Radar · Nyhet

Cykelkök bidrar till uppdaterad nollvision

I går lanserade Trafiksäkerhetsrådet sin nya vision Beyond Zero. Enligt dem borde nollvisionen för trafiken inte enbart fokusera på att ingen ska dö i trafikolyckor, utan även främja transporter som bidrar till att fler lever längre och får ökad livskvalitet. En nyckeln för detta är cyklingen. I den sista delen av vår intervjuserie av göteborgska klimatprofiler har vi därför kommit till Fabien Roux, volontär på Cykelfixen i Biskopsgården.

Att cykling främjar både klimatet och den fysiska hälsan är ju väl känt, men du menar även att den främjar den psykiska. Hur menar du då?

– Det är så mycket slöseri med resurser, tid, pengar, känslor i dag. Snigeln är mitt favoritdjur. Man måste inte springa överallt hela tiden, det är mycket mer hälsosamt för oss att kunna ha tid för sin familj och och sådant som gör dig lycklig, inte bara produktiv. Alla vet ju att pengar inte gör dig gladare än någon annan. Vi måste anpassa oss mer till vår naturliga rytm, vi har tappat bort vår länk till naturen. Cykeln hjälper oss med det.

Cykelkök är ett koncept som har spridit sig mer och mer den senaste tiden. Vilka är de största fördelarna med gemensamma fixarverkstäder?

– Åh, var ska man börja? Det viktigaste är nog mötena mellan människor och att det gör fixandet så mycket mer tillgängligt. Man behöver inte ha en utbildning för att vara här, utan alla kan vara med på sin egen nivå.

”Det första jag hoppas på är mycket mer delning och återbruk. Det minskar resursbehovet, och det är steg som alla kan ta som jag tror mest på.”

Är den sociala en viktig aspekt för att få till en omställning tror du?

– Absolut, att vara tillsammans, att dela, att skapa tillsammans från grunden gör jättemycket. Bara det att lära sig prata med varandra gör jättestor nytta för samhället. Att nätverka på en mer jämställd basis, med färre hierarkier, det kan bara vara bra för samhället. Det behövs.

Vilken roll kan cykelköken spela?

– Cykelkök handlar jättemycket om folkbildning, att förstå att man kan ta saken i egna händer. Jag har hört många säga ”Nu kan jag laga min cykel, nu måste jag öva mig i att laga min tvättmaskin också”. Många upptäcker så mycket glädje när de förstår att man kan göra sådant själva. Där tycker jag att cykelkök och andra återbruks- och delningsinititaiv har en jättestor roll. De gör också att man kan återvinna mer, vilket är viktigt med tanke på hur många cyklar som slängs varje år.

I ett cykelkök delar man på kunskap, verktyg och reservdelar. Hur viktigt är delandet?

– Jätteviktigt. Vi har tappat bort delandet ganska mycket; man bor i sin lägenhet och har sina grejer och pratar helst inte med grannen. Då kan det vara svårt att säga ”Hej, jag behöver en stol, skulle du kunna hjälpa mig?”. Jag tror att cykelkök och liknande ställen är bra mellansteg för att inse att man inte behöver äga allt själv.

Göteborgs stad vill sprida cykelkökskonceptet till fler stadsdelar. Vad behövs för att det ska bli verklighet?

– Tillgång till lokaler är nog den första punkten. Har man en lokal får man mer av en identitet. Det är jättebra om hyresvärdar och kommunala bostadsbolag kan hjälpa till med lagring och utrymme. Det är också viktigt att man för en dialog och att det inte bara är frivilliga krafter som driver verksamheterna. Det allra bästa vore om det fanns små cykelkök utspridda överallt, då blir det både mer tillgängligt för alla och mycket enklare med logistiken. Ju fler vi är, desto bättre. Det kan aldrig bli för många cykelkök.

Vad är viktigast för att vi ska lyckas med omställningen till ett fossiloberoende samhälle?

– Vi måste tänka om. Vi har våra vanor, rutiner och kapitalistiska system som inte fungerar. Vi är så vana att ha mat i vilken mataffär som helst, och när vissa skriker om matsvinn är det många som inte ens reagerar. Vi måste börja förstå det här och lära om. Våga prata, fundera och ställa frågor. Det behöver också tas upp mer i utbildningen. Att sprida ordet vidare till barn är jätteviktigt eftersom det är de som kommer att behöva ta hand om det som vi lämnar efter oss.

Om du får visionera fritt om samhället år 2030, vad ser du då?

– Det första jag hoppas på är mycket mer delning och återbruk. Det minskar resursbehovet, och det är steg som alla kan ta som jag tror mest på. Jag tror att det skulle vara ett jättestort steg framåt. Jag hoppas också på mer politisk styrka och vilja, att man stöttar personer som tar bra initiativ. Jag tror på mer odling också. Man kan ha sina egna örter hemma istället för att köpa dem i affären, det är små steg som varje människa kan ta. Gillar du inte att odla kan du göra något annat. Alla kan göra något.

Vad är ett cykelkök?