Ringar berättar om fåglarnas liv

Klockan närmar sig åtta och på Getteröns fågelstation i Varberg är kontoret fyllt av fågelkvitter. Runt ett skrivbord sitter Bo Nielsen och Stefan Hage, försiktigt fäster de små ringar av aluminium runt benen på fåglar som fastnat i slöjnäten.

– Det är fullt upp, fåglarna rör sig mycket nu på morgonen, om någon timme kommer bara enstaka fåglar att fastna i näten, berättar Bo Nielsen, ansvarig för fågelstationen.

Han blåser försiktigt över magen på en svarthätta för att undersöka fettmängden och tittar närmare på ruggränserna.

– Fettet är bränslet, den här har lagt på sig bra och kan nu flytta ner till östra Medelhavet. Rörsångaren här ska längre ner till länder i Afrika som Niger, Nigeria och Mauretanien.

Efter den snabba kontrollen släpps de ut i frihet igen genom ett litet hål i väggen. Den insamlade informationen ger ledtrådar om flyttmönster, övervintrings- och häckningsområden, ålder och hur fort de kan flyga. Den är också en värdefull del av miljöarbetet då kontrollerna kan ge information om miljöförstöring och klimatförändringarnas effekt på fåglarna.

– Gransångaren är ett exempel på en nyinvandrad fågel, den har kommit söderifrån. Det är många nya arter som är på gång i och med det förändrade klimatet, berättar Bo Nielsen.

Halland har ett rikt fågelliv. Ringmärkningen på fågelstationen börjar i mitten av juli och pågår så långt in i november som vädret tillåter. Blir det för mycket regn måste näten plockas ner då fåglarna inte tål att bli blöta när de sitter fast. Sedan starten 1958 har runt 245 000 fåglar försetts med ring på stationen.

Några tusen av dem har Martin Isaksson samlat in från näten. Han tar med sig några tomma påsar från hyllan och beger sig ut till näten som satts upp i vassen utanför stationen.

– Det är så spännande, fåglar är väldigt vackra och det är roligt att förstå hur de fungerar, säger han.

– Det började för tre år sedan med att jag var här och tittade vid varje visning under sommarlovet, sedan fick jag börja assistera. Då deltog jag varje ledig stund. Nu går jag i sjuan och det finns lite mindre tid för att ringmärka.

Fågelsång spelas upp i högtalare intill näten för att locka till sig fåglar. Martin Isaksson lossar en rörsångare som trasslat in sig ordentligt. Den ser fräsch och pigg ut konstaterar han. För att hantera fåglarna vid ringmärkningen krävs utbildning och erfarenhet.

– Man får inte klämma på något sätt, då kan fågeln få ont eller dö. Det tar några månader att få till greppet. Det är mycket att lära sig om hur de beter sig med andra, hur man åldersbestämmer, mäter vinglängd och artbestämmer.

I näten intill buskarna har trädgårdssångare och svarthätta fastnat. Martin Isaksson är noga med att lägga olika arter i olika påsar för att fåglarna inte ska skada eller äta upp varandra. Blåmes kan bitas otroligt hårt, berättar han.

På stationen fiskar Bo Nielsen upp en rödhake ur en av påsarna. Det är en ungfågel konstaterar han.

– Det syns på fjädrarna som fortfarande är prickiga vid ruggränsen. Fjädrarna byts varje år.

Småfåglarna har en lång resa framför sig. Den lilla rödhaken ska nu flyga till det mildare klimatet i Medelhavet.

– Den vanligaste strategin är att de äter mycket och sedan flyttar antingen i ett sträck eller under nätterna. De går upp dit vindarna är bäst, det kan vara runt tusen meters höjd. Större fåglar som stripgäss, som flyttar över Himalaya, och mindre sångsvanar kan i sällsynta fall flyga på upp mot 10 000 meters höjd.

Bo Nielsen ser ringmärkningen som en unik chans att komma nära fåglar och få kunskap om hur de fungerar. Han hoppas att fler får upp ögonen för ringmärkning. Det kan vara svårt för fågelstationerna att hitta engagerade volontärer.

– Om man är intresserad och vill lära sig ska man gå till en fågelstation eller en privat märkare i närheten och fråga om man får komma och assistera. Ringmärkning är en spännande upplevelse och det är fantastiskt att se fåglarna på nära håll.