Det var en stolt colombiansk president, Juan Manuel Santos, som i ett direktsänt tv-tal förra veckan meddelade att landets armé och vänstergerillan Farc hade kommit överens om ett slutligt eldupphör. Men utmaningarna är många och någon slutlig fred kan inte firas förrän den colombianska befolkningen sagt ja till fredsavtalet i en kommande folkomröstning.
Samtalen mellan Farc-gerillan, som bildades av fattiga bönder i spåren av våldsepoken i slutet av 1940-talet, och den colombianska regeringen inleddes i Oslo 2012 innan förhandlingsbordet flyttades till Kubas huvudstad Havanna.
– Vi har lyckligtvis nått en säker hamn, säger Farcs ledare Timoléon ”Timochenko” Jiménez, som redan nämnts som potentiell mottagare av Nobels fredspris tillsammans med president Juan Manuel Santos i december.
Bland annat Norges statsminister Erna Solberg och USAs president Barack Obama, som välsignat samtalen politiskt, var också snabba med att skicka sina gratulationer till president Santos, för vilken eldupphöret med Farc är en politisk fjäder i hatten.
I breda penseldrag innebär fredsavtalet att Colombias utdragna inbördeskrig – där även paramilitära miliser finansierade av mäktiga markägare och gerillagruppen ELN alltjämt stridande parter – tar ett stort kliv närmare ett verkligt slut i och med att Farc kommer att avväpnas i ett FN-kontrollerat läger och i stället bli en partipolitisk aktör.
FN kommer sedan bli kvar i Colombia i egenskap av fredsobervatörer.
Alla välkomnar emellertid inte den historiska fredsöppningen. Offer eller släktingar till offer för Farcs kidnappningar och krigföring är kritiska till att de snart före detta gerillakombattanterna kan påbörja nya liv utan att bestraffas. Den som leder kritikerlägret är ex-presidenten Álvaro Uribe som menar att fredsavtalet mött Farc alldeles för långt fram i frågor om straffrihet och politiska rättigheter.
Uribe använde själv samma taktik mot landets paramilitära grupper som president: straffrihet mot nedlagda vapen. Hans sista tid vid makten präglades annars av skandaler där medlemmar av Uribes parti bevisades ha nära och ekonomiska band till paramilitära grupper. Däribland hans bror som står åtalad för att ha upprättat och finansierat sin egen privata paramilitära styrka.
Farc stämplades å andra sidan som ”terrorister” som man inte skulle samtala med. För Uribe var det personligt: hans far, en inflytelserik markägare, mördades av Farc. Och när Uribe tillträdde som president i början av nollnolltalet kontrollerade Farc uppemot 50 procent av Colombias territorium, dock främst svårtillgängliga regioner i söder, men efter en kraftig upprustning och militära biståndspaket från USA slogs Farc tillbaka och flera av gerillans ledare dödades i militära attacker (bland annat i grannlandet Ecuador).
FN varnade tidigare i år i sin årliga landsrapport över Colombia för att paramilitära grupper snabbt kan komma att täppa till det vakuum som uppstår i rurala och isolerade delar av landet efter att Farc har avväpnats. Kvar finns illegala gruvor, droghandel och vapenhandel att tjäna grova och snabba pengar på.
”De grupper som kontrollerar övergiven mark med våld och hot utgör en permanent utmaning för freden”, skrev FN.
Men trots frågetecken och utmaningar är det ändå historiskt att Latinamerikas – och ett av världens – längsta inbördeskrig faktiskt står på tröskeln till en slutlig lösning, skriver SVTs Latinamerikakorrespondent Tigran Feiler i en analys:
”För motståndarna till fredsavtalet skulle Farc-ledare som borgmästare eller senatorer innebära en seger för terrorismen och ett hån mot landets institutioner. Samtidigt ser de som stöder fredsöverenskommelsen samma scenario som en hoppfull bild av ett Colombia som slutligen har lagt kriget bakom sig och där olika politiska strömningar äntligen kan tävla på lika villkor – med ord och argument istället för kulor och bomber.”
Freden kan även, tillägger Feiler, bana väg för en ekonomisk boom i Colombia – och ställer samhället på nya svåra prov:
”Fredsprocessen stöds även av företagsvärlden som hoppas på att ekonomin ska få en positiv injektion när mindre pengar behöver läggas på krig och säkerhet. Dessutom kommer bortglömda delar av landsbygden där staten alltid lyst med sin frånvaro och där gerillan haft stort inflytande nu att öppnas upp för oljeborrning, gruvprospektering och exportjordbruk”, skriver SVT-korrespondenten.
Folkomröstningen om fredsavtalet kommer att hållas den 2 oktober, samtidigt som regeringens fredssamtal med ELN-gerillan går trögt.
***
Läs även om fredsavtal mellan gerilla och stat i Filippinerna.
