”Varför gör vi det inte tillsammans?”

Allt har gått bra och enligt planerna. Förutom vädret. Efter en hyfsat solig sommar fylld av förberedelser inför klimataktivistlägret Climate camp Sweden, har dagen äntligen kommit. Dagen då det fem dagar långa lägret på Hisingen i Göteborg drar igång. Och då kommer ösregnet. Fanny Sannerud, som är en av arrangörerna har varit uppe sedan klockan sex i morse för att ställa iordning lägerplatsen i god tid. Det gick sådär. Nu är klockan två och dagens första programpunkt ska strax starta. Det är bara det att alla tält inte är resta och vissa elledningar inte är dragna än. Det går helt enkelt inte när det regnar så här mycket. Nu måste hon och de andra arrangörerna vänta ut regnet för att kunna göra färdigt det sista.

– Men det känns jättebra att lägret äntligen har startat. Fast jag är jättetrött, säger hon och skrattar.

För den som inte har ansvar för att resa tält och dra el är det ganska mysigt att det regnar. De flesta som kommit samlas spontant i ett av de två stora cirkustälten som rests på det stora gräsfältet på Sunnerviksgatan på Hisingen i Göteborg. Jens Rådberg, som rest hit från Lindesberg, har med sig en tofuglasslåda fylld med svarta vinbär och en påse sourcream- och onionchips. De visar sig vara en effektiv isbrytare. Många börjar spontant prata med Jens när de ser vinbären och chipsen.

– Jag har odlat dem på gården till hyreshuset där jag bor, säger han.

– Jättegoda, inget slavarbete bakom dessa, säger en ny bekantskap.

Gruppen som samlats kring tofuglasslådan ler åt den skämtsamma kommentaren.

Inspiration från Tyskland

Dag ett har 180 personer anmält sig till lägret, varav flera, precis som Jens, rest hit från andra delar av landet. Många har rest längre än så. 10 personer kommer från Lettland och ytterligare några från Danmark, Norge, Tyskland och Belgien. Just nu är bara ett drygt 40-tal personer på plats. Kanske har det med vädret att göra. I morgon anländer ytterligare bussar med aktivister till lägerplatsen.

Fanny Sannerud berättar att Climate camp Sweden blev påtänkt så sent som i april. Men trots den korta tiden från idéns födelse till lägrets start är det noga förberett, mestadels över nätet. Fanny, som är en del av gruppen Fossilgasfällan, säger att de har inspirerats av liknande klimatläger i Tyskland och England. Nu ville de göra något i Sverige. Den viljan visade sig finnas hos flera miljögrupper samtidigt. Jordens vänner hade dessutom redan arrangerat Klimatfestivalen två år i rad.

– Så vi ringde runt och pratade ihop oss för att sammankomsterna inte skulle krocka med varandra. Men så slog det oss att varför kör vi inte det här tillsammans i stället? Och på den vägen är det, säger hon.

Aktion är höjdpunkten

Det är ett gediget program de har sytt ihop. Allt från föreläsningar om bioenergi, handelsavtal, divestering och naturgas (som de döpt om till fossilgas för att markera att det handlar om ett fossilt bränsle), till workshops i tillverkning av aktionsrekvisita, aktivistmetoder och panelsamtal. Lägret har också dagliga informationsmöten, gemensamma måltider och mer sociala aktiviteter som fotbollsturnering för aktivister och de som bor i området. Klockan sju på lördag står det ”aktivistlöpning” på schemat. Lägrets höjdpunkt är en aktion mot den planerade naturgasterminalen, som Syre skrev om i nummer 15 tidigare i somras. Då ska ett gäng aktivister demonstrera med plakat i kanoter utanför området där terminalen ska byggas och ett demonstrationståg ska även gå över Älvsborgsbron.

– Nu hoppas vi att lägret kommer att ge resultat och att folk kommer gå härifrån och känna sig stärkta och peppade och tycka att det var kul och värt, säger Fanny.

Kurs i miljöaktivism

Climate camp Sweden är inte bara ett läger i den meningen att det pågår i flera dagar. Det är också ett läger på så vis att många deltagare tältar på lägerplatsen. På en fotbollsplan bakom cirkustälten kämpar Arta Kazaka från Lettland med att klura ut hur det egentligen är tänkt att tältpinnarna ska fästas. Hon har lånat ett tält av en vän och är inte helt övertygad om att det kommer att hålla regnet ute.

– Det blir jag väl varse i natt, säger hon.

Hon har kommit till Göteborg tillsammans med nio andra miljöintresserade personer från Lettland som går en kurs i miljöaktivism som lettiska Jordens vänner ordnar. Hon berättar att kursen är så populär att de fick skicka in ansökningsbrev och gå igenom en intervjuprocess för att bli antagna. Deltagarna, som är mellan 19 och 60 år, träffas en gång i veckan och vissa av dem är så passionerade att de åker buss i tre timmar för att delta. Arta berättar att hon sökte till kursen för att hon sedan länge känt sig bekymrad över Östersjön.

