No more war-festivalen på Suderbyns ekoby, Gotland den 17–20 augusti var mer en hyllning för fred och samverkan än en protest mot militärövningen. Samtidigt ligger Suderbyn mitt emot det skjutfält där snart en av landets största militärövningar kallad Aurora kommer genomföras.
Festivalen arrangerades av Alisa Sidorenko, tillsammans med boende och internationella volontärer på Suderbyn.
Efter att Alisa lämnat Ryssland läste hon en master i hållbarhet (sustainability) på Cemus vid Uppsala universitet och har sedan dess bott på Suderbyn och arbetat med internationella freds- och miljöprojekt. Till en början var kontakten med hemlandet en utmaning för henne men efter att ha träffat likasinnade föddes idén att bjuda in till ett möte för att stärka den kontakten mellan människor oavsett nation, kön och ålder.
Det finns en stark och levande fredsrörelse i Ryssland men under de senaste åren har utbytet mellan väst och öst successivt minskat liksom militarism och hotbilder på båda sidor ökat:
– Vi är ju 150 miljoner i Ryssland så det gick i alla fall att få ihop ett tiotal av oss som vill fred, kommenterade sorglustigt en av de ditresta ryska artisterna.
Förutom musik och dans bjöd festivalen på flera seminarier. Bland annat höll Pelle Sunvisson från nätverket Ofog ett seminarium kring vad som definierar fred, med frågor om skillnaden mellan aktivt och strukturellt våld och aktivt och passivt motstånd.
Från Suderbyn gjorde biologen och frilansjournalisten Nils-Erik Norrby en historisk exposé över Sveriges relationer till grannländerna, med särskild fokus på relationen till Ryssland. Han anser att händelser som den tre veckor långa ryska ockupationen av Gotland 1808, samt estniska flyktingar som kom till ön i slutet av andra världskriget, än i dag har politisk påverkan och bidrar till önskan om en starkare militär närvaro här.
Nils-Erik belyste också att en konsekvens av en starkare militär närvaro på Gotland är att gamla kulturmiljöer tas i anspråk till militära anläggningar.
– Det är smärtsamt att se hur torpställen och gårdar intill skjutfältet i dag köps upp av Försvarsmakten, påpekade han.
Politiskt handlar det om hur Försvarsmakten avvecklade alla fasta förband på Gotland i början av 2000-talet, men att regeringen nu beslutat att göra en storsatsning på Tofta skjutfält.
Nils-Erik nämnde även att Högskolan på Gotland – i dag Uppsala universitet Campus Gotland – hade ett utvecklat ett samarbete med studenter från Kaliningrad men att den ryska kontakten nu minskat i takt med den ökade spänningen mellan länderna.
– Om den mellanmänskliga kontakten bryts är det lätt att vi hemfaller åt generaliseringar där vi istället för individer ser system. Det innebär en förlust både för den civila rörelsen här och i öst, framhöll Nils-Erik.
Under en konsert med Moskvagruppen Akvalung med musik om liv, kärlek, längtan och önskan om frihet målade den ryska konstnären och solisten i Moskvaorkestern Lilia Ravilova fantastiska sandmålningar som visades på video.
Det kändes som att Moskvas avantgardescen hade rullat in över ön. Musiken gungade tungt ner mot militärbarackerna.
Kanske en och annan rekryt där gungande med i sommarnatten?
Arrangörer till No more war var den ideella föreningen Relearn Suderbyn samt kooperativet Suderbyn people-care. Initiativtagare var Robert Hall, boende i ekobyn.
