Indien är en av världens största spannmålsproducenter. Trots det tvingas nästan var fjärde indier att gå till sängs hungrig.
Enligt mätverktyget Global Hunger Index låg snabbväxande Indien på plats 55 av de 120 länder i världen där hungern var som mest utbredd år 2014 – efter närliggande mindre länder som Nepal och Sri Lanka.
Trots att den indiska matproduktionen är mycket stor beräknas runt 25 procent av landets 1,3 miljarder invånare gå hungriga. Världsbanken har i en rapport beskrivit undernäringen i Indien som en tyst katastrof och påpekat att andelen barn som lider av undernäring i landet nästan är fem gånger så hög som i Kina och dubbelt så hög som i Afrika söder om Sahara.
Experter menar att det finns flera orsaker till att det resursstarka Indien inte lyckas se till att alla invånare får tillräckligt med mat. Pawan Ahuja, som tidigare var minister vid landets jordbruksdepartement, menar att en stor del av problemen handlar om distributionen av maten.
– Trots den stora produktionen av spannmål och grönsaker når detta inte ut till de fattiga genom de offentliga distributionsvägarna som är ansatta av korruption, säger Pawan Ahuja.
Ett annat problem är återkommande naturkatastrofer i form av översvämningar, torkor och jorderosion.
Samtidigt bedriver Indien, tillsammans med FNs livsmedelsprogram, ett av världens största program för att öka tillgången på mat. Genom denna satsning får hela 800 miljoner människor tillgång till ransoner av subventionerad mat varje månad. Experter menar dock att den omfattande korruptionen inom distributionskedjan även slagit mot detta program.
På global nivå väntar en stor utmaning – år 2050 kommer världen att ha nio miljarder invånare som behöver kunna äta sig mätta. Behovet av mat kommer därmed att öka med 60 procent.
Jordbruksekonomen Sumit Bose menar att den indiska matproduktionen måste öka – och att det bör ske genom effektiva affärsmodeller som bygger på partnerskap mellan offentliga och privata aktörer. För att utvecklingen ska bli hållbar krävs det enligt honom även satsningar mot utsläppen av växthusgaser, effektviseringar av vattenanvändningen och en förbättrad avfallshantering.
– En hållbar produktion av mat kräver att det genomförs åtgärder för att öka produktionen, samtidigt som jord- och naturresurser utnyttjas på ett klokt sätt, säger Sumit Bose.
Han påpekar att det även krävs insatser för att minska matsvinnet efter skörd – bland annat genom förbättrade lagringsmöjligheter och transporter.
– Indien har långt kvar innan dessa mål har uppfyllts. Men landet skulle behöva arbeta för att nå dem om målsättningen är att förbättra matsäkerheten och se till att de fattiga får äta sig mätta.
