Jord och skog lämnas helt utanför regeringens utredning om klimatanpassning. Den 400 sidor långa utredningen handlar bara om klimatanpassning av bebyggd miljö.
– Vad är det vi ser på tv när det regnar mycket? Jo, det är förtvivlade villaägare som står med vatten upp till knäna i sin källare. Vi i lantbruket, våra bilder på samma tema är nya sjöar, ett landskap där vita ensilagebalar flyter omkring som flöten på åkrarna och där grödan inte går att skörda.
Markus Hoffmann, vattenexpert på LRF, målar upp den här bilden av hur jordbruket kan drabbas när klimatet förändras. Han menar att klimatförändringen i Sverige innebär både för lite och för mycket vatten oftare än i dag och att det kommer att få stor påverkan på de gröna näringarna.
Markus Hoffmann är kritisk till att jord- och skogsbruket inte finns med i klimatanpassningsutredningen Vem har ansvaret? som blev färdig i våras. Han menar bland annat att de kostnadsberäkningar som gjorts blir felaktiga på grund av att man inte räknar med anpassning för all mark och alla klimateffekter.
– Jord- och skogsbruk är två basnäringar i Sverige. Vi använder miljontals hektar av Sveriges landyta och står för en stor del av BNP. Det är inte någon liten detalj i det stora hela, utan det krävs att man tittar särskilt på detta.
Klimatförändringens effekter handlar inte bara om för mycket eller för lite vatten. Den höjda medeltemperaturen skapar nya förutsättningar på många sätt. Ett exempel är att ett förändrat klimat kan innebära större problem med skadeinsekter. Skadeinsekter och svampar trivs vid högre temperaturer, och Sverige har hittills varit gynnat jämfört med varmare länder.
Kommunerna har kommit olika långt i sitt klimatanpassningsarbete, men överlag tycker regeringen att det går för långsamt. 2015 tillsattes utredningen Vem har ansvaret? för att reda ut vem som har ansvar för vad och för att underlätta anpassningsarbetet. Uppdraget gällde ”all mark och alla klimateffekter”. Men utredningen avgränsades till byggnader och bebyggelse och till klimateffekterna översvämning, ras, skred och erosion.
Eva Eriksson, före detta landshövding, ledde klimatanpassningsutredningen. Hon tycker att utredningen är en bra start men håller med om att jord- och skogsbruket borde varit med.
– För mig var det lite besvärande i inledningsskedet, för jag såg ju behovet av att titta på skogsbruket och jordbruket i avrinningsområden. Men vi hade inte den kunskapen i utredningen. Regeringen hade inte utsett någon från jordbruk eller skog i utredningens expertgrupp och det tyckte vi var fel.
Avgränsningarna som gjorts i utredningen var också nödvändiga av tidsskäl, enligt Eva Eriksson.
– Uppdraget var så omfattande att det inte fanns någon möjlighet att se över alla sektorer på den korta tid vi hade på oss.
Markus Hoffmann skulle gärna sett att utredningstiden förlängts så att utredningen blivit mer komplett och så att stad och land kunnat utredas i ett sammanhang.
– Vi sitter ihop vare sig vi vill eller inte. Vattnet rinner alltid någonstans och alla tätorter är omgivna av jord eller skog. Vid skyfall eller översvämningar blir det landsbygden som får ta hand om de stora vattenvolymerna från städerna.
Enligt Katja Awiti, chef för klimatavdelningen på Miljödepartementet, beror den korta utredningstiden på att regeringen vill kunna börja arbeta med frågan under mandatperioden.
– Vi kommer att göra en remissammanställning som vi ska försöka få klar så fort som möjligt. Sedan ska regeringen återkomma till riksdagen under mandatperioden. Det finns en rad frågor att knäcka när det gäller klimatanpassning. Vi kanske inte knäcker alla nu, men vi måste ta ett grepp om frågan.
