Jag sitter i publiken på en konferens. För en gångs skull i publiken. Vanligen brukar jag mer prata än lyssna, så det är en hälsosam och skön omväxling. På scen sitter en bloggare från Bangladesh, som tvingats fly till Sverige efter att flera frihetliga bloggare mördats och han själv fruktat för sitt liv. Hans historia är intressant, om hur Bangladesh förvandlats från ett sekulärt land, med en grundläggande acceptans för olika religioner till ett land som alltmer förföljer icke-muslimer, som honom själv.
Därefter tar intervjun plötsligt en annan vändning. ”Jag vill se fler elbilar. Det borde västvärlden satsa på”, säger bloggaren. Kopplingen känns inte helt glasklar. Men han får utveckla resonemanget och jag uppfattar det ungefär så här: Oljan är den stora inkomstkällan för länder som Saudiarabien. Med oljepengarna köper de sig stort inflytande i regionen. Även i Bangladesh. Många får sin utbildning i moskéer finansierade av Saudi. Dessa lär ut en viss typ av islam, som bidrar till intolerans och islamistiska strömningar.
Jag kan inte bedöma huruvida hans analys är korrekt av just oljepengarnas inverkan på Bangladeshs politiska utveckling. Däremot är jag säker på att han har en poäng i att oljefrågan är en underskattad politisk fråga ur ett ekonomiskt och politiskt maktperspektiv. Förutom Mellanöstern gäller detsamma i det för oss mer närliggande Ryssland.
År 2015 bildades ZEV, Zero-emission vehicle alliance. Det är en sammanslutning av länder och delstater i USA som skriver under på ambitionen att enbart sälja utsläppsfria bilar senast år 2050. Nederländerna vill se ett förbud mot bensin- och dieselbilar redan 2025. Norge (!) har samma målsättning. Indien diskuterar 2030 och liberaldemokraterna i Storbritannien driver på för ett motsvarande stopp 2040.
Med tanke på den tekniska utvecklingen kan det faktiskt bli verklighet mycket snabbare och på många fler ställen, oavsett vad politikerna beslutar. Olja ersätts dessutom för el- och uppvärmningsändamål och alternativ tas fram till oljebaserade plaster.
När oljan fick sitt genombrott förändrade det världen. Inte bara tekniskt, utan också ekonomiskt och maktpolitiskt. Om efterfrågan på olja minskar dramatiskt kommer det också att förändra vår värld.
Huvudskälet i dag till att minska oljeberoendet är att det påverkar klimatet. Den ekonomiska och maktpolitiska frågan diskuteras betydligt mer sällan. Jag har tänkt en hel del i de banorna redan innan jag hörde bloggaren från Bangladesh. Nu väckte hans uttalande tankarna hos mig igen.
Att Isis finansieras åtminstone delvis med oljepengar tycks tveklöst. Sverige importerar främst från Ryssland och är mer oberoende av Mellanöstern än många andra länder är. Men helt klart är att mycket oljepengar understödjer verksamheter och stater som vi egentligen inte vill stödja.
Att minska beroendet av olja kan alltså mycket väl vara en viktig spelpjäs, inte bara i klimatfrågan utan också maktpolitiskt.
Jag älskar hösten och den är snart här.
Jag älskar sommaren och den är snart slut.
