Terence McKenna hade en enorm massa teorier och idéer om människans utveckling – bland annat ansåg han att psykoaktiva ämnen är en integrerad del av den. Jerker Jansson har besökt hans universum för en omöjlig intervju.

Himlen är bjärt orange. Träd växer upp och ner från den, deras grenar är fulla av enorma persikoliknande frukter som pulserar av ett mjukt, rosa ljus. Jag hänger i tunna spindeltrådar från en jättelik ballong, gjord av ormbunkar. Och av någon anledning vet jag att allt detta sker inne i min egen mun.

– Coolt, va?

Jag fattar först inte varifrån rösten kommer. Sen ser jag. En av frukterna har ögon, näsa och mun.

– Jo, du har rätt, säger frukten.

Jag stirrar på den.

– Du brukar ju alltid säga att varje människa är ett löv på mänsklighetens träd. Eller, du har nästan rätt. Vi är frukter.

Frukten börjar gunga fram och tillbaka, snabbare och snabbare och faller till slut onaturligt långsamt till marken, men istället för att krossas förvandlas den till en apa. En sliten skäggig apa i slafsiga jeans och t-shirt.

– Terence, säger apan. Du ville prata med mig?

Jag fnissar. Jag hänger inte längre under ballongen, jag står bland röda tulpaner upp till höfterna.

– Allvarligt? Skojar du? Det här?

Jag slår ut med armen. Apan skrattar ett bullrande skratt och plötsligt sitter jag i en stor länsfåtölj. Mitt emot mig sitter Terence McKenna.

– Ville bara testa om du var vilken flumskalle som helst. De finns i parti och minut. De som tar mina idéer som intäkt för att tända på, men inte har förstått ett dugg. De som slutar lyssna efter ordet drog.

Han reser sig upp, går fram till den öppna spisen framför oss, langar in några vedkubbar och tänder på. Det börjar att brinna direkt. Som på film.

Människan är kass

Efter att som ung bland annat ha pluggat ekologi och smugglat hasch ägnade Terence McKenna sjuttiotalet åt att utforska olika droger. Han reste till Amazonas för att söka rätt på en planta som innehåller det psykoaktiva ämnet DMT, men hittade istället stora psilocybinsvampar, det som brukar kallas ”magic mushrooms”. Han menar att de experiment han genomförde tillsammans med sin bror satte honom i kontakt med Logos, en röst som förklarade grunden till religiösa upplevelser för honom.
– Har du tänkt på varför människan är så kass? undrar han när han vänder sig om.

Jag tittar upp.

– Kass?

– Ja, vi ser dåligt, hör dåligt, tänker dåligt och är rätt svaga och bräckliga. De flesta av oss är mer eller mindre förvirrade, känslomässigt ur balans. Vi gråter, blir deprimerade, har ångest.

– Djur kan också deprimerade, svarar jag. Vem som helst som har sett en isbjörn på zoo vet det.

– Det är sant, men med oss är det liksom normaltillståndet. Varför måste vi ta mediciner för att fungera?

Han gör en paus. Utan att han behöver säga det förstår jag. Medicinerna är halvtaskiga ersättningar för de ursprungliga droger vi använde.

– Och om du tänker på bilar, maskiner, datorer, alla redskap vi använder för att bli människor fullt ut. Vi har utvecklats i samklang med vår teknologi.

Droger och teknologi

McKenna nöjer sig inte med att prata om droger, för honom är virtuella verkligheter, artificiell intelligens, utomjordingar och alternativa evolutionsteorier lika intressanta.

Han gör ringar runt sina ögon med sina fingrar.

– Glasögon! Tänk vilken betydelse de har haft för mänsklighetens utveckling. Tänk så många vetenskapliga upptäckter som inte skulle ha blivit av bara för att deras upphovsmän inte kunde se ordentligt, läsa, i synnerhet på ålderns höst.

Han ser själv väldigt dåligt. Sedan barnsben har han burit väldigt starka glasögon. Ibland undrar jag om inte upplevelsen av att se dåligt i sig skapar ett intresse för teknologi. Men jag hinner inte fråga honom. Han har tänt en cigarrett och viftar med den i luften.

