Kombinera krisberedskap med andelsjordbruk. Det skapar trygghet för både småskaliga gårdar och personer utan odlingsmark, menar veckans skribenter som vill skapa debatt kring en form av krisgårdar.
Sverige är i dag beroende av en stor del importerad mat och vår matförsörjning är på så vis mycket sårbar. Trots detta har vi möjlighet att vara mer självförsörjande på mat. Ekologiska, småskaliga jordbruk är det som FN i sin rapport Agroecology and the Right to Food anser är lösningen på den globala matkris världen står inför. Dagens lantbruk är, enligt FN, dyrt, ineffektivt och svårt att anpassa efter klimatförändringar. Sveriges småjordbruk utgör därför en livsviktig, men i dag underskattad och nedprioriterad, del av vårt samhälle.
Vi behöver skapa en ekonomiskt hållbar framtid för dagens ekologiska småjordbruk. Vi ser att stad och landsbygd behöver integreras mer i frågor kring lokal matproduktion. Genom att utnyttja och utöka den kunskap och de resurser som redan finns, tror vi att det kan bidra till en hållbar omställning.
I konceptet, som vi kallar resursgård, är det möjligt att binda samman omställningstanken med självhushållning och krisförberedelse. Idén bygger på att den som har en fastighet med mark tar emot människor vid en tillfällig eller längre samhällskris. Dessa människor har köpt sig ett slags kris-försäkring som är bunden till platsen (resursgården). De betalar en summa mot garantin att få plats på en sådan gård vid en kris. På gården finns ett ”krispaket” med det som behövs för att klara sig i tre månader.
Idén är också att resursgården ska hålla för en långsiktig samhällsförändring i form av matproduktion på gården. Vid en eventuell kris försörjs de som ingår i resursgården. Den eller de som bor permanent på gården ser till att en matproduktion som odling, enklare djurhållning, eventuellt möjlighet till jakt, fiske, och så vidare finns på gården.
När det inte är kris hålls matproduktionen och kunskapen om den levande. Gården blir på så vis en källa till närproducerad ekologisk mat, där de som ingår i resursgården varje månad kan köpa en andel mat som produceras på gården. Det vill säga, när det inte är en kris blir gården ett aktivt andelsjordbruk eller en samodling, med ett uppdaterat lager av förnödenheter för att klara en kris.
I paketet kan ett kontrakt ingå där de som äger gården också förbinder sig att upprätthålla platsen utifrån överenskommen standard, så att den fungerar vid en kris. Resursgården kan också ha utbildning inom första hjälpen, självhushållning, krishantering, gruppsykologi, ledarskap och liknande. I konceptet ingår ett visst antal regelbundna träffar där man samarbetar på gården, lär sig hur den sköts vid en kris och utbildas inom relevanta områden. Detta för att alla vid en eventuell långvarig kris ska kunna komma dit och direkt börja arbeta på gården. Det finns alltså en stor del som handlar om gemenskap och samarbete.
Varje resursgård utformas efter de personer som ingår i den och blir på så sätt också ett sätt att tillsammans göra sin egen omställning, kortsiktigt och långsiktigt. Genom att hålla det småskaligt, öppet och formbart efter varje gårds förutsättningar, tror vi att det är lättare att skapa ett ökat engagemang för landsbygd och självförsörjning. Det skapar också en ökad kunskap om självhushållning och kontakt med den mat vi äter. Vi tror att Resursgården på lång sikt kan bidra till ett mer resilient samhälle.
Resursgården handlar i stora drag om folkbildning, organisering och omställning, för att dämpa stötarna vid en eventuell kris men också för att skapa en hållbar ekologisk matproduktion, där dagens småjordbruk skulle kunna vara en viktig del i att skapa ett alternativ inom livsmedelsmarknaden. Det enskilda jordbruket kan fortsätta drivas efter jordbrukarens inriktning samtidigt som andelsprenumeranter skapar en tryggare ekonomi för småjordbrukaren genom en garanterad månadsinkomst.
Vi är inga jordbrukare, men bor på en mindre gård och har intresse för odling, omställning och självhushållning.
Vi hoppas kunna starta en debatt kring idén med resursgårdar.
