Zoom

Djuphavsgruvor kan vara nytt hot mot haven

Foto: NOAA Ocean Explorer

Det kallas en ny guldrush, men att metallfyndigheterna finns på kilometerdjup i havet gör utmaningarna stora, både teknologiskt för gruvbolagen och miljömässigt eftersom ekosystemen på havsbotten knappt är utforskade. Lagstiftare och miljöorganisationer försöker nu hålla jämna steg med industrin.

Aktivistnätverket Avaaz, som samlar nästan 44 miljoner medlemmar över hela världen, spred förra veckan ett upprop för att stoppa planerna på en djuphavsgruva i Stilla havet utanför Papua Nya Guinea. På tisdagen 23 augusti var antalet underskrifter uppe i nästan 975 000.

Nautilus Minerals är ett kanadensiskt bolag med huvudkontor i Australien. De var det första privata företaget som arbetade för att starta gruvdrift på havsbottnen och de har kommit så pass långt att de har utvecklat och byggt nya fjärrstyrda maskiner för en verksamhet som än så längre är oprövad. De uppger att de utgår från det som redan används inom olje-, muddrings- och gruvindustrin. Nu har företaget dock finansiella problem och Avaaz menar att det är rätt tidpunkt att sätta press på eventuella finansiärer genom att peka på de stora miljöproblem som en sådan här verksamhet för med sig.

Det som gruvbolagen intresserar sig för är metallrika sulfider eller så kallade noduler som bildas i vulkaniskt aktiva områden på havsbotten när hett vatten, mättat med mineraler, strömmar upp från jordskorpan. Områden som även är kända för sitt rika och unika djurliv.

Nautilus Minerals mest långtgående projekt är utanför Papua Nya Guinea och kallas Solwara 1, på cirka 1 600 meters djup. Bolaget ansökte om mineralletningstillstånd i området redan 1997 efter att vetenskapliga provtagningar hittat höga halter med koppar, guld och silver, det dröjde dock till 2005 innan bolaget inledde sina egna undersökningar.

Bolaget skriver i sin senaste kvartalsrapport, som kom ut förra veckan, att de nu behöver extra finansieringen för att kunna slutföra byggandet av de maskiner som krävs för verksamheten. De har för att stabilisera ekonomin avskedat personal och har avslutat några kontrakt för den utrustning som ännu inte kommit så långt i utvecklingen.

Foto: Nautilus Minerals
De stora maskinerna som Nautilus Minerals utvecklat för mineralbrytning på havsbotten har byggts i Storbritannien och ska testas i Oman under 2016. Foto: Nautilus Minerals

Internationella havsbottenorganisationen

Nautilus minerals är det företag som kommit längst i sin planer, men de är inte ensamma. Generalsekreteraren för den internationella havsbottenorganisationen International Seabed Authority (ISA), Nii Allotey Odunton, redovisade vid deras senaste möte i juli att det i slutet på maj fanns 24 godkända kontrakt för mineralprospektering på havsbotten. Tre av dem var nya sedan myndighetens senaste möte i november förra året, med företag från Brasilien, Storbritannien och Cooköarna. Kontrakt med företag från Kina och Indien väntas undertecknas innan året är slut.

Nii Allotey Odunton sa också när han presenterade sin årsrapport att kommersiell gruvdrift på havsbotten nu ligger inom räckhåll, även om det finns några stora hinder på vägen. En av utmaningarna är att visa att det är rimligt och kan uppnås på ett miljömässigt hållbart sätt.

ISA är en internationell organisation som på uppdrag av FN ska kontrollera verksamheter på havsbotten utanför de nationella gränserna, med fokus på mineralbrytning. Efter de redan godkända prospekteringstillstånden måste dock en lagstiftning komma på plats som reglerar själva mineralbrytningen, och där är arbetet försenat.

ISA la vid senaste mötet fram ett utkast på en sådan lagstiftning, ett förslag som de började arbeta med förra året. De vill nu ha in synpunkter på utformningen och innehållet fram till 2 november för att kunna gå vidare med arbetet.

Steve Potter, en affärsjurist med expertis inom energi och naturresurser, skriver i en analys att det är långt kvar till ett regelverk som gruvindustrin kan anse vara acceptabelt.