– Visst finns det andra djur som tar droger, men kaffe, tobak, alkohol. Och är det inte droger så är det sex, teve, spel.

– Det moderna samhället ställer enorma krav på oss, säger jag. Inte konstigt om folk behöver varva ner, måste bearbeta allt.

– Ja, men jag tror att drogerna har fungerat på samma sätt som teknologin, de har varit avgörande för mänsklighetens utveckling. Våra förfäder följde stora gräsätande djur på Afrikas slätter. Dels för att jaga eller stjäla as från duktigare rovdjur, dels för att äta av insekterna som levde i gräsätarnas dynga. En del svampar som växer runt dynghögarna är psykoaktiva. Än i dag växer de där. Också i Sverige. Överallt.

Utmanar det invanda

Det scenariot är centralt för hans resonemang. Människan blev människa tack vare droger. Han har inte fått särskilt mycket stöd i vetenskapliga kretsar för sina teorier, tvärtom har de avfärdats som byggda på missförstådda källor och rena spekulationer. Men det är inte sanningshalten i hans teorier som intresserar mig, utan det faktum att han utmanar invanda föreställningar.

– Den som åt svamp blev lite mer kreativ, lite gladare och framför allt lite kåtare. Eller mycket kåtare. De såg bättre. Hörde bättre … Och det satte igång en utveckling mot den moderna människan.

– Men om alla vore stenade jämt …

Han avbryter mig, leende.

– Ja, hur farligt vore det? Hur jävla bra funkar det nu?

– Men om folk skulle köra bil på svamp? undrar jag.

– Man kanske inte behöver köra bil. Man kanske inte behöver ha så bråttom. Långsamhet är som Ivan Illich visar i sin text om cyklar effektivt. Eller. Det beror på vad man menar med effektivitet. Vårt samhälle är inriktat på en form av effektivitet som är destruktiv, kontraproduktiv, människorna använder en massa tid åt att arbeta för att få ihop pengar till att ta sig till och från jobbet så snabbt som möjligt, bara för att fylla den tid de sparar med mer arbete.

Det slår mig plötsligt. Vi befinner oss i ett parallellt universum. Ett sånt som MacKenna menade finns och som man når med hjälp av droger. I det universum där det gudomliga håller till. Jag ser mig omkring. Terence tittar på mig.

– Å andra sidan är det ju inget fel om folk använder droger bara för att de använder droger. De är ju likafullt till nytta.

En allmänning är något som ägs och brukas gemensamt. Ursprungligen syftade det på jordbruksmark eller skogsområden, men det har i dagens samhälle fått en vidare betydelse och kan användas om allt ifrån operativsystemet Linux och webbencyklopedin Wikipedia till en gemensamt ägd verkstad eller samlingslokal. Ägandeförhållandena kan se olika ut, men i Sverige är det till exempel vanligt att en allmänning ägs av en samfällighet.

Dilemmat

Kritiker av allmänningar brukar hävda att människans inneboende egoism leder till att systemet inte fungerar eftersom alla ser mer till sitt eget bästa än till kollektivets. Det här dilemmat är långt ifrån nytt, redan Aristoteles skrev att “det som är gemensamt för störst antal personer får minst omsorg. Människan bryr sig mest om det som är hennes eget och mindre om det som är gemensamt.” På 1800-talet skrev den brittiske ekonomen William Forster Lloyd en pamflett där han tog upp ett exempel på allmänningens dilemma.

Exemplet handlade om en grupp fåraherdar som delade en bit mark tillsammans, vilket var vanligt i den tidens England. Lloyd lyfte fram att ur den enskilde fåraherdens perspektiv skulle det vara rationellt att skaffa fler får för att öka avkastningen, men för gruppen som helhet skulle det bli ohållbart eftersom det skulle leda till att marken överutnyttjades.

