Som ett barn av flera kulturer har jag fått anpassa mig snabbt när jag kommit tillbaka till Sverige. Jag tvingas bete mig folkhemsvant och andra sätt jag har är på något vis inte giltiga eftersom jag är blond och har blå ögon. Här existerar bara på och av. Svensk eller invandrare. Jämlikhet eller förtryck. En gång blev jag utslängd från en bar för att jag beställde på engelska.
Ändå tror många av oss att vi kommit längre än andra kulturer. Vi tycker att vi är bra på att sprida barns rättigheter och ställa krav på diktaturer. Vi vill gärna framstå som toleranta. Trots det vecklar svensken in sig. Jag har så klart ifrågasatt mina svenska inlärda föreställningar själv och upptäckt att även mina ideal ibland saknar verklighetsförankring.
Ta till exempel det här med generalisering. Så fort det sägs något om svenskar höjer man rösten indignerat och hävdar att det är ”farligt” att generalisera. Jag har aldrig förstått varför. Inom vetenskaperna är generaliseringar en nödvändighet för att förstå större strukturer, komma åt problem och hitta lösningar. Det är en förutsättning för att kunna bedriva vetenskap överhuvudtaget. Annars är det bara en subjektiv beskrivning av hur den personen tycker något är, överallt och alltid. Men en generalisering kan inte ljuga eller ha fördomar.
Jag har upptäckt att detta mest händer när man generaliserar om svenskar. För att generalisera om Afrika verkar inte vara några problem alls – en kontinent större än USA och Kina tillsammans. Då kan man säga att afrikaner är svarta, att de krigar och bor i byar där kvinnorna blir omskurna. Om man nämner vita afrikaner, städer eller mänskliga rättigheter skiner svensken genast upp och säger Sydafrika, Johannesburg och Nelson Mandela. Lite som att de enda européer som har bra sjukvård måste heta Glenn, bo i Göteborg och syssla med europeisk dans.
Så, detta med att generalisera. Jag skulle snarare säga att det är ytterst farligt att inte generalisera eftersom det resulterar i att vi flyter vi iväg i alla möjliga personliga åsikter om hur världen skulle se ut. Generaliserar vi däremot, kan vi aldrig stå oemotsagda. Om jag säger att muslimer har dålig kvinnosyn måste jag redogöra för vilka muslimer jag menar. De flesta män i Mellanöstern? Kanske de med makt i Saudiarabien. De flesta muslimer i afrikanska länder? Knappast. De flesta i Asien? Det beror på politiken.
Generellt får vi ju från amerikanskt ägd media en bild av islam som passar stödet för den amerikanska utrikespolitiken. Generellt – ja, det är en väldigt viktig generalisering. Utan generalisering finns bara fördomar. Med generaliseringar måste du bygga dina föreställningar på något och tål att bli ifrågasatt. Men låter du bli börjar du likna en gardin – det är bara luft bakom.
Trots det ropar svensken panikslaget att man inte får generalisera, i alla fall inte om det gäller oss själva. Vi kanske skulle pröva lite tolerans, på riktigt?
Att ett frihetligt parti snart kan sitta i regeringsställning på Island.
Att opinionen har svängt och att det enligt Aftonbladet är färre svenskar som vill hjälpa flyktingar.