– Jag ser det här lägret som en väg in i aktivistvärlden och de metoder vi lär oss kan vi använda i vilka frågor vi sen vill, säger hon.

Utbyte av erfarenheter

I ett av de stora cirkustälten står göteborgarna Sebastien Thisted och Frida Björkroth och pratar med varandra. Även de säger att den sociala aspekten är en viktig anledning till att de valt att engagera sig i lägret.

– Jag hoppas på att få träffa folk jag har hört talas om eller läst om. Det är alltid kul. Sen ser jag fram emot kanotaktionen och att delta i workshops, säger han.
– Ja det är ett bra häng. Det blir en samlingsplats för hela klimatrörelsen, säger Frida.

Hon ser särskilt fram emot ett panelsamtal senare i veckan där de ska byta erfarenheter med de feministiska och antirasistiska rörelserna.

– Det har gått lite segt med att göra saker tillsammans i Sverige jämfört med andra länder. Det är bra att ha ett utbyte av idéer och strategier rörelser emellan. Och det är väl det som är tanken med det här lägret, att samla olika rörelser, säger hon.

Social cykling

Ett annat gäng som också vill lära känna nya aktivister är cyklistgruppen Cooperide, som arrangerar sociala långdistanscyklingar till olika klimataktioner. I år har de bestämt sig för att cykla mellan Climate Camp i Göteborg och Ende Gelände i Köln, en jätteaktion mot den tyska kolindustrin. (Syre kommer att berätta mer om deras äventyr i kommande nummer.)

Ja, det här med att mötas och samarbeta rörelser emellan är en vilja som de flesta pratar om här på lägret. I tältet vid entrén som fungerar som informationscentral sitter Christian Tengblad från Stockholm. Han är en av arrangörerna och anställd på organisationen Fossil free, som i Sverige driver kampanjer för att få företag och organisationer att divestera från fossila bränslen. Han tror att styrkan i Climate camp Sweden är just att det sammanför olika grupper. Tidigare, menar han, har det ofta varit så att olika klimat- och miljöorganisationer träffats på varsitt håll för årsmöten och sommarträffar.

– Men när man träffas tillsammans på det här sättet kan man tänka lite större och fundera på vad man kan göra ihop. Jag tror att det öppnar upp för att man vågar vara lite ambitiös, säger han.

Själv började han sitt engagemang genom planka.nu, vilket snart ledde honom in på engagemang mot stora motorvägsbyggen som Förbifart Stockholm, vilket ledde vidare till ett större helhetsperspektiv. Allt hänger ihop. Han menar att det finns en fara i att isolera frågor. ”Gör vi inget nu, helst igår, är det kört”, är en vanlig formulering som nog de flesta som intresserat sig för klimatfrågan känner igen. Christian menar att en sådan retorik, där klimatfrågan alltid beskrivs som den mest akuta, inte är särskilt produktiv. Betydligt mer intressant än att ställa olika frågors viktighet mot varandra, menar han, är att fokusera på hur man kan arbeta. Det är en av många beröringspunkter klimatrörelsen har med andra rörelser. Allt handlar i grund och botten om att vi har en orättvis värld, menar han, och det yttrar sig på många olika sätt.

– Därför har vi klimatrörelsen mycket att vinna på att ha en kontaktsökande och utåtriktad attityd mot andra som också vill förändra samhället, för det finns en kärna där som vi har gemensam.

Det som förändrar saker

Plötsligt tänds ljusslingan i cirkustältets tak och en spontan applåd uppstår i folksamlingen. En efter en faller bitarna på plats. En dryg timme efter utsatt tid drar programmet igång. Utanför leker barn från bostadsområdet runtomkring med fotbollar och sparkcyklar och tittar nyfiket in i det stora tältet som plötsligt rests på deras gräsmatta. Några av dem springer in till Christian och frågar om det finns fler bollar. Han börja rota i leksakshögarna bakom registrerings- och informationsdisken. Det finns fler bollar. Tältet töms på barn igen och Christian säger att det han ser mest fram emot under lägret är aktionen mot naturgasterminalen.

– Det kommer att bli väldigt häftigt. Framför allt eftersom vi kommer att ha hunnit bygga upp en gemenskap här innan. Det gör att det blir mycket roligare än en vanlig demonstration, då man oftast möts precis innan det börjar.

Men är det inte ångestladdat att lägga så mycket tid på att bekämpa en så stor och till synes oslagbar motpart som fossilindustrin?

– Jag tror att man får ångest av att veta om problemen. Även om det inte stoppar klimatförändringarna att vi sätter upp tält och genomför ett läger, så händer något med en. Så fort man börjar göra något konkret så försvinner känslan av ångest och ersätts av någonting annat. Det handlar om att man känner att det vi gör här är ett historiskt faktum, nämligen att det som förändrar saker är att människor går samman.