Inom några decennier kan våra insjöfiskar bli ätliga igen. Kvicksilverproblemet verkar vara på väg att gå upp i rök, visar ny forskning.
Det till synes olösliga kvicksilverproblemet kan vara på väg att blåsa bort. Genom en slump har forskare sett att kvicksilver lämnar torvmarker mer än vad det kommer tillbaka, ett flöde som tidigare gått i motsatt riktning. Mats B Nilsson, professor vid Sveriges lantbruksuniversitet och en av de delaktiga i studien, har under ett års tid mätt kvicksilverflödena till och från Degerö stormyr i Västerbotten.
– Det vi skulle mäta var utbytet mellan atmosfären och myren. Vi räknade med att undersöka i vilken hastighet vi hade tillförsel av kvicksilver till myren. Vi blev alltså positivt överraskade när vi insåg att det har svängt, mer kvicksilver lämnar än vad som kommer tillbaka.
Kvicksilver klassas som ett mycket giftigt ämne och som resultat av 150 år industrier är koncentrationen förhöjd i mark runt om hela jordklotet. På sina håll har det resulterat i så höga koncentrationer att organismer som lever på platsen anses vara giftiga. I över hälften av Sveriges insjöar och vattendrag innehåller fisken så mycket kvicksilver att den inte anses vara ätlig.
– Den typen av kvicksilver som äts av små organismer och senare av kanske en gädda, den utsöndras inte utan den ackumuleras istället i organismen. Har man mycket myr i området runt en sjö, varifrån vattnet i sjön kommer, då blir det generellt sett den större mängd kvicksilver i fisken.
De nya prognoserna visar att fiskar från dessa vattendrag kan bli ätliga inom 30-40 år, vilket är en stor skillnad från tidigare prognoser.
– Det har funnits en uppgivenhet runt ämnet. Vi har släppt ut en massa kvicksilver och vi har sett hur det finns i marken i hela Sverige, men vi har inte sett någon möjlig förbättring i nära framtid. Man har räknat med 300–400 års horisont innan kvicksilvret minskar. Men är den här myren representativ, talar vi helt plötsligt om tidshorisonter på 30–40 år istället. I det ljuset har vi sett en positiv nyhet.
Anledningen till att flödet nu har svängt tror Mats B Nilsson handlar om internationellt arbete för att minska kvicksilverutsläpp.
– Under ett sekel har vi haft tillförsel av kvicksilver från atmosfären till myren. Men de senaste 10–20 åren har det funnits mycket aktiviteter internationellt för att minska utsläppen av kvicksilver.
Kvicksilver kan inte brytas ner utan försvinner från myren genom att den omvandlas till gasform och tas upp i atmosfären. En mindre mängd lakas även ur och hamnar i vattendrag och sjöar. Via nederbörd återvänder kvicksilvret sedan till marken. Det som är nytt i studien är att flödet av kvicksilver från myren till atmosfären visade sig vara dubbelt så stort som tillförseln till myren via regnvatten.
Att man mäter i just torvmarker handlar inte om att de är extra utsatta för kvicksilver. Däremot utgör de en miljö som är väldigt bra för omvandling från kvicksilver till metylkvicksilver. Metylkvicksilver anses vara giftigare och är även den typ av kvicksilver som ackumuleras i fisken.
– Trots att kvicksilvret inte försvinner utan går upp i atmosfären, för att sedan falla ner på andra ställen på jorden, är det ett framsteg att det försvinner från torvmarkerna. Då minskar risken för att det går ut i våra vattendrag och ackumuleras i levande organismer, säger Mats B Nilsson.
Nu vill man göra fler mätningar för att bekräfta resultatet. Samtidigt måste arbetet med att minska utsläppen till atmosfären fortsätta, menar Mats B Nilsson.
– För att det här ska fortsätta förutsätts det att alla de ansträngningar som har gjorts för att minska kvicksilver till atmosfären och sänka koncentrationerna fortsätter och helst blir ännu starkare.