Spridning

1968 fick begreppet Allmänningens dilemma stor spridning då den amerikanske ekologen Garett Hardin skrev en artikel som hette just ”Tragedy of the commons”. Hardin utvidgar begreppet till att gälla hela jordklotet och tar upp tre exempel på allmänningens dilemma: överbefolkningen, utnyttjandet av naturresurser och människans förhållande till välfärdsstaten. I alla dessa fall menar Hardin att individens mål – till exempel att skaffa egna barn, att använda upp viktiga resurser eller att utnyttja välfärdssystemet för sin egen vinning – strider mot det som är bäst för mänskligheten i stort. 
Man kan dela upp dilemmat i två kategorier. Dels att det som är gemensamt överutnyttjas. Lloyds pamflett om betesmarken är ett exempel på detta, men också dagens storskaliga fiske där många fiskarter håller på att försvinna eftersom det fiskas för mycket. Dels att ingen tar ansvar för det gemensamma, ett exempel på det kan vara ett kollektiv där ingen städar eftersom ingen specifikt har det ansvaret eller att man ägnar mer tid åt att ta hand om sin egen odlingslott än en gemensam eftersom man tjänar mer på det.

Ett av de största exemplen på dilemmat är kanske klimatförändringarna, där det som uppfattas som positivt för individer – i alla fall på kort sikt – riskerar att förstöra hela vår livsmiljö. 

Lösningar

Så hur kan man lösa dilemmat? Elinor Ostrom, som fick Riksbankens pris i ekonomi till Alfred Nobels minne 2009, har föreslagit att dilemmat inte är så svårt som Garett Hardin och andra vill göra gällande. Hon pekar på att det finns gott om allmänningar över hela världen som fungerar framgångsrikt och där de som driver allmänningen gemensamt har beslutat om vilka regler som ska gälla. Det underlättar dock, menar Ostrom, om det finns tydliga gränser för vad som är gemensamt, att alla är medvetna om vad som händer om resurserna överutnyttjas och att det drivs av en lokalt förankrad  grupp med tydliga sociala normer och värderingar.

Ett annat exempel på hur man kan lösa dilemmat är det som brukar kallas för naturens rättigheter. Om man, som man till exempel har gjort med floden Whanganui på Nya Zeeland, erkänner floder, skogar och berg som subjekt med rätt att finnas till så förhindrar man också människor från att överexploatera dem.

Geografen Douglas L. Johnson har studerat nomadiska pastoralistsamhällen i Nordafrika och Mellanöstern och lyfter fram att för många av dem som lever i dessa samhällen är inte det viktigaste att få en så hög profit som möjligt utan att långsiktigt minimera riskerna, vilket man gör genom att inte överutnyttja en bit mark.

Från vänsterhåll menar många att allmänningens dilemma har använts som ett propagandaverktyg för att rättfärdiga privat ägandeskap framför gemensamt ägande. Propagandaverktyg eller ej – att allmänningar omöjligt skulle kunna fungera på grund av människans  inneboende egoism får nog anses vara en myt. Fråga till exempel det schweiziska jordbrukskollektivet som framgångsrikt har drivit en allmänning sedan 1517, samtidigt som bönderna också har haft sina egna privata odlingar.

Extinction Rebellion, eller XR, startade i England 2018. Det är en organisation som använder sig av fredlig civil olydnad för att få regeringar världen över att genomföra konkreta åtgärder i syfte att stoppa en ekologisk och social kollaps. XR vill också att det ska införas medborgarråd för klimaträttvisa och ekologisk hållbarhet och att vi ska ha uppnått nettonollutsläpp år 2025.

Återställ våtmarker

Beskrivs ibland som en utbrytargrupp ur XR. Återställ våtmarker driver frågan att vi ska stänga ner torvbrytningen och återställa Sveriges alla våtmarker. Enligt organisationen står torrlagda våtmarker för 25% av Sveriges koldioxidutsläpp och de menar därför att detta är en av de lägst hängande frukterna för att stoppa klimatförändringarna. Organisationen har fått stor uppmärksamhet för sina vägblockader och för att de tagit sig in på olika arenor med banderoller.

