Lösningarna för att återuppbygga ett kretsloppsbaserat jordbruk finns inte i ett par reformer inom den svenska politikens räckvidd, skriver NOrdBruk – La Via Campesina Sverige i en replik på Marina Erikssons ledare som publicerades 7 december. Marina Eriksson och Jonas Wangsten från Förbundet Sveriges småbrukare ger svar direkt.
Småbrukarnas redaktör berör i sin ledare den 7 december flera viktiga aspekter för att möjliggöra en ny vitalisering av det småskaliga jordbruket – men Marina Eriksson missar det viktigaste. Det måste gå att leva på sitt uppehälle – annars förblir det småskaliga kretsloppsanpassade jordbruket just en romantisk dröm.
Att ett svenskt jordbruk är grundbulten i en livsmedelssäkerhet och en beredskap som i dagsläget inte finns håller vi utan tvekan med om. Likväl att fler jordbrukare skulle bidra till ekonomin och samhället på landsbygden. Men att hoppas på att en omställd landsbygdspolitik och förenklade regelverk ska möjliggöra detta är att ge falska förhoppningar om en enkel lösning.
Den nuvarande jordförvärvslagen är mycket riktigt i stort behov av förändring. Spekulationsintressen släpptes in i mark och skog redan innan EU-inträdet och anpassningen till kapitalliberaliseringsdirektivet, men den förvärrades avsevärt under tidigt 1990-tal. Att förändra jordförvärvslagen till något annat än en lag där mark och skog finns tillgängligt för spekulationskapital och där man återinför bo- och brukarplikt för att återkoppla åkermark med jordbruk och bonden – det vore att bryta med en av EU:s fyra grundläggande friheter, den om kapitalets fria rörlighet.
Den andra aspekten som Marina Eriksson glömmer är att det faktiskt måste gå att få en rimlig inkomst på det små och medelstora jordbruket. I dag är det en nisch där ett fåtal små bönder kan sälja sina premiumprodukter lokalt. Inte ens som en nisch genererar det ofta en rimlig pension eller möjlighet till sjukfrånvaro osv. Ska vi kunna ha ett hållbart lokalt förankrat jordbruk i skogsbygderna behöver vi bryta mot ytterligare en av EU:s friheter, tillika Världshandelsorganisationens (WTO) regler. Den om varors fria rörlighet. Vi får inte säga nej till import av thailändsk kyckling, brasiliansk ”naturbetes”kött eller polska antibiotikagrisar. Denna prisdumpande import håller priserna nere på en nivå där väldigt få kan konkurrera.
Vi i NOrdBruk – La Via Campesina Sverige, vill precis som Småbrukarna återbygga ett lokalt förankrat kombinationsjordbruk där skog och jord utgör en grund för regional ekonomi. Vi ser dock ett problem i att ”lösningarna” framställs som ett par reformer som finns inom den svenska politikens räckvidd. Så är det inte.
Ska vi återuppbygga ett kretsloppsanpassat jordbruk med ambitionen att försörja vår befolkning med livsmedel så ser ”lösningarna” tyvärr helt annorlunda ut. Att bryta med spekulationskapitalets fria rörlighet och den prisdumpande importen kräver en mycket stark folkrörelse som kan sätta press på opinion och politiker att göra upp med internationella kolosser. I La Via Campesina jobbar vi tillsammans med 200 miljoner andra småbönder runt om i världen med just dessa frågor.
I ljuset av detta är det tråkigt att konstatera att Småbrukarna hoppade av just denna folkliga mobilisering under 2017. Småbrukarna lämnade arbetet med Naturbrukskonferensen och i realiteten även arbetet med nätverket Makten över maten. De två svenska breda samarbeten som utgör grunden i en mobilisering för verklig förändring för småbrukare, bortom den romantiska drömmen, med folkförsörjning som målsättning.
Småbrukarnas riksförbund är välkomna att återansluta sig till arbetet med denna folkrörelse likväl som att ta del av och hjälpa till med NOrdBruks arbete på Europanivå – där vår jordbrukspolitik i realiteten bestäms. Även om man väljer att stå vid sidan om ber vi Småbrukarna att inte förenkla dessa problem och därmed förvrida debatten.
