DEBATT Hallå!
Hallå, hör ni oss?
Hör ni att vi ropat, ropat länge?
Varför svarar ni inte?
Varför ser ni oss inte?
Vi orkar inte, vi orkar inte längre ropa inför stängda öron.
Vi som ropat, vi har samlats.
Vi har samlats för att göra vår röst till en.
Med den rösten ska vi ropa, ropa tills ni tvingas agera, tills ni tvingas höra, höra på oss.
Vi, vi är patienterna, vi är vårdpersonalen, vi är de anhöriga.
Det räcker nu.
Det räcker med att fylla i meningslösa formulär, som inte ger något mer än stress.
Det räcker med att behöva vänta timme in och timme ut på att få en vårdplats.
Det räcker med att känna oro, bara för att vi ska få barn. Hur ska det bli? Får vi plats?
Vi är trötta på att vara ett huvud på en rad, en siffra i en dyster statistik.
Vi är trötta på att efter ett helt yrkesliv, belönas med en fattigpension.
Vi är trötta på att när livet faller samman, inte finns någon plats, tid för oss.
Vi är trötta på att ropa, larma, varna utan att någon ser.
Ser oss.
Vi, vi är patienterna, vi är vårdpersonalen, vi är de anhöriga.
Vi har samlats, vi har samlats i hundratal, tusental för att ni ska se, se oss.
Vi ska ställa oss på gator och torg, i stora skaror och vi ska ropa, så att ni inte längre kan säga: Vi visste inget. Vi såg inget. Vi hörde inget.
Den 4 september 2016 kommer det stora Vårdvrålet att ljuda.
Jag hoppas att du kommer, höjer din röst, tillsammans med oss.