– Om ISA misslyckas med att ta fram ett användbart regelverk för exploatering som uppmuntrar pionjärerna att investera de flera miljarder dollar som krävs för att nå fram till exploatering, så kommer en enorm möjlighet att vara förlorad för den här framväxande industrin.

International Seabed Authority
International Seabed Authority undertecknar ett 15 år långt kontrakt med Cook Islands Investment Corporation för prospektering efter så kallade polymetalliska moduler i Clarion-Clipperton Fracture Zone i Stilla Havet. Foto: International Seabed Authority

Mycket rikt djurliv

De områden som det här berör är exempelvis det som kallas Clarion Clipperton Zone (CCZ), på internationellt vatten i Stilla Havet söder om Hawaii, som uppges vara rikt på nickel, koppar, kobolt och mangan, koncentrerat i noduler.

Nautilus mining var det första privata företaget som fick undersökningstillstånd i området, på en yta om 75 000 km2, men sedan har flera följt efter. Hela området är stort som USA.

Ett forskarlag som undersöker djurlivet i en del av området, där prospekteringstillståndet innehas av företaget UK Seabed Resources Ltd, släppte nyligen en rapport där de uppger att det finns ett mycket rikt djurliv på botten och att mer än hälften av arterna de hittade var nya för vetenskapen. De såg också att nodulerna är en viktig del av ekosystemet.

– Den största överraskningen i den här studien var den stora diversiteten, det stora antalet nya arter och det faktum att mer än hälften av arterna verkar beroende av nodulerna – just den del av habitatet som kommer avlägsnas i gruvdriften, säger Diva Amon, forskaren som lett studien vid Hawaii universitet.

Foto: Diva Amon and Craig Smith
Ett av djuren som forskarna vid Hawaii universitet hittade i Clarion Clipperton Zone, en sjögurka, på en bädd av mineralnoduler. Foto: Diva Amon and Craig Smith

Efterfrågar bättre skydd för haven

Det nu aktuella fallet Solwara 1 hamnar under nationell lagstiftning då det ligger på Papua Nya Guineas territorialvatten och Nautilus Mining fick ett 25-årigt miljötillstånd för brytningen 2009.

De skriver i sin miljökonsekvensbeskrivning att deras gruvprojekt i Solwara 1 skiljer sig från annan gruvdrift på land, delvis för att det sker i så liten skala och att ekosystemet kan återhämta sig eftersom deras verksamhet inte påverkar de geotermiska källorna i sig.

Ett liknande projekt i Nya Zeeland fick avslag förra året eftersom myndigheterna befarade att de sediment som gruvdriften skulle dra upp i vattnet skulle påverka fisket negativt, rapporterar affärstidningen Bloomberg. Allt fler ser dock jakten på de marina mineralfyndigheterna som en rimlig investering. En grupp japanska företag och statliga organisationer planerar att inleda ett gruvprojekt på havsbotten sydväst om Tokyo nästa år.

Ett flertal forskare och miljöorganisationer efterfrågar ett bättre skydd för haven, bland annat Greenpeace som släppte en rapport om djuphavsgruvor 2013.

– Vi står på randen av en farlig ny typ av guldrush i våra hav, vilka redan drabbats hårt av överfiske, klimatförändringar och föroreningar, sa Alicia Craw, havsansvarig på Greenpeace International, i samband med att rapporten släpptes.

Ett förslag är etablerandet av ett globalt nätverk av marina reservat som skulle täcka 40 procent av världens hav och där all exploatering är förbjuden.

Sylvia Earle, oceanograf och tidigare forskningschef på amerikanska NOAA och bland annat grundare till Deep Ocean Exploration and Research, Inc (DOER), skriver på Mission Blues hemsida att ett av problemen är att de levande systemen i havet inte upplevs ha något ekonomiskt värde, i motsatts till de mineraler som finns på havsbotten.

– Kommer besluten om hur vi ska använda naturen fortsätta att baseras på de finansiella fördelarna som skapas för en liten grupp människor trots riskerna för systemen som är grunden för den planetära stabiliteten – system som stödjer mänsklighetens överlevnad? undrar hon.

Foto: NOAA Ocean Explorer
En hydrotermal öppning i havsbotten med mineraluppbyggnad i en skorstensliknande form. Ett rikt djurliv är synligt i form av räkor och krabbor, arter specifika för den här miljön. Foto: NOAA Ocean Explorer

Hur funkar det?

Hydrotermiska öppningar och mineraler