Energi · Omöjliga intervjuer

”Om jorden förlorar sin ljuvlighet …”

Liberalismens fader, John Stuart Mill (1806–1873) – hur skulle han se på dagens liberalism? Och hur såg han på sin egen? Lite motsträvigt berättar han för Birger Schlaug i en omöjlig intervju om sitt liv och sin filosofi.

John Stuart Mill, förmodar jag.

– Det är riktigt, ni vill göra en intervju med mig?

Ja, det vore vänligt.

– Mitt liv har varit fattigt på yttre händelser. Jag inbillar mig på intet sätt att det jag kan förtälja skulle kunna intressera allmänheten.

Men ni är ändå liberalismens store fader!

– Kan så vara, men jag är inte annat än resultat av min omgivning. Min fars omsorger om min bildning har varit helt avgörande. Även så i moraliskt avseende.

På vilket sätt då?

– Ansvar, strävan, arbete! Uppskattning av människor i relation till deras förtjänster.

Var er far benägen att, i uppfostrans tjänst, ta till piskan mer än moroten?

– Moroten var att slippa den piska som lätt drabbar den obildade! Så började jag också läsa grekiska när jag var tre år. För övrigt krävde min fars hälsa ständig rörelse, så jag följde honom på långa promenader då jag redogjorde för vad jag lärt mig senast sist. Jag läste Robertson, Hume och Gibbon.

Ni verkar varit lillgammal?

– Vad menas? Jag hyste vidare redan som mycket ung ett levande intresse för Fredrik II av Preussen och de svårigheter han hade att kämpa med. Är det lillgammalt?

Jo, det kan man säga. Var hemmet religiöst?

– Min far uppfostrades i den skotska presbyterianska läran, men hade tappat tro på själva grunden för vad man kallar religion.

Ni talar ideligen om er far. Men er mor?

– Min mor? Jo, hon var en god kvinna.

Är det allt ni har att säga om er mor, ni som förfäktade jämställdhet på er tid?

– Principerna är värda att tala om. Har det någonsin funnits en dominans, hur orättfärdig den än varit, som inte förefallit naturlig för den dominerande? Slavägarens dominans över slaven, mannens över kvinnan. Det är ett otyg som gör samhället fattigare!

När började ni agitera?

– Sommaren när jag fyllt sexton. En retorisk historia där jag gick till attack på en aristokratisk fördom, nämligen att de rika vore, eller hade förutsättningar att vara, överlägsna de fattiga i moraliska avseende. Vilket väl för övrigt läggs i dager av att de, som redan är rikare än någon har behov av att vara, strävar efter att fördubbla sin konsumtion av sådant som ger liten eller ingen tillfredsställelse annat än som symboler för rikedom.

Men är inte en liberal frihet att också skaffa sig rikedom?

– Av måttligt värde! Den stora friheten är rätten att få yttra sig. Mycket kan tyckas vara infantilt av det som sägs, men bland allt det infantila kan finnas korn av sanning som kan föra samhället framåt. Med stolthet bär jag beteckningen Yttrandefrihetens fader! Läs min skrift Om frihet! Ni behöver den i er tid!

Som liberalismens fader så …

– Det finns många fäder. Alla är jag inte stolt över.

Som en av liberalismens fäder måste ni väl förhålla er till hur de som i dag kallar sig liberaler ser på samhället och dess ekonomi.

– Bah! Låt mig slå fast: det är bara i mindre utvecklade länder som ökad produktion utgör ett viktigt mål: i de mest utvecklade länderna behövs istället jämnare fördelning.

Ni låter som en blandning av grön och socialist?

– Sådan är min övertygelse, vilket jag också formulerade i Nationalekonomins principer. Låt mig citera mig själv: ”Om jorden förlorar sin ljuvlighet genom obegränsad tillväxt av rikedom och befolkning, bara för att kunna hysa en större men inte lyckligare befolkning, så hoppas jag innerligt för eftervärldens skull att människorna kommer att nöja sig med ett stationärt tillstånd, långt innan de av nödvändighet kommer att tvingas till det.”

Men dagens liberaler har nog en annan uppfattning.

– Ja, jag sa att jag inte är stolt över dem alla. Ska det behöva påpekas att ett stationärt tillstånd av kapital och befolkning inte innebär ett stationärt tillstånd för mänskliga framsteg? Det kommer att finnas lika mycket utrymme som någonsin för kultur och sociala framsteg; lika mycket utrymme att förfina konsten att leva … Det tekniska vetandet kommer att utvecklas men inte för att få förmögenheter att växa, utan för att minska behovet av arbete.

Men ni talade ju själv alldeles nyss om vikten av ansvar, strävan och arbete!

– Varje tidevarv har sina svar. Dessutom: att vara liberal är att vara kluven, känner ni inte till det, min bäste herre?