Greenpeace

Greenpeace grundades i Kanada 1971 och kan sägas ha gått i bräschen för den fredliga civila olydnad som många miljöorganisationer ägnar sig åt idag. Från att främst ha varit en anti-kärnkraftorganisation breddades de snart och började ägna sig åt olika typer av miljöfrågor. De har blivit kända för sina spektakulära aktioner, både till land och till havs, mot till exempel valfångst, kärnkraftsanläggningar med mera. I dagsläget fokuserar de mestadels på att stoppa den globala uppvärmningen och bevara den biologiska mångfalden i haven.

Naturskyddsföreningen

Sveriges största och äldsta miljöorganisation. Bildades 1909 av ett antal akademiker och bland de första medlemmarna fanns bland andra Selma Lagerlöf. Organisationen har lokalavdelningar i hela Sverige som bland annat ägnar sig åt studiecirklar, naturvandringar, prylbytardagar och mycket mycket mer. Samtidigt ägnar de sig också åt lobbyverksamhet på nationell nivå. Ligger också bakom miljömärkningen Bra miljöval.

Fältbiologerna

Naturskyddsföreningens fristående ungdomsorganisation. De bildades 1947 och har precis som moderorganisationen en väldigt spretig verksamhet med allt ifrån fågelskådning och exkursioner till klimat- och rättviseaktioner. De uppfattas dock av många som lite mer radikala än Naturskyddsföreningen och de har använder ibland civil olydnad. Föreningen riktar sig till personer i åldern 6 till 25 år.

Världsnaturfonden WWF

WWF behöver kanske ingen närmare presentation. Det är en av världens största miljö- och naturvårdsorganisationer och driver framförallt frågan om att hejda förstörelsen av värdefulla livsmiljöer och bevara den biologiska mångfalden. Men man arbetar också med att förnybara resurser ska användas hållbart och att minska ohållbar konsumtion. Sedan starten 1961 har de bland annat inrättat flera nationalparker och tagit initiativ till världens största miljömanifestation, Earth Hour.

Jordens vänner

Jordens vänner är den svenska grenen av Friends of the Earth som sägs vara världens största demokratiska miljöorganisation med drygt två miljoner medlemmar. Förutom miljö har de stort fokus på demokrati och social rättvisa. En fråga som de drivit länge är kampen mot skövlingen av regnskog i Sydamerika. På senare år har de också börjat arbeta mer med klimaträttvisa och energifrågor.

Fridays for future

Greta Thunberg kan sägas vara upphovspersonen till den världsomspännande rörelsen Fridays for future. Allt började med att hon skolstrejkade utanför riksdagshuset innan valet 2018, snart anslöt fler och efter bara någon månad hade skolstrejkerna börjat sprida sig till andra länder. Organisationen söger själva att 14 miljoner människor har deltagit i skolstrejkerna sedan i 7500 olika städer. FFF drivs av ungdomar men det finns också sidoorganisationer som till exempel Grandparents for future för äldre som stöttar kampen.

End Ecocide Sweden

Till skillnad från många av de andra organisationerna här vill End Ecocide Sweden inte bara skydda naturen utan också ge den rättigheter. End Ecocide-rörelsen finns i många länder, i vissa länder har man lyckats ge floder rättigheter och på andra platser har man till och med lyckats få in naturens rättigheter i grundlagen.

Skydda skogen

Skydda skogen är en relativt ung förening. Den grundades 2009 med syfte att bevara gammelskogarna och andra skogar med höga naturvärden. De senaste åren, då skogsfrågan har blivit alltmer uppmärksammad, så har även Skydda skogen fått ett större genomslag. Förutom att lyfta skogar som hotas att avverkas i Sverige så har de även uppmärksammat Ikeas avverkning av värdefull skog i Ryssland.

Urbergsgruppen

Urbergsgruppen arbetar för långsiktig hushållning med jordens naturresurser och för minskat uttag av ändliga råvaror ur jordskorpan. Gruppen har sitt ursprung på Gotland och deltog i den uppmärksammade kampen för Ojnareskogen 2012. De har också tagit ställning mot flera gruvor och kalkbrott.

