Kiki-scenen är en växande subkultur och aktiviströrelse som bildats av HBTQ-ungdomar i New York. Unga människor som slåss för sina rättigheter som transpersoner och för att finna sin egen plats på jorden. Här finner många en fristad från samhällets rasistiska, homo-och transfobiska förtryck.
I filmen får vi följa några ungdomar som blivit utslängda och övergivna av sina familjer när de kommit ut som trans. De vittnar om en rigid omvärld som inte accepterar dem som de är. I de flesta miljöer som Kiki-ungdomarna kommer ifrån är det helt förbjudet för biologiska pojkar och män att utforska de feminina världarna.
Trycket är starkt från föräldrar och samhälle att killar ska vara maskulina och avviker de från den normen blir de utsatta och utstötta. Familjerna reagerar i många fall med bestörtning, örfilar, skändar och förskjuter sina barn, och det innebär naturligtvis att många hamnar på gatan och får kämpa hårt för att finna ett sammanhang att leva värdigt i.
De som tillhör Kiki-scenen samlas kring den konstform som kallas ”House and Ball”, vars mest kända uttryck är vogue-dansen; en kraftfull, graciös och glädjefull dans-stil där de medverkande bär fantasifulla, spektakulära, mycket personliga kostymer och kreationer som för tankarna till cabaret, dragshow eller dramatisk catwalk med spännande hand- och benrörelser som influerats av egyptiska gester, rå balett och fri modern dansteknik.
Dansarna uppträder i tätt samspel med djs, en högljudd kommentator och jubelrop från åskådarna. Dansen handlar lika mycket om att ha kul som att ge utlopp för personlig smärta och djup sorg över sakernas tillstånd, och i de berörande närgångna porträtten i filmen förnimmer vi deras olika historier som lyser igenom paljetter, peruker och smink.
Dansarna tränar och tävlar på balerna i lag, eller ”hus”, som det kallas i sammanhanget. ”Husen” är olika grupperingar som också är alternativa familjesystem, med en struktur där de är varandras döttrar, mammor, kusiner med mera för att ersätta de förlorade familjerna. Kiki-scenen är ett matriarkat där lagledarna kallas ”föräldrar” – ”gaymothers”.
Kiki-scenen är en viktig politisk plattform för en gräsrotsrörelse som innehåller många viktiga mål. Transpersoner i USA har generellt mycket svårt att försörja sig därför att folk inte anställer dem på grund av deras avvikelse från könsnormen.
Många transkvinnor blir sexarbetare och vissa går igenom transition bara för att kunna få mer betalt. Hormoner är dyrt och eftersom det är så svårt för dem att få ett vanligt jobb, så blir de ”eskorter” för att överleva. Många lever i hemlöshet och arbetslöshet, och utsätts för hatbrott och polisvåld, många lever med hiv och andra sjukdomar och det här är några av de utmaningar som aktivisterna arbetar för att lösa.
Men kanske framför allt innebär Kiki för många en plats att utforska sig själv utanför det heteronormativa samhället. En oas där de slipper den transfobi som är roten till så många av deras existentiella problem. De utmanar samhällets normer tillsammans, stöttar varandra att ta för sig av det som är äkta för dem själva. Ett sätt att mötas och ge varandra kraft.
Ballroom har existerat i New York i över 100 år. Ungdomarna i Kiki har tagit traditionen vidare och skapat en estrad vars mål är att med glädje och gemenskap frigöra marginaliserade personer som saknar representation i de flesta offentliga sammanhang i det amerikanska samhället. Kiki-scenens budskap sprider både medvetenhet och ljus, och med den här filmen når de riktigt långt utanför New Yorks stadsgränser.
