Zoom

Jemenitiska flyktingar i Djibouti drömmer om fred

Enligt FN har 2,4 miljoner människor tvingats bort från sina hem till följd av inbördeskriget i Jemen. En del av flyktingarna har tagit sig de tre milen över vattnet till Djibouti via ett sund vid Röda havets inlopp som kallas ”tårarnas port” eftersom så många människor genom historien har drunknat på vägen.

Efter resan över vattnet till grannlandet Djibouti har en del av de jemenitiska flyktingarna samlats här i ett läger utanför Obock, en liten soldränkt stad vid kusten på Afrikas horn.

När striderna förvärrades i Jemen under förra året utlöste det en massflykt. FNs flyktingorgan beräknar att 2,4 miljoner människor tvingats bort från sina hem och att runt 120 000 av flyktingarna har begett sig utomlands.

Förhållandena i lägret är enkla. Men nu har åtminstone en skola kunnat öppna, tack vare en amerikansk missionär som finns på plats. Här får barnen en chans att plugga, men skolan fyller också en annan viktig roll, berättar missionären.

– Utbildning är naturligtvis viktigt, men det handlar också om att visa flyktingarna att de betyder något och har en framtid – att de inte är bortglömda, säger Marianne Vecchione, som kommer från Los Angeles men nu har varit här i Obock i ett år.

 

En flicka som bor i lägret transporterar bort sopor i en skottkärra. Foto: James Jeffrey/IPS

Flyktingarna bor i enkla tält och kommer från olika delar av Jemen och från alla socialgrupper. Här finns fattiga fiskefamiljer, men också människor som tillhörde medelklassen i det fattiga hemlandet.

– Jag hade det mesta, ett jobb och en internetbutik, men huthirebellerna tog allt, säger Saddam som är 25 år och kommer från staden Alhodida.

Han berättar att hans butik hade ett högt ekonomiskt värde.

– Men nu är allt borta. Min mamma, pappa och syster är kvar i Jemen medan jag är här med två av mina bröder. Men vi vet inte var min tredje bror finns, han har försvunnit någonstans, säger Saddam.

Trots all oro för anhöriga och över framtiden gör många av flyktingarna sitt bästa för att hålla humöret uppe.

– Välkommen till medeltiden, säger Ali, 22, leende medan han lyfter undan ett tygstycke som fungerar som avskiljare till ett litet utrymme där det står två tält.

Här bor han tillsammans med sin mamma och fem syskon. Två av de yngre syskonen går i skolan i lägret, där Ali arbetar ideellt som lärare. Ali berättar att familjen hade ett bra liv i huvudstaden Sanaa ända fram tills att hans pappa dödades i samband med ett flygangrepp. Hans 18-årige bror Issa säger att framtiden nu är oviss, sedan pappan och hans inkomster försvunnit.

– Tidigare fanns min framtid i Jemen. Men om vi skulle resa tillbaka nu skulle vi tvingas börja om från noll. Förr klarade vi oss på egen hand, men hur skulle det gå till nu?

När lägret var som störst bodde här runt tre tusen personer. Nu finns runt en tredjedel kvar. En del av flyktingarna har valt att återvända till hemlandet, trots att inbördeskriget rasar vidare.

– Ingenstans är lika bra som hemma, säger en kvinna som inte vill uppge sitt namn.

– Inget går att jämföra med den plats där du växte upp, vi saknar allt hemma i Jemen – traditionerna, parkerna, moskéerna och kulturen, säger hon.

 

Livet i lägret blir enformigt och trist, så när en grupp kameler strövar förbi blir uppståndelsen stor bland barnen. Foto: James Jeffrey/IPS

Nyligen avslutades de långa fredssamtal som hållits i FNs regi för att nå en lösning på konflikten i Jemen, utan att några resultat uppnåddes. Sedan dess har striderna mellan regeringsstyrkorna och huthirebellerna fortsatt.

Kriget i Jemen utkämpas mellan regeringsstyrkor som stöttas av Saudiarabien mot huthirebellerna som uppges få stöd från Iran. Flyktingarna i lägret menar att det är rebellerna som begår de flesta och värsta illdåden.

Marianne Vecchione berättar att när hon bad barnen i en klass att rita teckningar så fick hon in flera bilder som föreställde utbombade hus, döda människor och båtar som besköts från land när flyktingarna påbörjade sin resa mot Djibouti. Hon säger att många av flyktingarna är djupt traumatiserade, och att det är ett faktum som ofta glöms bort i samband med internationella hjälpinsatser.

– I biståndsvärlden sköts allt i enlighet med olika projekt och program, inte i förhållande till individer, säger hon.

Tom Kelly, som är USA:s ambassadör i Djibouti, menar att regeringen i det lilla landet har gjort vad de kan för att hjälpa flyktingarna.

–De har räddat tusentals liv och förtjänar beröm för att ha öppnat sina gränser för människor som inte hade någon annanstans att ta vägen, säger han.

Enligt Tom Kelly har sammanlagt 35 000 jemenitiska flyktingar fått skydd i Djibouti. I förhållande till landets storlek är det en lika hög siffra som om 13 miljoner människor sökte sig till USA, förklarar han.