Det har varit en dålig sommar för modebranschen, meddelar Ekonomiekot. Försäljningen har gått ner med hela 1,7 procent. Oh, så bra, tänker jag, äntligen köper folk lite mindre kläder. Men ekonomireportern som rapporterar nyheten är helt klart av motsatt uppfattning. Företrädare för branschen intervjuas i inslaget och deklarerar att detta är mycket oroande. Modebranschen dras med stora problem i form av höga hyresavtal och högre dollar- och eurokurser, berättar de bland annat. Intervjuaren, ekonomireportern, föreslår att det kan vara det dåliga vädret som gör att folk köper mindre kläder, och tillsammans konstaterar de att folk kanske hellre går på krogen än till klädbutiken när vädret är tråkigt.
Man skulle ju kunna tänka sig en helt annan vinkling på historien: ”Äntligen! Folk köper mindre kläder. I många år har trenden varit oroväckande, vi köper mer och mer kläder trots att vi vet att det tär ohållbart på jordens resurser att tillverka mängder av billiga bomullsplagg”. Och så en intervju med någon hållbarhetsforskare som kan berätta om hur man uppmuntrar mindre konsumtion och mer återvinning – just textilier är ju en mycket svag punkt när det gäller återvinningsindustrin.
Men nej, den historien får vi inte höra. Inte på tidningarnas ekonomisidor i alla fall. Tvärt om. De är helt sålda på det ensidiga nyliberala budskapet om att ständig ekonomisk tillväxt är Den Enda Vägen. Vad jorden tål och inte tål tycks vara helt ointressant för ekonomerna och de reportrar som intervjuar dem. Klimatförändringar verkar de aldrig ha hört talas om.
Inte heller berättar de om arbetsförhållanden där kläderna tillverkas, om barnarbete, fabriksbränder och omänskligt slit till svältlöner.
Här är några andra exempel på rubriker på ekonomisidor de senaste åren: ”Mörk framtid för europeiska lyxvaror”, ”Köttkonsumtionen kvar på rekordnivå”, ”Rekordförsäljning av personbilar i maj”, ”Lyft för USA:s detaljhandel”.
Var finns den kritiska vinkeln, var finns ifrågasättandet och opartiskheten? Var finns försöken att se utanför den trånga nyliberala boxen?
Nej, nu var jag orättvis. När jag bläddrar i gamla rubriker hittar jag också den här: ”64-timmarsveckor för barn i textilfabriker”. En artikel om förhållandena i Bangladesh där barn från slumområden jobbar i fabriker som anlitas av många västerländska bolag. Artikeln bygger på en rapport från organisationen Overseas Development Institutet och har distribuerats av TT.
Så rätt ska vara rätt. Även på ekonomisidorna slinker det ibland igenom en nyhet som speglar den dystra verkligheten bakom vår klädkonsumtion.
