Klimatförändringarna har gjort att Abisko inte längre har ett arktiskt klimat. Nu ska allmänheten hjälpa forskarna att ta reda på hur växtligheten i området påverkas av den stigande temperaturen.
För 100 år sedan ägnade botanikern Tore Fries tre år åt att vandra upp och ner längs en stig från dalen till toppen av fjället Nuolja i Abisko nära starten av Kungsleden. Han undersökte snösmältningen och naturens växlingar under året i den då ganska nybildade nationalparken.
Nu ska forskningsprojektet upprepas. Den här gången med allmänhetens hjälp.
Keith Larson, forskare på Institutionen för ekologi och miljövetenskap vid Umeå universitet ska i samarbete med Abisko naturvetenskapliga station, Svenskt fenologinätverk och Naturum Abisko under en treårsperiod göra om Fries originalstudie.
– Det är fantastiskt att kunna upprepa en studie 100 år senare i ett område där klimatförändringarna är så tydliga. Årsmedeltemperaturen i Abisko har stigit med ungefär 1,5 grader och passerat nollstrecket sedan dess. Landskapet har på så sätt förändrats från ett arktiskt klimat till ett borealt klimat. Det är ett unikt tillfälle att uppmärksamma allmänheten på vad som händer, säger Keith Larson.
Längs stigen till fjälltoppen kommer skyltar att sättas upp som berättar hur klimatforskningen i området går till och om Fries resultat. På så sätt ska besökaren kunna jämföra sina fynd direkt med de historiska resultaten.
Fenologistudier följer växterna från när snön försvinner till blommande och död vid höstens minusgrader. I en mobilapp som utvecklats för ändamålet kan besökare samla in data och fotografera cirka 20 viktiga växtarter för att dokumentera förändringen av växtligheten under året.
– Varje gång du passerar en växt kan du dokumentera var och hur växten ser ut, om den slagit ut eller håller på att bli röd och vissen. Det hjälper oss forskare att förstå hur växtfenologin förändrats under de 100 år som gått.
Vägen uppför Noulja är tre kilometer lång med en brant stigning på 800 meter. Ett fotografi av fjället som togs vintertid under Fries studie 1921 och ett fotografi från i dag visar att trädgränsen har klättrat uppåt, höjdskillnaden är mer än 30 meter. Bilden visar också att skogens täthet nu är mycket större. Enligt Keith Larson gör den stora tillgången till historiska data studien unik.
– Forskningsstigen ligger i nära anslutning till forskningscentrat och de har samlat klimatdata sedan 1913. Det är unikt att ha växternas utbredning och fenologi i kombination med väder- och klimatdata och Fries noggranna noteringar om snösmältning.
Förutom att forskarna ska använda allmänhetens observationer i forskningen är målet med studien att sprida kunskap om hur klimatforskning går till.
– I dag finns det mycket information och fakta för allmänheten att ta del av. Men något som saknas är kunskap om hur forskning bedrivs. Klimatförändringen är troligen en av de viktigaste frågorna som mänskligheten står inför och då är det viktigt att man får veta hur den forskningen genomförs.
