje i många år av kirskålen. Ända tills jag skådade ljuset förra våren. Visst har jag hört att kirskål är ätlig och till och med nyttig. Men jag har aldrig riktigt kommit mig för med att ta steget. Men så förra våren, inspirerad av studiecirkeln Ätliga växter, bestämde jag mig för att skörda kirskål istället för att rensa bort den. Jag fixade en pesto där nässlor och kirskål fick ersätta basilika, i övrigt var det de vanliga ingredienserna: matolja, vitlök, nötter, kryddor. Jag mixade alltihop och åt med pasta och riven ost. Det blev gott! Riktigt gott!
Plötsligt insåg jag att jag hade en guldgruva i min trädgård. Kirskålen växer överallt och det kommer nya små späda plantor hela tiden. En gratis resurs som bara finns i överflöd och är minst lika näringsrik som mangold. Som jag kan blanda ner i spenatröror, dryga ut nässelsoppan med, klippa ner i sallader eller i grytor i största allmänhet. Varför har jag gått den helt onödiga och arbetskrävande omvägen att rensa bort allt detta nyttiga för att odla något som i bästa fall är lika nyttigt?
Nu har jag fått blodad tand och vill gå vidare. Varför springer jag på apoteket och köper Alvedon när dikena och ängarna är fulla av älggräs? De lär ha så mycket salicylsyra att en dekokt på älggräs tar kål på vilken huvudvärk som helst. Varför lägger jag ut dyra pengar på infusioner med fantasifulla namn när naturen runt omkring mig överflödar av björkblad, hallonblad, daggkåpa, rödklöver… för att bara nämna några av alla de blad som man kan göra goda örtteer på. Har man dessutom tillgång till lite mynta, citronmeliss och svarta vinbärsblad blir det rena lyxdryckerna.
Än är jag novis. Men i cirkeln finns kunniga kvinnor vars visdom vi undan för undan får ta del av. Det är en fröjd att knata runt en ljus försommarkväll, samla blad av alla de sorter och sedan sätta oss ner tillsammans och examinera dem. Här finns en hel värld av välsmakande, nyttiga och läkande örter att upptäcka.