Älvräddarna

Älvräddarna har funnits sedan 1970-talet då utbyggnaden av vattenkraften var en het fråga. I dag verkar man bland annat för att den befintliga vattenkraften ska miljöanpassas, att man ska stoppa utbyggnad av ny vattenkraft och att man ska riva ut onödig vattenkraft som producerar lite el men förstör viktiga vattendrag. Under årens lopp har Älvräddarna bland annat lyckats få Vindelälven, Kalixälven, Piteälven och Torne Älv att bli skyddade nationalälvar.

Ta Tillbaka framtiden

Precis som Fridays For Future är det här en organisation för unga. De beskriver sig själva som att de ”gör fredligt motstånd mot samhället som bränner upp våra chanser till ett värdigt liv”. Organisationen bildades tidigare i år och har hittills framförallt blockerat vägen för oljetankbilar. I september störde de också Ulf Kristerssons AW i protest mot budgeten. 

Våra barns klimat

2012 startade en grupp oroliga föräldrar något som de kallade för Föräldravrålet. Gruppen bytte senare namn till Våra barns klimat. De har skrivit ett upprop som har fått stor spridning och har även tagit initiativ till en internationell plattform som i dag samlar 60 organisationer i 18 olika länder. De lutar sig bland annat mot Parisavtalet, FN:s Barnkonvention och det svenska generationsmålet.

Rewilding Sweden

Runtom i världen pratas det alltmer om att återförvilda naturen, till exempel genom att återinföra arter som har varit utdöda. En sak som det har talats mycket om är att sätta ut visenter som skulle kunna beta och hålla de öppna landskapen levande. Men Rewilding Sweden arbetar också mycket med sådant som att återställa våtmarkerna och se till att älvarna får rinna längs sina naturliga banor.

Omställningsnätverket

Omställningsnätverket är en organisation som samlar olika omställningsgrupper i Sverige. Omställningsgrupperna i sin tur ägnar sig åt all möjlig typ av omställning, till exempel gemensamhetsodlingar, lokalekonomi att driva lokala föreningshus och mycket mer. Kanske finns det en omställningsgrupp på din hemort?

I början av 2020-talet ger sig Fredrik Loberg iväg på en resa. Med sin elbil kryssar han kors och tvärs genom Sverige, från de allra sydligaste husen och ända upp till Abisko. På vägen möter han och samtalar med olika miljöhjältar, eller ”planetskötare”. Det är Gittan på Gotland som arbetat som programmerare men som nu anordnar studiecirklar om klimatet och har startat gruppen Gretas gamlingar. Det är Selina i Kista som kommit till Sverige från Bangladesh och som oroar sig över klimatförändringarna i sitt gamla hemland. Det är Anders utanför Söderhamn som har varit drivande i Omställningsrörelsen i många år och bland annat startat Potatisuppropet. Och många fler.

Parallellt med resan återges nyhetshändelser i kursiv stil. Det börjar med pandemins utbrott i början av 2020 och sträcker sig ända fram till augusti 2023. Till att börja med handlar nyheterna nästan uteslutande om pandemin men efterhand letar sig också många andra nyheter in, alltifrån gängskjutningar till klimatförändringar. 

Greppet med att varva nyhetshändelser med den egna resan är kanske inte helt lyckat. Förmodligen är de avsedda att komplettera varandra och att de tillsammans ska teckna en bild av Sverige i början av 2020-talet, men de många korta nyheterna flimrar bara förbi och lämnas helt okommenterade och det är svårt att se att det finns någon röd tråd. Eventuellt kommer nyheterna att kännas intressantare att läsa om 20-30 år när vi har glömt det mesta som hände i 2020-talets början, men nu när vi fortfarande har händelserna i färskt minne känns det ganska oengagerande – lite som att skumma rubrikerna i en månadsgammal dagstidning. 

Jag önskar att Fredrik Loberg hade skippat nyhetshändelserna och istället fokuserat på att skriva längre och djupare om de människor han möter längs vägen och kanske också något om sina egna känslor under mötena. Det är nämligen mötena som är det verkligt intressanta i den här boken.